Dagens Lärdom
Elton John är som ni kanske anade inte döpt till namnet Elton John, utan hans riktiga namn är Reginald Dwight. Han skriver oftast inte sina låtar själv, utan brukar istället samarbeta med Bernie Taupin som skriver merparten av alla texter som Elton John sedan skriver musiken till.
För sitt arbete med Lejonkungen belönades han med inte mindre en tre Oscarsnomineringar: Circle of Life, Can You Feel The Love Tonight och Hakuna Matata. Can You Feel The Love Tonight drog slutligen det längsta strået och tog hem oscarsstatyetten.
Låten Candle In The Wind, som skrevs om med ny text efter prinsessan Dianas död, är den mest sålda singeln genom alla tider med sina dryga 37 miljoner sålda exemplar.
Det var dagens lärdom
Klippet som aldrig blir gammalt
Det finns ingen gräns för hur kul det här klippet är. Så jävla nice när han kläcker ur sig den redan klassiska repliken: "Play little faster... Double bass" för att sedan totalt flippa ur. Priceless!
Dagens Lärdom
Här kommer en liten ny idiotiskt grej som jag skriver mest för att sysselsätta mig själv i lite drygt 30 sekunder. Dagens lärdom:
Blötdjur finns över hela jorden med undantag för de båda polarregionerna. De flesta blötdjursarterna står dock att finna i havet, och det enda egentliga blötdjuret som finns på land är snäckor. Det finns ca 90 000 olika blötdjursarter på jorden. Haren är inte en av dessa...
Topp 3: AOR Sångare
3. Bobby Kimball - Toto
Toto har fått utmärkelsen världens mest samspelta band genom alla tider, men trots detta har inte skönsjungande Kimball alltid varit en medlem. Men trots ett 14 år långt uppehåll från bandet så kan ingenting ta ifrån Bobby Kimball att han är jävligt bra. Jag menar, har man gjort låtar som Africa, Rosanna och Hold The Line så ska man ha en plats på listan. När man dessutom har haft en ganska schysst porrmustasch genom alla år så försvinner ju alla eventuella tvivel som mot förmodan skulle kunna finnas kvar.
2. Brad Delp - Boston
Boston är för jävligt bra det vet vi alla. Bara låten More Than A Feeling är ju ett direkt övertydligt exempel på hur bra både Boston och Brad Delp är. Mannen verkar kunna sjunga hur höga toner som helst, och när han väl nått en så ljus stämma så att man tror att bara hundar kan höra det, ja då sjunger han ännu högre. Världen tappade en stor artist och en magisk sångare när Delp för snart tre år sedan valde att ta sitt liv. Han var sjukt cool!
1. Steve Perry - Journey
Listan var ju egentligen lite löjlig nu när jag tänker på det. Perry är helt överlägsen och inte bara den bästa sångaren inom AOR utan inom alla kategorier. Med ett oändligt register, helt sinnessjuk scennärvaro och en röstkontroll som ingen annan ens varit i närheten utav så är Steve Perry helt outstanding. Journey har blandat och gett lite genom åren. Ett antal riktiga panglåtar har spelats in, samtidigt som vissa låtar varit ganska platta och tråkiga. Steve Perry levererar dock konstant, och även i en tråkig låt så kan man sätta sig och njuta över toner som en människa inte borde kunna skapa utan tekniska hjälpmedel. Lyssna bara på magin som skapas 2:53 in i denna låt:
http://www.youtube.com/watch?v=17asoBYxhpk
Epic Steve Perry. Epic!
Idag såg jag en tant när jag jobbade
Idag när jag jobbade mötte jag en tant/dam någonstans mellan 40-50 som hade tandställning. Det är ovanligt!
Hemma från Idre där jag blev nykrönt FIFA-kung
Skidåkningen var tämligen intressant eftersom jag inte åkt på säkert 10 år, men de gamla Stenmark-takterna fanns kvar. Kvällarna var i urspårningens tecken framförallt tack vare en god vän, som nog bör hållas anonym, som bland annat fotade sitt rövhål med en kamera han hittade innan han strategiskt placerade tillbaka den på sin ursprungliga plats. Han lyckades även pissa ner både dörr och dörrhandtag på en stuga tillhörande några riktigt töntiga töntar som töntat sig till sin töntiga töntstuga från det väldigt väldigt töntiga Märsta.
