ettpaeron

I en stund av tristess (som vanligt) bestämde jag mig för någonting helt nytt. Jag kom helt enkelt fram till att det skulle vara en mycket bra idé att sitta och fundera ut förslag på superhjältar som skulle vara fullständigt värdelösa. Det visade sig snabbt att det finns en hel del om man låter fantasin skena iväg.

Korvkillen
Korvkillen hade definitivt ALDRIG kunnat besegra sin ärkefiende. Iklädd ett korvskinn, som ju givetvis absolut inte är anpassat för en människa med armar och ben, hade han till och med haft svårt att tygla sitt enda motmedel mot all världens ondska: Att kasta korv. Visst skulle han väl kunna få in en lyckoträff i ögat på skurken, men med tanke på en korvs utformning tvivlar jag på att detta skulle leda till mycket mer än en högst temporär smärta.

Sälsultanen
Alla arabers favorithjälte Sälsultanen räcker inte till han heller. Med sin superkraft att balansera en boll på nästippen och låta som ett säl skulle hans enda hopp vara att förvirra fienden så pass mycket att denne helt glömmer bort det brott som han/hon ursprungligen tänkte begå. Alternativt skulle han med den obligatoriska sälhandklappningen med raka armar kunna få in en mycket turlig smocka på sin fiende, men detta skulle nog mest kännas som en dubbel bitchslap, vilket ju givetvis inte sänker en fiende av klass. Andra liknande djurinspirerade typer i Superhjälteland, som exempelvis Pingvinen från Batman, skulle nog hånskratta åt vår stackars Sultan. Nej, att vara Sälsultanen kan inte vara kul.

Citrussprutan
Likt Batman har Citrussprutan inga riktiga superkrafter, utan har istället använt sitt omåttliga pengaförråd för att inhandla brottsbekämpande medel. Trots att den citrusdoftande dräkten säkerligen skulle vara både cool och funktionell så räcker det inte med ett vattengevär som sprutar ut en blandning av lime och citronsaft för att stoppa en skurk. Inte ens om geväret hade rejält bra tryck och en stor tank så hade det inte ingett en gnutta respekt i fiendeland. Även om han sprutade ner sina fiender så de blev helt (dyng)sura så hade han i bästa fall fått hoppas på att offret drabbas av hudirritation. Längre än så når inte Citrussprutan.


Det var allt för denna gång. På återseende!

Följande har i nuläget ett nyhetsvärde som kan värderas i samma klass som sågspån eller industriplåt, men jag har fram tills nu varit på tok för arg för att ta mig för att skriva någonting om denna osannolika skandal. Alla som kan musik var av åsikten att det var helt bortom allt förstånd när Adam Lambert endast slutade tvåa i American Idol, och i den nuvarande (eller är den precis avslutad?) säsongen fick vi se prov på hur fel en majoritet kan ha. Igen.

Tourettes och Aspergers-killen James Durbin, som varit överlägsen mer eller mindre varenda vecka, missade förstaplatsen, precis som Lambert. Historien upprepade sig dock inte, utan det hela blev istället ännu värre. Durbin tog sig inte ens till final utan röstades ut som nummer 4:a. Jag säger det igen så det verkligen sjunker in: Nummer 4:a. Detta måste ses som en total praktskandal. Förstå mig inte fel, Durbin är inte lika duktig som Lambert, men han var säsongens i särklass bästa sångare. De andra var så platta och tråkiga att jag inte ens tänker nämna dem vid namn, än mindre länka till något framträdande. Istället får ni njuta av att se James briljera två gånger om. Jag avslutar med en uppmaning till alla amerikaner: Lär er rösta som vettigt folk eller lägg ned programmet. Ska det vara såhär är det ju ingen idé att hålla på.

Sedan urminnes tider har människan diskuterat vad som skiljer oss från djuren. Är det att vi kan tala, gå upprätt eller göra pommes frites i ugn? Lika många teorier som det finns mjäll på en väldigt mjällig persons hjässa har presenterats, men fortfarande är det ingen som har kommit på den absolut största skillnaden mellan oss och övriga invånare på planeten Jorden. Därför stiger jag nu ut ur skuggan för att lansera den teori som jag på fullaste allvar tror kommer revolutionera tänkandet kring hela evolutionen. Teorin som får alla andra teorier att blekna. Teorin som utan tvekan bevisar den största skillnaden på en människa och en regelrätt apa. Är ni beredda? Sitter ni ner? Här kommer den: Vi torkar oss.

 

Vaddå ”vi torkar oss” kanske ni tänker nu. Men faktum är att vi är den enda varelsen som är tillräckligt civiliserad för att gräva oss i arslet med en pappersbit efter att vi pressat ut exkrementer ur vårat mycket komplexa tarmsystem. Jag kan tänka mig att besvikelsen hos er läsare är tämligen enorm just i denna stund. I min högst sannolika imaginära drömvärld gissar jag på att ni alla väntade er något mycket mer, låt oss säga, avancerat än så? Men misströsta för guds skull inte, för att torka sig efter att man bajsat är långt mycket mer avancerat än vad de flesta av oss tror. Det finns nämligen en hel uppsjö av olika torktekniker som används, där alla har olika för och nackdelar. Efter att jag och mina vänner låtit en och annan droppe alkohol passera våra svalg för att leta sig vidare ut i blodomloppet brukar diskussioner om bajs och torktekniker vara tämligen frekventa, vilket gjort mig till världens kanske kunnigaste inom ämnet. Jag tänkte därför i den här texten bryta ner det hela i vad jag kallar för Att torka sig – Mer än bara grävande i stjärten. Läs och njut!

