Konstigheter på gymmet: #2

Träningspass nr 5 på mitt nya hemmagym på Hornsgatan och jag kände mig i fin form. Jag bicepscurlade något så in i helvete och fick igång sådan ohygglig pump att mina armar nog måste ha överträffat Golges kompis Arne Schwarzeneggers. Jag svingade mina hantlar som om jag var besatt av onda andar och frustade brunstigt, mest för att visa de två övriga gymbesökarna vem som var den dominanta herren i huset.

När jag svingat klart ansåg jag att en belöning vore på sin plats, och ingenting i belöningsväg kan ju mäta sig med att kissa, så jag begav mig därför iväg för att urinera lite lätt på handikapptoaletten. Jag hann precis in för att låta Mörkrets härskare löpa fritt när jag hörde en elefantarmé storma in på gymmet. Det tog bara någon sekund innan någon mycket aggressivt gormade:

"UPP MED HÄNDERNA!"

Därefter följde någon form av kaosläten som var svåra att tyda, både för att det gick rätt vilt till för ett ögonblick och för att jag inte förstod språket som talades.
 
Och där stod jag och ville kissa. Jag kände en viss oro över vad som hände med mina två undersåtar som jag nämnde tidigare. Ljudet av elefantarmén som sprang fram och tillbaka utanför toalettdörren hindrade mig från att fjöla sådär hårt men rättvist som man helst vill. Jag fick istället smygpinka i tysthet och fundera på om det verkligen finns människor som är så urbota korkade att de begår ett brott på en plats där det finns övervakningskameror överallt, och där man dessutom går in med ett personligt kort med tillhörande fingeravtryck. När jag mindes att det inte ens var ett halvår sedan en idiot försökte sno saker ur mitt skåp medan jag bara var några meter bort insåg jag att så nog faktiskt kunde vara fallet. Således bestämde jag mig för att chilla lite, samtidigt som jag gav berömmande blickar till min egen svettdrypande men ack så väl tilltagna kropp.

När jag inte längre var kissnödig och när ljudet utanför dessutom hade avtagit gick jag ut igen. Det var helt tomt. Inte en enda rånare i sikte, och inte heller mina två undersåtar syntes till. Antagligen var det väl bara något dåligt spratt som några fyllon spelade, men likväl fick det mig att stå inne på toaletten som en idiot alldeles för länge. Jag hade ju för fasen till och med haft tid att bajsa...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0