Det mest bestående minnet lär dock bli min och min lagkamrat Joels totala dominans i den FIFA10-turnering som vi under en viss tid sysselsatte oss med. Det började tämligen tungt med en 0-1 förlust för vårt kära Barcelona mot ett par riktiga sopor som spelade med Inter. Därefter var det raka vägen fram till final, en final som sedan blev en uppvisning i episk briljans och teamwork i världsklass. 3-0 var i underkant och guldet ett faktum!
I övrigt så har jag ingenting att tillägga, men jag kommer väl på någonting snart... Tills dess: Adjöken!
Den fruktansvärt vidriga reklamen för nelly.com
Åhh vilket hat jag känner för den här reklamen, ett hat som troligen grundar sig i mitt väldigt utbredda "ogillande" av teater. Men som om inte det vore nog plågsamt att tvingas se några muppar på en teaterscen med hutlöst ful rekvisita, nej man ska dessutom slänga in den mest deprimerande musik som någonsin skapats. Men inte har man nöjt sig där. Nej, för det allra värsta i den här reklamen är att den mycket korkade killen i den jättefula hatten bläddrar i sin tidning på ett sätt som gör att han aldrig byter sida. Man har lyckats kombinera precis allt negativt som man kunde krama ur den superusla idén bakom reklamfilmen, och på så vis skapat en helvetesavbildning i reklamform. Hur i helvete tänkte ni på Stendahls Reklam när ni gjorde den här filmen?
Vill man sälja kläder bör man ju använda sig av människor i en inbjudande miljö som ser glada ut, inte två deprimerade ungdomar, den ena med en ful hatt och den andra med håret fullt av statisk elektricitet, som tecknar sig mot en bakgrund av teaterrekvisita som sakta men säkert övergår i gränslöst tråkiga höstfärger. Nej, usch Stendahls Reklam. Gör om, gör rätt!
De 10 bästa filmerna under 2000-talet: Plats 5-1
5. Gladiator
Ridley Scotts fantastiska skildring av det gamla Rom är än idag precis lika bra som när man såg den första gången. Superbt soundtrack och en Russell Crowe som gång på gång levererar fantastiskt poetiska repliker visar varför han idag är en av världens bästa skådespelare. Spänningen stegrar likt någonting som stegrar genom hela filmen för att sedan mynna ut i ett av filmhistoriens bästa slutscener någonsin. Gladiator är riktigt, riktigt bra...
4. The Dark Knight
Hypen var inför filmens premiär enorm, mycket tack vare den fantastiska slutscenen på Batman Begins som jag redan nämnt, och förväntningarna från alla håll och kanter var nästan orättvist höga. Filmen hyllades och många påstod att Heath Legder, som tragiskt avled innan filmen var färdig, var fantastisk i sin roll som Jokern. En Oscar för bästa biroll var mer eller mindre given, menade man, och fler skulle det säkert bli eftersom filmen var otroligt bra. Dessvärre så blev det bara ynka två, vilket helt klart är i underkant för filmen är nämligen helt fantastisk. Ännu bättre än den omåttligt bra Batman Begins, och två Oscars kan ju såhär i efterhand bara beskrivas som helt fel. Helt fel...
3. Cast Away
Kombinera Robert Zemeckis och Tom Hanks och du har ett recept på succé. Vi fick se det redan 1994 i Forrest Gump där Hanks levererade en minst sagt minnesvärd rollprestation. I Cast Away är han om möjligt ännu bättre. Han är till och med så bra så att hans motskådespelare, som är en boll(!), nästan är värd en Oscar för bästa biroll. Det finns i nuläget nog inte en enda skådespelare, förutom Hanks, som skulle kunna klara av rollen som Chuck Noland, för det krävs en helt enorm insats för att hålla liv i en film som knappt innehåller någon dialog i över 40 minuter. Och Tom Hanks lyckas. Cast Away blir aldrig långtråkig, inte ens för en sekund, och när man sedan lägger på lite lugn pianoklingande Alan Silvestri-musik, ja då har man skapat någonting oemåtståndligt.