 

Att Torka Sig – Mer Än Bara Grävande I Stjärten

 

Först och främst måste det nämnas att olika torktekniker givetvis är olika funktionella beroende på bajsets konsistens. Kosthållning och eventuella magvirus spelar därför en stor roll i väljandet av torkteknik, men för enkelhetens skull baserar jag denna guide/avhandling främst på en vanlig lagom mjuk konsistens.

 

Man skulle kunna bryta ned torkandet i tre olika delar. Den första är hur vi positionerar vår kropp för att på bästa sätt nå runt våra enorma rövar, den andra är hur vi nyttjar pappret och den tredje är med vilken rörelse samt, i brist på ett bättre uttryck, ”handställning” vi använder. Det hela ger upphov till ett mycket stort antal kombinationer, där vissa i mitt tycke är så underliga att jag inte kan undgå att tappa viss respekt för personen i fråga, men låt oss inte gå händelserna i förväg. Innan vi går in på kombinationer måste vi gå igenom olika tillvägagångssätt i de tre delmomenten som tillsammans leder till att våra ändtarmsöppningar blir rena.

 

Ställning:

När det kommer till ställningen man ska positionera sin kropp i inför torkandet är det egentligen bara fantasin som sätter gränser. Två av de som jag under mina studier stött på är: Ståendes eller sittandes på ena skinkan (vilken skinka beror på om du ska använda höger eller vänsterhanden), där den andra är den klart mest populära, eventuellt eftersom den är mer energisnål.

 

Pappret:

 

Om vi bortser från att man kan använda en mängd olika toalettpapper så finns det även en annan aspekt som spelar stor roll för hur torkupplevelsen blir. Nämligen hur många rutor man använder, samt om man viker eller knöglar ihop pappret. Den vanligaste tekniken är att använda minst 2 rutor (det faktiska antalet varierar beroende på bajsets konsistens samt papprets tjocklek) och att vika. Det finns dock de lite mindre taktiska, jag kommer till varför det är otaktiskt senare, som hellre knöglar ihop pappret.

 

Handställning och rörelse:

 

Precis som med positioneringen finns det här mer eller mindre ett oändligt antal tillvägagångssätt. Det är dock mycket ovanligt att man använder någonting annat än sina fingrar när det kommer till handställning, men vilka fingrar man väljer att förpesta med bajslukt är däremot en mycket intressant fråga. Bara pekfingret, pekfinger och långfinger, alla fingrar utom tummen eller bara tummen är några av de som jag bekantat mig med under de stunder där alkoholen talat.

 

Om vi istället talar om rörelse så finns det inte många alternativ. Antingen drar man bakåt (dvs mot ryggen), framåt eller båda två. Mer spännande än så blir inte rörelsen.

 

 

Kombinationer:

 

Nu är vi äntligen redo att gå in på kombinationer av de olika.  Till att börja med kan vi direkt konstatera att den metod som alltid har varit, samt alltid kommer vara, mest funktionell är att sitta ned, vika pappret, använda alla fingrar utom tummen samt att torka både bakåt och framåt. Detta sätt är den absolut bästa metoden när det kommer till att bli riktigt ren där bak. Detta till trots så är detta inte den mest använda metoden.

 

Det absolut vanligaste är istället att man sitter på ena skinkan, viker pappret noggrant efter rutornas form, torkar sig med alla fingrar utom tummen och drar bakåt. Den är alltså väldigt lik den bästa metoden, men genom den mänskliga slöheten struntar många i att torka sig framåt.

 

Den överlägset mest ofunktionella jag stött på har endast använts utav en person, vars namn vi nog bör låta vara osagt. Denna mycket förvirrade individ står upp, knöglar pappret och pressar bajset nedåt med tummen. Denna metod bör aldrig någonsin användas, då den för att tala klarspråk är superusel. Att stå är jobbigt, att knögla pappret höjer den procentuella chansen att råka missa pappret och därför bara torka sig med fingrarna, och att torka sig nedåt med tummen är en oerhört mycket mer onaturlig rörelse än att torka sig uppåt med resterande fingrar. Den mycket ohållbara motivationen till denna tekniska miss är att ”man vill ju inte få upp allt bajs på ryggen”, vilket egentligen måste anses som helt omöjligt. Det enda man kan konstatera är att denna metod är den absolut sämsta som finns att tillgå, så undvik den i högsta möjliga mån!

 

Slutsats:

Som ni märker är torkandet så mycket mer än att bara gräva sig i stjärten. Det är en hel vetenskap som ligger bakom våra olika rena arslen, där åtskilliga tekniker delar upp jordens befolkning i grupper. Vad som leder en människa till en speciell torkteknik är svårt att säga. Det geografiska läget kan säkert spela in, religionen likaså. Men det mest troliga är nog ändå att det hela går i arv, från en generation till en annan. Vi torkar oss såsom våra föräldrar lärt oss att göra. I och med detta konstaterande kan vi se ett mycket klart samband: Folk med en svår uppväxt eller korkade föräldrar är helt enkelt sämre på att torka sig, medan folk med en bra och problemfri uppväxt är mycket bättre på att hålla sin stjärt i dugligt skick. Enligt denna teori bör jag alltså vara kunglighet, eller åtminstone adlig. Det hela avslutas kanske bäst med ett citat som Forrest Gump inte sa, men kanske borde ha sagt: ”There’s an awful lot you can tell about a person by their ass”.

 

Hur torkar du dig?