ettpaeron

Det finns sjuhelvetes mycket som ni/du läsare inte vet om mig. Det gratulerar jag er till, eftersom det måste anses vara bättre ju mindre man känner till om mig. Jag är en ondskefull pest som man klarar sig bäst utan. Men just eftersom jag är en ondskefull pest så tänkte jag ändå berätta en sak om mig som ni inte visste.

Jag tittar nästan aldrig ut. Gosh, how interesting tänker ni nog nu, och det förstår jag. Maken till intressant information har ni väl aldrig hört talas om, men låt mig ändå förtydliga det hela så det blir ännu mer intressant. Jag har två fönster i min lägenhet. Det ena är litet och precis i höjd med den orimligt höga gatan utanför, vilket gör att vem som helst skulle kunna ha full insyn i mitt ytterst hemliga liv. Någon har dessutom klottrat en penis på rutan, så jag har därför detta fönster konstant täckt av ett skynke.

Det andra fönstret är stort som någonting jättestort, och vetter ut mot den trevliga gatan där både jag och skådespelaren Leif Andrée bor. Detta fönster tittar jag heller aldrig ut ifrån, då jag täckt det med stora mörka gardiner. Det finns egentligen ingen anledning till att jag inte tittar ut, men om jag faktiskt hade tittat ut så hade jag kunnat se någonting fantastiskt. Från mitt fönster kan jag nämligen se världens skylttätaste korsning.

Inte mindre än elva övergångsställes-skyltar kan skådas från mitt jättelika fönster mot omvärlden. Jag kan tycka att det är lite smått överdrivet eftersom det är omöjligt att missa övergånsställena ändå, men jag antar att det har sin lilla charm. Om jag någon gång skulle ha riktigt tråkigt kan jag ju gå och göra high five med Herr Gårman i säkert en timmes tid utan att tristessen hinner sätta in. Men jag tror att Herr Gårman kanske skulle bli lite förvånad om en helt främmande människa plötsligt gick fram och gjorde high five. Jag får väl helt enkelt börja vinka till honom först. Vinka till honom från det där fönstret jag aldrig tittar ut igenom. Nu vet ni det...