2. The Prestige
Christopher Nolans tredje film på topp10-listan är en av mina absoluta favoritfilmer genom alla tider. Hugh Jackman gör en roll som passar honom bättre än någonting annat, och Christian Bale+Michael Caine vet vi ju fungerar sedan tidigare. Den riktiga magin (ordvits nr1, det kommer fler) i filmen ligger dock, som vanligt när det gäller Christopher Nolan, i det berättartekniska. Det är någonting magiskt (superbra ordvits btw) över The Prestige. På något konstigt sätt så vet man igenom hela filmen exakt hur det måste ligga till, men när slutet sedan kommer så blir man ändå chockad. Nolan lyckas hålla spänningen i liv ända in till mållinjen och tack vare de prisberövade fantastiska rollprestationerna så blir resultatet magiskt (där är den igen). När David Bowie dessutom fått rollen som en av världens största uppfinnare, Nikola Tesla, ja då finns det absolut ingenting att klaga på.
1. Sagan Om Ringen
Jag gör helt enkelt så att jag kastar in alla tre filmerna på första plats, annars hade ju listan blivit helt ointressant med Peter Jackson-slam för hela slanten. Det finns så mycket goda ord att säga om dessa tre filmer så att inga ord i världen räcker till. Det är revolutionernade, nyskapande, vackert, bra skådespel, stämningsförmedlande musik i absolut världsklass och alldeles, alldeles underbart. Så mycket jobb har lagts ned på modeller, kläder och metoder för att kunna få Hoberna att se korta ut så att man blir helt matt bara man tänker på det. När arbetet påbörjades så måste det ha känts helt överväldigande med allt jobb som skulle göras. När Peter Jackson dessutom måste ha haft en klar superdetaljerad bild över hur han ville att allting skulle se ut för att få filmatiseringen att fungera, så förstår man hur fantastisk han måste vara som regissör. Alla tre filmer i trilogin är inget annat än mästerverk och att få chansen att beskåda dessa filmer kan inte anses som någonting annat än en ära. Förstaplatsen är odiskutabel...
Tröstpris till Memento, A Beautiful Mind och många många fler.
Kölhalning och Sträckbänk delas ut till Tre Solar, kanske tidernas sämsta film...
De 10 bästa filmerna under 2000-talet: Plats 10-6
10. Avatar
Tiondeplatsen stod mellan Avatar och A Beautiful Mind. Valet för till slut på Avatar, trots Russell Crowes magiska insats, eftersom den känns aningen mer nyskapande. Jag står fortfarande fast vid att den är snyggare än bra, men de delar av filmen där Horner lyckats med musiken är såpass vackra att Avatar faktiskt har gjort sig förtjänt av en plats på listan. Högre än till tionde plats kommer den dock inte. Handlingen är för svag och lättläst, och skådespelarinsatserna inte tillräckligt minnesvärda, men detta till trots så kan ingenting ta ifrån James Cameron att han har gjort en fantastisk film.
9. Greven Av Monte Cristo
Långt ifrån samma skönhet som Avatar, men med en handling som lyfter filmen till skyarna. På nionde plats har jag valt att placera in den omåttligt underskattade Greven Av Monte Cristo. Jag har inte läst boken, vilket jag kanske borde, så jag vet inte riktigt hur mycket filmen och boken skiljer sig. Jag antar dock att regissör Kevin Reynolds har mycket att tacka författare Alexandre Dumas för. Berättartekniskt ett briljant skolexempel och med gedigna skådespelarinsatser av en förvånansvärt anonym skådespelarensemble så blir resultatet otroligt bra. En film som alla bör se.
8. Into The Wild
Jag visste egentligen inte riktigt varför jag gillade den här filmen så mycket fram tills för några månader sedan. Emile Hirsch är visserligen strålande och vetskapen om att allting har hänt i verkligheten gör filmen så oehört mycket mer intressant. Det känns dock som om någonting saknades i ekvationen för att jag skulle kunna förstå varför jag gillar Sean Penns vildmarksäventyr. Svaret var lättare än jag väntat mig och stavas Eddie Vedder. Into The Wild har nämligen ett av tidenas bästa soundtracks, och allt är tack vare Pearl Jams frontfigur Vedder. Hans sångröst är så bra att det nästan blir löjligt, och tillsammans med allt annat bildas en perfekt symbios. Filmen är ett mästerverk.
