Ödet spelade mig ett spratt...
I måndags var det den första dagen på mycket länge som jag jobbade, och problemen började redan natten innan. Jag kände mig faktiskt ganska trött redan vid 01:00 och gick därför och lade mig eftersom jag skulle upp redan klockan 06.00. Tyvärr så, från och med denna stund då jag gick och la mig, så började ödet leka med mig på ett ytterst otillfredsställande sätt. Jag kunde absolut inte somna, men jag fullständigen bombarderades med TV-program med folk som sov, till och med Planet Earth som började vid 04:30-rycket visade ett antal djur som såg extremt trötta ut.
Jag misslyckades brutalt med min sömnplan och somnade inte alls på hela natten, utan det var bara att knata upp klockan 06:00 när jag äntligen började bli trött. Sedan började en arbetsdag som bombarderades med saker som fick mig ännu tröttare på ett sådant sätt att man måste fråga sig själv om inte gud lekte lite med mig. Jag fick världens tråkigaste och mest monotona arbetsuppgifter och blev, mycket tack vare tristessen, bara tröttare och tröttare.
Det hela var dock inte slut här, för platsen jag arbetade på var dessutom den enda platsen i Sverige där det fortfarande fanns myggor. Massvis med myggor. Jag fick säkert 30 myggbett under dagen, och den allt större förlusten av blod gjorde att jag blev ännu tröttare. När det till slut blev dags för lunch så var jag tvungen att, på väg till bilen, passera genom ett hav av barnvagnar med, javisst, sovande barn. Den ena lille jäveln verkade till och med snarka onödigt högt bara för att göra mig avundsjuk. Jag klarade mig trots alla motgångar ända till McDonalds där jag trodde att en energirik lunch skulle göra dagen genomförbar, men trots lunch i magen blev jag inte ett dugg piggare, snarare tvärtom.
All min återstående energi gick åt till att försöka smälta McDonalds ljuvliga McNuggets, vilket fick mig in i något zombiestadie snarare än omåttlig trötthet. Nu blev det dock riktigt löjligt, för när jag sedan satte mig i bilen igen, gissa vad de jävlarna spelar? The Cranbarries - Zombie. Det kunde man ju fa-a-a-aan ana...
Resten av dagen har jag inte alls något minne av, jag antar bara att jag gick ifrån zombiestadiet till helt död för att sedan återupplivas när gud ansåg att han själv gått aningen för långt. För det gjorde han. Man tar fan inte iväg en mans sömn, bara för att sedan retas, så lågt kan man inte ens sjunka. Gör aldrig om det gud, för då ska jag visa dig ett och annat!
Jag misslyckades brutalt med min sömnplan och somnade inte alls på hela natten, utan det var bara att knata upp klockan 06:00 när jag äntligen började bli trött. Sedan började en arbetsdag som bombarderades med saker som fick mig ännu tröttare på ett sådant sätt att man måste fråga sig själv om inte gud lekte lite med mig. Jag fick världens tråkigaste och mest monotona arbetsuppgifter och blev, mycket tack vare tristessen, bara tröttare och tröttare.
Det hela var dock inte slut här, för platsen jag arbetade på var dessutom den enda platsen i Sverige där det fortfarande fanns myggor. Massvis med myggor. Jag fick säkert 30 myggbett under dagen, och den allt större förlusten av blod gjorde att jag blev ännu tröttare. När det till slut blev dags för lunch så var jag tvungen att, på väg till bilen, passera genom ett hav av barnvagnar med, javisst, sovande barn. Den ena lille jäveln verkade till och med snarka onödigt högt bara för att göra mig avundsjuk. Jag klarade mig trots alla motgångar ända till McDonalds där jag trodde att en energirik lunch skulle göra dagen genomförbar, men trots lunch i magen blev jag inte ett dugg piggare, snarare tvärtom.
All min återstående energi gick åt till att försöka smälta McDonalds ljuvliga McNuggets, vilket fick mig in i något zombiestadie snarare än omåttlig trötthet. Nu blev det dock riktigt löjligt, för när jag sedan satte mig i bilen igen, gissa vad de jävlarna spelar? The Cranbarries - Zombie. Det kunde man ju fa-a-a-aan ana...
Resten av dagen har jag inte alls något minne av, jag antar bara att jag gick ifrån zombiestadiet till helt död för att sedan återupplivas när gud ansåg att han själv gått aningen för långt. För det gjorde han. Man tar fan inte iväg en mans sömn, bara för att sedan retas, så lågt kan man inte ens sjunka. Gör aldrig om det gud, för då ska jag visa dig ett och annat!
Kommentarer
Trackback
