Ett novellutkast
Eftersom jag har börjat plugga en författarutbildning så blir det lite mindre tid till att blogga tyvärr, men jag kan trösta mig själv med att jag ibland kan slänga upp de texterna jag skriver i skolan. Här kommer ett stycke slarvigt skriven skit jag antagligen kommer sågas längsmed fotknölarna för. Ni får ursäkta att textformateringen och styckeindelningen blir lite inkorrekt när jag kopierar texten från ett annat dokument...
Den hemska hemskhetens hemska hämnd
”Du får sparken”. Orden ekade fortfarande i huvudet på honom, trots att det var flera timmar sedan han fått beskedet som fick vreden att flöda. Hela dagen hade varit som i ett enda töcken efter att orden hade uttalats. Han var så arg att han inte längre kunde minnas hur han kommit hem, ja han hade till och med svårt att få kroppen att fungera som den skulle. Ett grovt överbett var ingen bra kombination med att helt tappa kontrollen över normala kroppsfunktioner, så omedvetet hade han ända sedan beskedet dreglat ganska rikligt på sin Iron Maiden-T-shirt. Nu gick han fram och tillbaka i sovrummet och funderade över hur allt hade kunnat gå så fel.
Den hemska hemskhetens hemska hämnd
”Du får sparken”. Orden ekade fortfarande i huvudet på honom, trots att det var flera timmar sedan han fått beskedet som fick vreden att flöda. Hela dagen hade varit som i ett enda töcken efter att orden hade uttalats. Han var så arg att han inte längre kunde minnas hur han kommit hem, ja han hade till och med svårt att få kroppen att fungera som den skulle. Ett grovt överbett var ingen bra kombination med att helt tappa kontrollen över normala kroppsfunktioner, så omedvetet hade han ända sedan beskedet dreglat ganska rikligt på sin Iron Maiden-T-shirt. Nu gick han fram och tillbaka i sovrummet och funderade över hur allt hade kunnat gå så fel.
Hur kunde han få sparken? Han hade ju jobbat arslet av sig för att förtjäna den befordran som det länge hade ryktats om på företaget där han utförde sitt dagsverke. Han hade varit ekonomiansvarig på ett medelstort företag i byggbranschen i närmare två år, och även fast han egentligen nog inte var ett dugg lämpad för denna position så var det väl ändå tanken som räknades? Vem brydde sig om ifall några siffror hamnade fel ibland, det var ju för tusan hur snabbt man genomförde arbetet som spelade någon roll. Och snabb, det var han. Aldrig någonsin hade han tvingats jobba över eller göra chefen besviken genom att dra ut på tiden. Visst pratade han högt med sig själv ibland, men inte var väl det ett problem, snarare en tillgång och ett härligt sällskap. Han var förtjänt av den där befordran, men istället så hade han fått sparken.
Positionen hade istället gått till Mannerhjälm, en riktigt fet nolla som gillade att klä sig i svindyra kostymer och fjolliga skjortor som spände över den majestätiska buken som han måste ha kämpat i många långa år för att bygga upp. Mannerhjälm… Det aset borde dö, tänkte han och såg sig själv drämma till den där förbannade gubben rätt i nacken med en spade, så hårt så att den där fula tupén som han envisades med att bära skulle ramla ned på det välstädade kontorsgolvet. Hur kunde en människa ens vara så ful? Till och med namnet var ju fult. Mannerhjälm, så kan man väl inte heta? Och vad är det för löjlig människa som går klädd i perfekt skräddarsydda Prada-kostymer när man jobbar på ett byggföretag?
Han vandrade frustrerat fram och tillbaka mellan sovrumsfönstret och den stora bokhyllan i andra änden av rummet. Egentligen ägde han inga böcker då det inte intresserade honom det minsta, utan istället använde han bokhyllan som förvaring av allt annat han hade samlat på sig under åren. Faktum var att den enda boken som någonsin stått i den där hyllan var ett exemplar av Bibeln som han hade fått som inflyttningspresent av någon gammal släkting, men den hade han aldrig läst. Istället hade han rivit ut sidorna och använt dem som cigarettpapper när han i sin ungdom gillade att röka på. När han slutligen hade blivit av med den ovanan så hade boken försvunnit någonstans. Typiskt, tänkte han och knöt näven hårt i byxfickan. Det vore jävligt fint med en joint för att lugna nerverna nu, men istället så fick han fortsätta sin otåliga vandring fram och tillbaka. Han hade säkert gått över tusen vändor nu. Tänk om det skulle bildas ett upptrampat dike i det slitna trägolvet som i Kalle Anka, funderade han. Tanken följdes av ett kort fniss, men snart blev han arg på sig själv för att ha förlorat fokus på det verkligt viktiga i situationen.
