ettpaeron

Eftersom nyår närmar sig med stormsteg så har många bloggare fullt upp med att posta sina årsbästa-listor. Eftersom jag är lite som en lax - dyr att köpa, god att äta och går mot strömmen - så tänkte jag att jag istället skulle posta en årssämsta-lista. Här kommer således listan över årets tre sämsta personer alla kategorier.

3. Patrik Sjögren


Sveriges sämsta journalist har haft ett strålande år, om han nu är ute efter att bli den sämste aftonbladet-anställda genom alla tider. Sjögren har under året samlat på sig så många usla artiklar så att man efter ett tag inte ens behövde läsa vem som skrivit den riktigt värdelösa nyheten man nyss läste, utan man visste redan innan att det var Patrik Sjögren som hade varit i farten. Herr Sjögren verkar besitta en fantastisk förmåga att välja ut det riktigt ointressanta, som helt saknar nyhetsvärde, och skriva det så det blir ännu mer ointressant. Hans källor verkar enbart bestå av rykten, och ordet källkritik finns definitivt inte i Sjögrens redan begränsade ordförråd. Det blir spännande att se vad Sjögren hittar på år 2012.


2. Dessie


Norra Europas värsta sångerska, särskrivare och mytoman har till och från spridit kolossala mängder dynga omkring sig. Tidigt i somras släpptes Dessies första låt (Recensionen finner ni här: http://ettpaeron.blogg.se/2011/june/dessies-nya-lat.html OBS! Verkar inte gå att länka just nu, men ni finner den i menyn till höger), och den var minst sagt bedrövlig. Sången fick våra öron att försöka fly från våra huvuden, och texten och det engelska uttalet gav sura uppstötningar och hysteriska skrattattacker om vartannat. Men det som trots allt tar Dessie såpass högt upp på listan är ju givetvis att det är mer än en sak som gått fel under året.

Dessie har ju även valt att engagera sig i ett antal samhällsprojekt. Det har varit snack om pälsindustri, mobbning och en herrans massa annat, men ingenting har hänt. Absolut ingenting alls. Och det är väl ganska tur, för Dessie är verkligen inte en bra talesperson för något av dessa ämnen. Tvärtom. Hon vore direkt fel att sätta in i ett sådant sammanhang, så vi får vara glada så länge det står still på den fronten.

Dessie gjorde ju för övrigt en egen t-shirt under årets sista tid. Den var felstavad, ful och otroligt mycket dyrare än vad ett felstavat tygstycke bör vara. Att det dessutom tog omåttligt lång tid innan hon förstod, och till slut gick med på, att hennes tröja var felstavad gjorde det hela ännu roligare. När Dessie dessutom blandat ut dessa tre enorma felsteg jag listat ovan med att i var och vartannat inlägg skriva någonting som får även den mest korkade personen i världen att himla med ögonen, ja då ska man givetvis ha en plats på listan. Grattis Dessie, du är årets näst sämsta människa!

1. Oscar Wendt


Hur mycket kan gå fel på 90 minuter egentligen? Fråga Oscar Wendt, han vet exakt. Det var nämligen i Sveriges bortamatch mot Ungern i EM-kvalet som Wendt bestämde sig för att plocka fram den sämsta insatsen som en landslagsspelare i fotboll någonsin gjort. Ungern vaskade fram 5 målchanser på hela matchen. Oscar Wendt var den direkta orsaken till alla. Herr Wendt drog på sig en straff, orsakade ytterligare ett baklänges-mål och slog knappast en passning rätt. Utan överdrift kan man påstå att Wendt var Ungerns absolut bästa och målfarligaste spelare, för varje gång han fick bollen blev det målchans för Ungern.

Det var på vippen att Wendt ensam lyckades spela bort Sverige från ett EM-slutspel, men han räddades i sista stund av att lagkamraterna gjorde en heroisk insats mot Holland. Då var Wendt inte längre med i truppen, vilket är mer än förståeligt. Nu är det bara att hoppas att 2011 års absolut sämsta person alla kategorier inte kommer med i 2012 års EM-trupp, för om vi slipper Oscar Wendt kommer i alla fall inte allt att gå åt helvete.

Precis som vi alla gör så såg jag på SVT under julafton. Det var som vanligt en trevlig tillställning som bjöd till många skratt och nöjda léenden, så länge som det följde den så djupt ingrodda traditionen, men när det nalkades nyheter fanns några störningsmoment.