7. Hotel Rwanda
En hemsk film betyder i det här fallet inte samma sak som dålig, för Hotel Rwanda är raka motsatsen. Att genom en film få i stort sett hela västvärlden att skämmas vittnar om att budskapet gått fram. För det har det verkligen. Det är omöjligt att se Hotel Rwanda utan att bli berörd, mycket tack vare Don Cheadle som gör sitt livs bästa roll, och som i utbildningssyfte så borde denna film vara obligatorisk att se i skolan. Undervisning och underhållning kan omöjligt kombineras på ett bättre sätt.
6. Batman Begins
Christopher Nolan tog över spakarna för att styra upp historien om en av tidernas coolaste seriekaraktärer, och som han gjorde det. Med Christian Bale under Nolans regi blev Batman mörkare, hårdare och bättre än någonsin. Att dessutom slänga in Michael Caine som betjänt bör räknas som ett av filmhistoriens största genidrag då ingen annan någonsin kommer att kunna spela rollen som Alfred lika bra. När man dessutom ger Morgan Freeman en roll så är det ju omöjligt att misslyckas, framförallt om man även låter Hans Zimmer komponera musiken. En oförglömlig film, mycket tack vare slutscenen som på ett helt perfekt sätt bygger upp både stämning och hype inför nästkommande batmanäventyr. Plats nummer sex är minst sagt välförtjänt.
Stay tuned för topp 5!
Avatar igen...
Angående 3D så finns det vissa brister. De snyggaste scenerna där effekterna verkligen fungerar är helt solklart bättre än vad de är i 2D, men de sämre scenerna blir ett klart minus. Att läsa texten är på vissa ställen en riktigt plåga när fokus ligger för långt bort, och det hade varit klart skönare att helt slippa texten. Det blir dessutom ganska ansträngande när stora saker ligger i oskärpa i förgrunden eftersom man koncentrerar sig på dessa och får den egna hjärnan att tro att skärpan snart kommer att bli bättre. Det gäller helt enkelt att fokusera blicken på den del av bilden där skärpan ligger på filmen för att 3D-effekten ska fungera tillfredsställande. På det stora hela är det dock otvivelaktigt så att filmen är bättre i 3D än i 2D.
James Horners musik, som alltid brukar vara bra, har jag nu lyckats lyssna in mig lite till på och faktiskt börja uppskatta mer än första gången jag såg Avatar. Vissa delar av soundtracket är riktigt riktigt bra, även om jag tycker att det finns lite för djupa dalar för att ta upp soundtracket i samma nivå som hos de allra största och bästa i filmmusikväg.
Hur man än vrider och vänder på det så är det helt omöjligt att påstå annat än att Avatar är en fantastisk film. Efter min första recension satte jag inget betyg eftersom jag inte riktigt kunde avgöra efter bara en titt. Nu har jag sett filmen två gånger och en siffra börjar växa fram i mitt huvud. Det blir än 9:a. En oerhört välförtjänt 9:a...
Väldigt nära Epic Fail på nyårsafton...
Jag närmar mig den kraftigt isbeklädda kanten och tänker att jag ska utnyttja denna och glida på fötterna ut över kanten för att på så vis inte hoppa från riktigt lika hög höjd. Tanken känns fortfarande idag ganska god, problemet var bara att jag hade för bra fäste i skorna. Istället för att glida sakta över kanten så fastnar fötterna och jag faller bara rakt frammåt och närmar mig en FETT JÄVLA FACEPLANT med stormsteg. Som tur är så är det precis tillräckligt högt för att jag ska lyckas parera mitt kommande överslag såpass mycket så att fötterna tar i marken först innan jag lite snyggt halvramlar ner i den ganska djupa snön. Jag hade klarat mig med blotta förskräckelsen!