”Mannerhjälm förtjänar att dö”, utbrast han för att avbryta tystnaden som rådde, och sparkade till bokhyllan så en decimeterhög actionfigur föreställande en ninja föll ned på golvet och studsade oväntat ljudlöst in under den smala sängen. Tänk om han ändå var en ninja. Då hade han enkelt kunnat smyga sig på Mannerhjälm för att dräpa fanskapet, och sedan skulle befordran vara hans. I värsta fall så skulle han väl ändå få tillbaka jobbet, annat var otänkbart. Tyvärr så var han ju ingen ninja, men det hindrade honom inte från att börja leka med tanken på hur han skulle kunna mörda sin tidigare arbetskamrat utan att bli upptäckt.
”Hur svårt kan det vara egentligen?”, funderade han högt och kliade sig i det ovårdade mörka skägg som täckte hakan. Några skorpsmulor som måste ha funnits där sedan frukosten föll mot det redan snuskigt smutsiga golvet, samtidigt som han avbröt sin fram och tillbaka-marsch för att istället sätta sig på sängen. När han satte sig noterade han för första gången att både den solblekta t-shirten och de såsfläckiga svarta mjukisbyxorna var täckta av saliv.
”Hmm… Att dregla hade varit helt oacceptabelt om man ska mörda någon”, filosoferade han högt ut i det tomma rummet. Eventuellt tårfyllda ögon skulle också kunna bli ett problem. Där kunde överbettet och den okontrollerade salivproduktionen han vanligtvis led av vara en nackdel, och detsamma gällde hans vattniga ögon. Det viktiga är att inte lämna några spår. Inget hår, ingen saliv, inga hudflagor, ingen DNA över huvud taget, och helst inget mordvapen heller. Hur skulle han kunna uppnå detta?
Några timmar senare var aggressionen som bortblåst. Istället satt han vid köksbordet med en lömsk plan framför sig. Han hade bestämt sig. Mannerhjälm skulle dö, och han själv skulle återanställas, men med bättre lön och viktigare arbetsuppgifter. Mycket välförtjänt skulle det vara. Det perfekta mordet var inte alls så svårt att genomföra om man bara planerade noga, och det var precis vad han just hade gjort. Först och främst så hade han kommit fram till att det finns två viktiga delar om man ska genomföra ett mord. Det första är att man inte får lämna några spår på brottsplatsen. Det andra är att man måste använda ett mordvapen som man sedan kan göra sig av med. Eller ännu bättre: ett mordvapen som efter mordet inte ens finns. Om han gjorde på detta sätt behövde han ju inte ens bry sig om att göra sig av med kroppen, för ingen skulle kunna förstå vem som hade genomfört en så utomordentligt lysande plan.
Framför sig på det kladdiga köksbordet satt han nu med ett papper där han i detalj förklarade för sig själv hur mordet skulle genomföras. Det verkade enkelt. Han skulle klä sig i en helkroppsvåtdräkt med tillhörande cyklop och gummistövlar för att inte lämna någon DNA på brottsplatsen. På huvudet skulle han bära en badmössa för att inte avslöja sig genom tappade hårstrån. Dregelproblemet skulle lösas med genial enkelhet genom att han helt sonika skulle vara väldigt torr i munnen vid mordtillfället. Ingen dryck tre dagar innan dådet skulle utföras tyckte han lät rimligt. Själva mordvapnet var enligt honom själv det mest fantastiska med planen. Det skulle genomföras med en fryst fläskfilé, som efter avslutat jobb skulle ätas upp. Han skrattade ett tillgjort ondskefullt skratt när han utvärderade sin egen briljans. Med bestämda steg begav han sig till kylskåpet, där han väl synligt fäste den lömska planen med en kylskåpsmagnet föreställande Scooby Doo, innan han begav sig ut på en shoppingrunda. Han skulle göra det. Mannerhjälm skulle få smaka på så mycket fläskfilé så tupén skulle falla av.
Tre timmar senare så var införskaffandet av förnödenheter färdigt. I högerhanden höll han en ICA-kasse med en mycket lockande fläskfilé från Danmark. I vänsterhanden bar han på den stiliga outfit som skulle hjälpa honom till sina drömmars mål. Våtdräkter var tydligen väldigt dyra, och var det någonting han lärt sig under sina år som ekonomiansvarig så var det att man skulle spara där man kunde. Barnvåtdräkter var ett klart billigare alternativ, och barncyklop likaså. Våtdräkten var ju ändå i något konstigt stretchmaterial, så den skulle säkert gå att få på. Cyklopet behövde ju bara täcka ögonen, så det kunde lika gärna vara lite för litet. Eftersom han hade skostorlek 46 så var stövelköpet inte helt enkelt det heller. Så stora stövlar fanns tydligen inte i sortimentet, och om de ändå skulle vara för små så kunde han ju lika gärna hålla sig till barnavdelningen även där. Han var nu stolt ägare till ett par lilablommiga rosa stövlar i storlek trettioåtta. Badmössan var det enda han hade fått tag på i rätt storlek, om det nu fanns någonting ”rätt” i att ha en mössa som nästan kramade sönder skallbenet på honom.
Han sparkade snabbt av sig skorna och stormade in i lägenheten, genom vardagsrummet och vidare till köket. I sin hast så var det nära att han halkade till på hallmattan, men med imponerande smidighet hade han räddat sig från ett präktigt magplast.