Moraeus skötte sig utmärkt, även om jag måste rikta viss kritik mot att det visades ohyggligt mycket inslag från hans TV-program som spelades in under sommaren, vilket ju inte alls ger en speciellt vintrig känsla. Att han dessutom saknar nacke kan han ju knappast själv rå för, men det ser lite underligt ut i rutan. Vad han dock kan rå för är att han konstant står med händerna på magen, något som absolut inte ger ett charmigt intryck när man besitter den ganska rejäla kroppshydda som Moreaus har i sin ägo. Hade han bara haft händerna någon annanstans hade han inte alls sett lika proppmätt ut, men när händerna ligger prydligt lagda över hans majestätiska buk ser man mycket tydligare att han väger lika mycket som en mindre björn.

Hur studion sedan såg ut kan man inte annat än klaga på. Folkstorm borde det vara, för studion var bedrövlig. Allt som borde ha varit rött, exempelvis ljuset, var istället orange som om vi firade Hollands nationaldag, och granen var dessutom utbytt mot någon typ av kon. Konen i sin tur var inte klädd i julgranskläder heller, utan man hade istället radat upp vad som såg ut att vara fotografier. Jag säger "såg ut att vara", för ärligt talat så vet jag inte eftersom det var omöjligt att se. Vi kan säga att granen var utbytt mot en kon iklädd fyrkanter. Jag antar att det skulle se modernt ut, men i en tid som helt lever på grund av traditioner så känns det inte riktigt som den rätta vägen att vandra. Vad som dock varken var modernt, snyggt eller traditionsenligt var den stålställning som lamporna hängde ifrån som syntes så kopiöst tydligt i bakgrunden. Tur att Moraeus är stor nog att täcka större delen av studion...

Kalle Ankas jul flöt på bra som vanligt under de traditionsenliga inslagen. Ferdinand fanns kvar och var fortfarande omåttligt bögig, och de andra vännerna drog även de sitt strå till stacken. När det skulle visas "nyheter" från Disney gick det tyvärr snabbt utför. Nalle Puh rullades igång, och det var här det blev riktigt illa. Alla de gamla klassiska rösterna var som bortblåsta. Man fick inte ens tid till att fundera över hurvida Kanin är en kille, tjej eller ingenting alls innan man märkte att någon annan karaktärs röst var förvrängd till oigenkännelighet. Att dessutom inslaget var så fantastiskt korkat klippt så att det börjar med att alla djur utom Nasse ramlar ned i en grop, för att sedan sluta med att ingen har tagit sig ur gropen känns inte heller det optimalt. Alla i hela sjumilaskogen utom Nasse lämnades alltså att dö i en grop? Vad fan har hänt med Nalle Puh?!

Nåja. På det stora hela är det ändå Moraeus som är det viktiga inslaget, och han skötte sig faktiskt bra. Hans musikalitet verkar inte veta några gränser, och mycket tack vare den saknade jag inte Björn Hellberg, som hade varit mitt val som julvärd. Arne Weise rår dock ingen på. Tomrummet efter honom är än idag enormt, och så lär det förbli. Men Moraeus gjorde i alla fall inte bort sig. Tack för det, Kalle!

Äntligen är den här, trailern som vi alla har väntat på. Trailern till The Hobbit: An Unexpected Journey. Och den är fantastiskt. Den visar inte speciellt mycket av handlingen, faktiskt nästan ingenting alls, men den bjuder på det vi alla väntat oss, och mer därtill. Peter Jackson visar att han tio år efter sagan om ringen fortfarande ligger före alla andra om vi talar om det rent visuellt tilltalande. Det är vackert från början till slut, så vackert att man både längtar till Nya Zeeland och önskar att Tolkiens värld fanns att beskåda på riktigt. Men trailern är inte bara ett prov på hur snygg filmen kommer att bli.

Vi får äntligen se och höra Martin Freeman lite mer i sin roll som Bilbo, till vilken han passar utmärkt, och dessutom har Peter Jackson som väntat plockat fram det knep som får oss alla knäsvaga. Han har kopplat ihop allting till Sagan Om Ringen-trilogin, varifrån flertalet karaktärer återfinns, vilket får oss fans att skaka av välbehag. Kort och gott så visar trailern precis lagom mycket nytt för att fånga nya tittare, och precis lagom mycket gammalt för att underhålla de som redan älskar Jacksons tidigare verk.

Ett år kvar. Det blir en lång väntan!

Jag trillade just in i en skatt av ofantligt stora mått. Ett gäng svenska killar som ännu inte nått den stora scenen, vars sound verkligen påminner om de australiensiska giganterna i John Butler Trio. Jack Moy, lägg det namnet på minnet. Om några år kommer dessa herrar vara vår största musikexport.

