Skratt i biosalongen

Igår precis innan föreställningen skulle börja höll jag och mitt följe nästan på att kissa på oss av skratt. Eftersom jag tyckte det var hysteriskt roligt så delar jag mer än gärna med mig av hela historien.

Allt arbete kring filmsläppet av The Hobbit har verkligen skötts uruselt av allas vårt favoritföretag SF, vilket gjort att jag och mina vänner skämtsamt börjat kalla dem för kommunister. Igår steg återigen vår irritation när SF lyckades dra ut på filmvisningen ytterligare, och verkade ha stora problem med det mesta. Först och främst så tog det en evig tid innan de öppnade dörrarna till salongen, och när de väl gjorde det så öppnades bara den ena dörren.

När vi till slut tagit oss in till våra platser var klockan redan långt över 00:01 då filmen skulle börja, så våra hån mot SFs kommunism haglade som aldrig förr. Vi störde oss på att allt i hela biografen var rött, eftersom det är kommunismens färg, och de statyer som beklädde väggarna bredvid bioduken anklagades av oss för att vara Lenin och Marx. Något som säkert stämmer.

När vi till slut trodde att filmen äntligen skulle börja fick en av SFs kommunistiska medarbetare för sig att det var hans dags att skina som en stjärna. Då bestämde han sig nämligen för att hålla ett mycket irriterande tal, varpå vi alla börjar viska till varandra att den där idioten minsann måste vara kommunist. Vad vi inte visste då var att vi haft så himla rätt hela tiden.

Den irriterande mannen som nu stod framför bioduken och fördröjde filmen ytterligare väste nämligen under sitt idiotiska tal ur sig följande:

- Vi på SF är ju kommunister.

Först blev hela mitt kompisgäng helt tyst i någon sekund, medan vi försökte låta meddelandet sjunka in. Vad var det han just sa? När vi övervägt i våra huvuden vad människan faktiskt sagt så bröt vi alla ut i ett enormt asgarv. Hela jävla kvällen hade vi skämtsamt kallat hela företaget SF för kommunister, och så plötsligt står den en rödklädd herre framför oss och ordagrant erkänner att vi minsann haft rätt!

Vårt skratt ebbade inte ut förrän efter flera minuter, vilket lyckligtvis visade sig vara ungefär så lång tid det tog för den irriterande människan att försvinna från scenen. Idag har vi dock återigen skrattat gott åt att våra påhittade fördomar visade sig stämma så otroligt väl. Om det är en sak som vi aldig kommer glömma från den här filmvisningen så är det följande: SF är kommunister!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0