ettpaeron

Igår natt bestämde jag mig i någon typ av psykbryt för att titta på den måttligt hyllade filmen Prometheus, regisserad av höjdaren Ridley Scott. En bit över 7.0 i betyg på filmdatabasen IMDB lovade gott, eftersom filmer som når över just 7.0 nästan alltid är sevärda. Denna gång har dock någonting gått väldigt snett i allmänhetens bedömning. Jag fann att jag under filmen genomgående frågade mig själv frågor som började med ordet "varför". Varför gjorde han/hon så? Varför hände detta? Varför, varför, varför? Problemet är att Prometheus inte ger några svar alls. Jag ber om ursäkt för den bajsnödiga rubriken, men den har faktiskt en poäng. Prometheus stank avföring på ett sällan skådat sätt.

Låt oss i respekt för Ridley Scotts tidigare verk ändå börja med det positiva. Det visuella i Prometheus är strålande. Hela filmen är väldigt vacker, och produktionsdesignen håller toppklass. Michael Fassbender, som spelar någon typ av robot vid namn David, är dessutom inte helt värdelös. Sådär, det var det positiva. Nu går vi över till allt annat i filmen, och således resten av denna gigantiska hög med dynga. Spoilervarningen börjar här.

Filmen handlar om ett gäng forskare som beger sig iväg på ett galet rymduppdrag till en annan planet för att lösa gåtan om mänsklighetens ursprung. Redan här är filmen alltså korkad eftersom den skiter fullständigt i Darwins rejält bevisade teorier, men det är ju trots allt science fiction, så skitsamma. Trots att det rimligtvis borde vara det största uppdraget mänskligheten någonsin försökt sig på så är samtliga medlemmar i forskningslaget jävligt sämst. Hela filmen är en enda stor kavalkad av ologiskt beteende och ologiska händelser. Låt mig ta ett antal exempel.

• Två av forskarna, som alltså självmant valt att följa med på en resa till en annan planet för att leta efter de varelserna som skapade mänskligheten, går helt jävla bananas så fort de ser ett huvud från en av dessa tänkta "skapare". De blir livrädda och flyr från platsen för att ge sig tillbaka till rymdskeppet, medan resterande medlemmar i laget fortsätter med arbetet. Den ena fegisforskaren hade som uppdrag att kartlägga det enorma alientempel de befann sig i, men trots detta lyckas han och den andra fegisen gå vilse. De tvingas på grund av en storm att stanna i templet när alla andra gått tillbaka till skeppet, och båda två är fortsatt väldigt rädda och skakiga. Åtminstone fram tills de stöter på en JÄVLA ALIEN-KUNGSKOBRA. Då blir de plötsligt på goshumör.

• Noomi Rapace karaktär lyckas trots infertilitet bli gravid, och hon bär under en kort stund på en alien i sin livmoder. Lyckligtvis finns det en gigantisk svindyr operationsmaskin ombord på rymdskeppet. Mindre lyckligt är det att den av ingen anledning alls bara kan operera män, trots att den ägs av en kvinna. Denna idiotiska begränsning stoppar dock inte Noomi från att tvinga maskinen att snitta upp hennes mage och pilla ut alien-bläckfisken hon hade i sig. Ett par sekunder senare så är hon ihophäftad (japp, for real), och redo för action. Att hennes magmuskulatur är helt söndertrasad hindrar henne inte alls från att röra sig i resten av filmen. De övriga expeditionsmedlemmarna verkar dessutom helt ointresserade av det faktum att hon är dränkt i blod efter denna bisarra händelse.

• Geni-alienrasen som skapat hela mänskligeten har en förkärlek för att spela in allt de gör med någon typ av hologram-inspelningsmaskin, som ger otydliga men coola bilder. Av en slump har dessa enormt välutvecklade aliens råkat spela in en instruktionsvideo för hur man använder delar av deras teknologi. Oj, så tur man kan ha.

• Tre män ur besättningen tar självmord genom att med sitt eget rymdskepp ramma ett alienskepp, även fast det egentligen bara krävs en man för att klara detta. De två idioterna som helt i onödan offrar sig motiverar detta med att mannen som är inhyrd enbart för att flyga skeppet "can't fly worth a damn", och således inte klarar det själv.

• Noomi Rapace lyckas med nöd och näppe fly från en alien som dödat halva hennes besättning. Hon blir så arg att hon på grund av detta bestämmer sig för att åka till alienmördarens hemplanet för att ta reda på vad fan det är frågan om.

• Två av karaktärerna blir i slutet jagade av ett rullande alien-rymdskepp som ser ut som en kringla. De springer och springer precis i den linje som skeppet rullar, när de egentligen bara hade behövt springa några få meter åt sidan.

Det här var bara en pytteliten del av allt som är oändligt dumt i Prometheus. Synd bara att eländet inte tar slut här, för det finns faktiskt saker som gör filmen ännu sämre. Det är tänkt att filmen ska vara läskig, eller åtminstone obehaglig, men det är den inte. Man blir inte rädd en endaste gång. Man blir snarare bara irriterad över att karaktärerna är så urbota korkade. Mer än en gång kommer jag på mig själv med att vara helt ointresserad av vad som händer karaktärerna, eftersom de är så ohyggligt tråkiga att man bara inte orkar bry sig om deras öde. Man ger helt enkelt blanka fa-an i om de dör eller ej.

En anledning till att många svenskar antagligen har sett filmen är att Noomi Rapace har huvudrollen. Om du är en av de människor som tänkt se filmen på grund av detta - tänk om. Rapace bjuder nämligen på en hiskeligt urusel skådespelarinsats. Läser man på lite om filmen kan man finna att Noomi Rapace under inspelningen arbetade med en dialektcoach för att få till den perfekta engelska dialekten. Detta verkar ha varit ett helt omöjligt uppdrag, för ju längre filmen går desto sämre blir Rapaces engelska. I slutet verkar det till och med som om ingen ens orkade bry sig längre, för då är det ren svengelska som gäller. Fruktansvärt dåligt är bara förnamnet.

Prometheus är som ett oändligt stort garnnystan med lösa trådar. Det spelar ingen roll hur länge och väl du försöker nysta upp skiten, för hur mycket du än kämpar så kommer du ändå bara märka att trådarna inte leder någonstans. Det finns inga svar. Allt man undrar förblir obesvarat. I slutändan vågar jag påstå att det bara finns en enda sak som jag vet helt säkert om Prometheus, och det är att den suger. Rejält dessutom.