År 2005 satt Sibas VD Fabian Bengtsson kidnappad, instängd i en ljudisolerad låda, i ungefär två veckor. Kidnapparna krävde 50 miljoner kronor i utbyte mot Bengtsson, men deras lömska plan gick käpprätt åt helvete och Bengtsson fick återigen se dagens ljus. Ett hemskt brott kan tyckas, men vid närmare eftertanke kanske deras misslyckade försök snarare utfördes med tankar om mänsklighetens bästa, och inte i desperation och penganöd? För idag betalar vi nämligen priset för att Fabian släpptes fri. Jag talar givetvis om Sibas absolut vidriga reklamkampanj som förpestar varenda komersiell TV-kanal som Sverige någonsin sett.



Fabian Bengtsson är hemsk. Siba är hemskt. Jag blir fullständigt galen av denna motbjudande extremusla reklam. Fabian Bengtssons monumentalt överdrivna göteborgsdialekt skär som knivar i öronen, och hela hans gräsliga uppsyn får magen att vända sig ut och in. Han ser ut som en idiot i varenda bildruta och hans försök till att underhålla och få oss till skratt är skrattretande, på helt fel sätt. Nej, ärligt talat så var 50 miljoner ett rimligt pris. Kanske inte för Fabians familj att betala, men för oss övriga svenskar. För kidnapparna borde faktiskt helgonförklaras eftersom de faktiskt lyckades tysta Fabian Bengtsson i två veckors tid. Därav står vi i evig tacksamhetsskuld till dessa briljanta medmänniskor som offrade sex respektive tio år i fängelse för att vi skulle slippa en av västvärldens värsta människor. Det om något är värt 50 miljoner kronor.

Vinyl 107,1 har nu kommit in i andra andningen på sin årliga "vi spelar så mycket julmusik så du kommer hata julen när den väl kommer"-månad. Som brukligt har varit de senaste åren så spelar man enbart julmusik i hela december. Ända fram till jul. Det hade varit ganska trevligt om det inte vore för att det som spelas är sådana låtar som man började blöda ur öronen av redan för 30 år sedan. Det eller låtar som man aldrig hört talas om, eller låtar man hört talas om men som nu kommit ut som en cover med en annan artist som visar sig vara usel.

Det hela blir ganska gräsligt under i stort sett hela dagen, för den som nu orkar lyssna så länge. För oss andra handlar det om att undvika de riktiga bottennappen, för trots att nivån är låg som någonting väldigt väldigt lågt så finns det faktiskt riktiga bottennapp. Lyssna bara på detta:



Okej, Triads låt är faktiskt ganska lättnynnad. Det gör tyvärr inte det hela bättre, för sedan The Real Group gjorde acapella till det töntigaste som någonsin skapats av människan, möjligtvis i konkurrens med jeans instoppade i strumporna, så går den inte att gilla längre. Om man dessutom sett videon ovan, och märkt att den är skrämmande högt upp på topplistan över det sämsta som någonsin producerats inom kategorin rörlig bild, så blir det hela ännu mer omöjligt att gilla.

Den ene är klädd som en uteliggare och de andra två är sjuklig besatta av jeanstyg, och alla står sådär härligt 80-tal och tittar åt olika håll. Det är sjukt förvirrande varför man någonsin tyckte att det var en bra idé, för det är en usel idé. Genomrutten är den. Killen längst till höger, som ser ut att ha ett dött piggsvin på huvudet, får ju dessutom aldrig höras. Hans enda strå till stacken är att stå och få modeinresserade att kräkas. Oj just det, vi får inte heller glömma att ljussättningen är direkt motbjudande och att det mimas riktigt jävla värdelöst. TÖNTVARNING!





Det finns knappast ord som kan beskriva den här låten. Varför någon tyckte att det var en bra idé att låta Agnetha Fältskog ta med sig sin dotter in i studion är ett mysterium utan dess like. En sjuårig Linda Ulvaeus står och gallskriker toner som är falskare än monopolpengar. "Hej mitt vinterland", denna odödliga klassiker, har aldrig någonsin sjungits sämre. Och det finns en hel skiva med klassiska jullåtar som är precis lika dåliga. Linda skriker som under det värsta av gallstensanfall och trots att den som mixade skivan nog tagit livet av sig för länge sedan så tar hennes gälla röst aldrig slut. Det fortsätter i en oändlighet och blir ärligt talat bara värre och värre. Linda var inte ett barn när skivan spelades in, hon var en Nazgûl. Det enda positiva med hela den här skivan är att jag nu vet vad jag ska önska mig till jul - ett par öronproppar. På så vis kanske jag äntligen kan slippa all hemsk julmusik till nästa år.