”Fan, jag är ju nästan som en ninja ändå”, skrattade han nöjt och placerade fläskfilén i frysen där den skulle prepareras för det kommande illdådet. Med stor iver började han packa upp den andra påsen för att ta en titt på sin kommande klädsel. Den spända förväntan gjorde att dreglet flödade likt en flod längsmed hakan och ned i skägget, men det var ingenting han ens ägnade en tanke åt. Han var bara tvungen att pröva outfiten.
Fyrtiofem minuter senare stod han i badrummet och inspekterade sig själv i spegeln. Det hade inte varit helt enkelt att komma i den väldigt storlekssnåla våtdräkten, och när han väl kommit i den så var den så tight att blodflödet nog åtminstone hade halverats. För kort var den också. En stor del av underarmarna och benen stack ut, och platsbristen gjorde det ytterst mödosamt att röra sig. Det var nästan omöjligt att böja armar och ben, så istället för att vara som en smidig ninja liknade han snarare en sjöstjärna. Armarna stod nästan rakt ut, som om han gick och bar på två medelstora får, och benen var stela som pinnar. Badmössan i sin tur satt så hårt att han inbillade sig att det blev svårare att tänka, och cyklopet satt obehagligt trångt över ögonen. Stövlarna hade som väntat visat sig vara det största problemet. Fötterna gick helt enkelt inte i, så han hade fått nyttja sin list på bästa sätt. Med hjälp av en kniv skar han sönder tån på stövlarna, och efter en svettig kamp där han till slut försökte använda smör för att få extra glid så hade han fått i fötterna. Tårna stack ut flera centimeter, men det fick han på morddagen lösa genom att ha plastpåsar som strumpor. Det skulle nog gå bra. Svettig och halvt utmattad, men mycket nöjd, stod han nu framför badrumsspegeln och kollade in sin uppenbarelse i alla tänkbara vinklar. Han nickade godkännande till sin egen spegelbild. Han tyckte sig likna den där ninjan som hade stått i bokhyllan i många år.
”Du ser cool ut”, förklarade han för sig själv. ”Du ser riktigt cool ut, nästan som en äkta ninja. Om tre dagar, då är du torr i munnen. Då jävlar ska Mannerhjälm dö. Sen blir det grillfest!”
Kommentarer
Postat av: claes-göran olofsson
tack gode gud att viktor började författarutbildningen, då kanske man slipper se viktor både på hans och min blogg.
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: claes-göran olofsson
du skriver på min blogg för att du vill skriva av dig, gör såhär istället, skriv en bok, och sen när boken är färdig, kasta den i elden, det är ett bättre sätt för alla att spara tid
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
Du är suverän, Viktor. Kommer vi få läsa resten av historien också? Måste ju få höra om den välbankade fläskfilén blev god 😜
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
"En viss person"!!? Är namnen till din huvudperson sämst på att animera och ännu sämre (om möjligt) på att föra en vettig dialog? Och har han en jätteunderlig tjänst som han försöker sälja in?😜
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
Haha, så j*vla skön 👏👏
Postat av: JP
förstår du inte att jag bara driver med dig viktor. classes lilla blogg är bäst
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: Mulla Omar
Älskar att classe inte fattar att man kan se hans IP och tror att han kan kommentera som andra läser i hopp om att någon går på det
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: mulla omar
jag bara skojade jag med, classes lilla blogg är bäst, föresten har jp en blogg som har en omröstning som ger honom bottenbetyg? kan tro det..
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: Mulla Omar
Classe. Du ger mig cancer.
Postat av: Martin Ivarsson (JayJayHero)
Jag måste bara komma och meddela ännu en patetisk sak som är värt att nämna om Classe. Som vi alla vet så har ju Classe gått ut och tiggt pengar på ett flertal bloggar men att han även vände sig mot Carl Bildt för en krona eller två var ju faktiskt väldigt "gulligt". Något som är värt att ta upp i en del 7 kanske?
Länk till Carl Bildts blogg samt inlägget där Classe tiggde pengar:
http://carlbildt.wordpress.com/2011/10/26/ett-sista-farval/
Och ja jag vet att jag har kommenterat under massa olika alias (Kalle Karlsson, Åklagare Edstrum etc) men det har endast för att jävlas med Classe m.m men här efter ska jag använda mitt standard alias som jag har t.ex på Twitter.
Mina sista ord för den här gången är:
Viktor, tack för en fantastisk läsning både allt som har med Classe att göra men även dina andra inlägg, ser redan fram emot mer! :)
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
Höll på att sticka en sax i ögat när jag såg att idioten ännu en gång tagit mitt alias. Och ännu värre när han skriver om mig och min blogg. Uuäck, kräktes just i munnen lite. 😖
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
Den människan (?) är inte söt någonstans.
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
Nej. Inte ens i mörker är han söt. Inte ens om jag hade gjort slag i saken å stuckit ut ögonen med saxen.
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: JP
*ryser*
Trackback