Rubriken skulle kunna vara löpsedeln från vilken tidning som helst, om det inte vore för att det ju inte är en nyhet. Vi vet ju alla att Dessie ligger på samma IQ-nivå som en lätt efterbliven silverfisk. Hennes fantastiska snedsteg och omåttligt korkade bravader bjuder oss på många känslor, bland annat ursinnig ilska, men framförallt skratt i mängder. I många fall är hennes liv lite som att se en full apa försöka sig på någonting den absolut inte klarar av. Men till skillnad från en full apa så verkar Dessie inte ha någon som helst skam i kroppen. I de fall där apan hade skämts något så oändligt så att det skulle smitta av sig på hans apkompisar så fortsätter Dessie istället som om ingenting hade hänt, eller ännu värre - bygger på det pinsamma lite extra.

Ta bara hennes senaste snedsteg, och när jag säger snedsteg menar jag i det här fallet skutt utför ett stup: Dessies nya T-shirt. Först och främst ser den ut som en säck. Fast nu var jag inte rättvis mot säcken, för en säck är ju faktiskt mycket funktionell då man både kan fylla den med saker och använda den som regnskydd. Dessutom är den billig, till skillnad från Dessies tyg och trådslösande trasa. 400 spänn ska hon ha för den, vilket man kan tycka borde vara tillräckligt för att en del av trycket ska vara gjort i smaragd, men så är det ju givetvis inte. Det som dock gör att trycket ändå sticker ut från mändgen är ju den alldeles fantastisk talanglösa felstavningen.

"I don't read blogs I have to much to do". Varför stoppade ingen tröjan innan den gick i tryck och påpekade för den förvirrade lilla flickan att hennes engelskakunskaper överträffas av den tidigare nämnda apans? Kanske för att människan insåg hur makalöst skoj det skulle bli när Dessie sedan lanserade T-shirten, för det blev ju faktiskt så kul att man nästan kissade på sig lite. Men det tar dock inte slut här.

Kort efter att Dessie skrivit inlägget där bilderna på T-shirten publicerades fullständigen flödade det in kommentarer på hennes blogg om det pinsamma misstaget. Dessie läste nog texten på tröjan ytterligare en gång och försökte identifiera felet, men eftersom hon inte kan engelska så hjälpte ju det föga. Några ytterligare kommentarer rasar in, och tack vare att Dessie trots allt verkar ha någon form av inlärningsförmåga, även om den är dålig, så lyckas hon till slut förstå att folk anser att ordet "to" ska vara "too". Man kan ana att paniken stiger när Dessie sitter där i sin nya, fula, svindyra T-shirtsäck. Svetten börjar lacka i pannan, men Dessie vägrar ge upp. Det kan ju fortfarande vara så att hela världens befolkning har fel och hon har rätt, så hon ger den fullständigt orealistiska teorin en chans.

Hon surfar in på google, letar upp närmaste engelskaöversättnings-sida och knappar in "to do". Svaret kommer tämligen fort - "to do" betyder att göra. Dessie känner hur paniken släpper. "Jag har ju haft rätt och alla andra fel", tänker hon och ler nöjt. En snabb screenshot på översättningssidan senare så postas ett nytt inlägg med rubriken "Kan folk inte engelska eller?!".

Jo, Dessie. Folk kan engelska, men du verkar varken kunna läsa svenska eller skriva engelska. Du lyckades med den fanstastiska bedriften att översätta fel ord, och försökte sedan knäppa folket på näsan, trots att det enda du gjort är att bygga på vetskapen om att du nog inte är den skarpaste kniven i lådan. Lampan kanske lyser, men ingen är hemma. Det var oerhört synd att Dessie väldigt fort tog bort det andra inlägget, ni vet det med rubriken "Kan folk inte engelska?!", för när det postades förvandlades en riktigt tråkig dag till en av årets roligaste. Man får väl anta att Dessies Manager ringde upp och bad henne ta bort inlägget illa kvickt innan mer skada var skedd. Nåja, det var kul så länge det varade.

btw: Om någon vill köpa en svart säck med för stort hål för huvudet så kan jag klippa till en sopsäck för en tia. Vill ni ha tryck på kan jag rita något snyggt också.