Eurovision ikväll
Ikväll är det återigen dags för tävlingen som har ett så långt namn att man förlorat intresset redan efter den första halvan: Eurovision (kämpa på, halvvägs där) song contest! Det ska bli väldigt spännande att se hur svenska Loreen kan prestera mot den absoluta toppen inom europeisk musik. Så skulle jag ha kunnat säga, men då hade jag ju ljugit.
I år hade jag i ett par dagars ohygglig tristess faktiskt tid till att titta på semifinalerna. Det borde jag inte ha gjort, för det var så dåligt att det inte ens kan beskrivas i ord. Som om någon bestämt sig för att ta all dålig musik i hela världen och sedan pressa, knåda och smeta ut det över en hel tävling.
Vad var då det sämsta med semifinalerna? Sjukt bra fråga faktiskt. Allt var ju sämre än döden, men absolut megasämst var nog ändå programledarna. Deras fullständigt obegripliga skämt som nog egentligen inte var skämt fick mig att vilja kräkas. Det var tydligt att de hade mottagit någon idiotisk order om att deras små vitsar ABSOLUT INTE fick vara stötande mot någonting som lever, har levt eller kommer leva. Därför bestod till slut varje skämt i någonting som inte ens var ett skämt, men som publiken förväntades skratta åt ändå. Pinsam tystnad och pinsamma programledare var det enda som blev effekten av det. Bra jobbat jävla klantar.
Vad var bäst då? Ännu svårare fråga. I ESC-sammanhang handlar det inte om att någonting är bäst, utan om vad som är minst sämst. Minst sämst i år var nog faktiskt att det fanns en Holländsk indian som framförde någon typ av irländsk pubmusik. Låten var bedrövlig, men den rubbade kombinationen var ganska festlig faktiskt.
I övrigt var allt en kavalkad i total uselhet. Alla låtar var en pestsmitta och programledarna var nästan obehagligt skeva med sina fejksmile. Ärligt talat är det väl snart dags att hela Europa vaknar ur den här, förhoppningsvis temporära, koman vi befinner oss i. Vi måste inse att tävlingen är helt apokalyptiskt superusel, och ett slöseri med pengar som får Farbror Joakim att drabbas av stroke efter stroke. Lägg ner skiten, det blir ju ändå bara sämre för varje år.
Eurovision etc etc är och förblir riktig jävla dynga. Rövsås i sin absolut värsta form. Det är som en tävling för låtar som egentligen inte borde få kallas musik. Uppskattningsvis, och nu gissar jag, så är ca två låtar bra i Eurovision song contest. Två låtar ungefär var femte år. Och när jag säger bra menar jag egentligen "inte dåliga". Resterande nummer är skrattretande värdelösa, framförda av människor som nog egentligen inte alls är artister. En maffioso som egentligen äger en italiensk restaurang, kanske någon hotellägare och så ett pack ryska tanter som är så gamla att de personligen träffat alpmannen Ötzi när han var vid liv. De hyllas för sitt gulliga "vi överlevde tjernobyl och det syns"-utseende, samtidigt som de står och gungar i otakt med varandra och med musiken. Och det sägs vara en av favoriterna i år. Dra åt helvete vad dålig standarden på musiken är då.
Men misströsta inte, jag vet hur vi i Sverige ska klara av att både vinna tävlingen och göra hela Europa en omåttligt stor tjänst. Vi skiter i Loreens framförande, och så skickar vi ut valfri människa på scenen som under tre minuter står helt tyst. Det kommer vara en befrielse för allas öron, och det kommer vara någonting som folk kommer ihåg, men framför allt så kommer det att vara minst dåligt. Det är så man vinner Eurovision "song" contest.
I år hade jag i ett par dagars ohygglig tristess faktiskt tid till att titta på semifinalerna. Det borde jag inte ha gjort, för det var så dåligt att det inte ens kan beskrivas i ord. Som om någon bestämt sig för att ta all dålig musik i hela världen och sedan pressa, knåda och smeta ut det över en hel tävling.
Vad var då det sämsta med semifinalerna? Sjukt bra fråga faktiskt. Allt var ju sämre än döden, men absolut megasämst var nog ändå programledarna. Deras fullständigt obegripliga skämt som nog egentligen inte var skämt fick mig att vilja kräkas. Det var tydligt att de hade mottagit någon idiotisk order om att deras små vitsar ABSOLUT INTE fick vara stötande mot någonting som lever, har levt eller kommer leva. Därför bestod till slut varje skämt i någonting som inte ens var ett skämt, men som publiken förväntades skratta åt ändå. Pinsam tystnad och pinsamma programledare var det enda som blev effekten av det. Bra jobbat jävla klantar.
Vad var bäst då? Ännu svårare fråga. I ESC-sammanhang handlar det inte om att någonting är bäst, utan om vad som är minst sämst. Minst sämst i år var nog faktiskt att det fanns en Holländsk indian som framförde någon typ av irländsk pubmusik. Låten var bedrövlig, men den rubbade kombinationen var ganska festlig faktiskt.
I övrigt var allt en kavalkad i total uselhet. Alla låtar var en pestsmitta och programledarna var nästan obehagligt skeva med sina fejksmile. Ärligt talat är det väl snart dags att hela Europa vaknar ur den här, förhoppningsvis temporära, koman vi befinner oss i. Vi måste inse att tävlingen är helt apokalyptiskt superusel, och ett slöseri med pengar som får Farbror Joakim att drabbas av stroke efter stroke. Lägg ner skiten, det blir ju ändå bara sämre för varje år.
Eurovision etc etc är och förblir riktig jävla dynga. Rövsås i sin absolut värsta form. Det är som en tävling för låtar som egentligen inte borde få kallas musik. Uppskattningsvis, och nu gissar jag, så är ca två låtar bra i Eurovision song contest. Två låtar ungefär var femte år. Och när jag säger bra menar jag egentligen "inte dåliga". Resterande nummer är skrattretande värdelösa, framförda av människor som nog egentligen inte alls är artister. En maffioso som egentligen äger en italiensk restaurang, kanske någon hotellägare och så ett pack ryska tanter som är så gamla att de personligen träffat alpmannen Ötzi när han var vid liv. De hyllas för sitt gulliga "vi överlevde tjernobyl och det syns"-utseende, samtidigt som de står och gungar i otakt med varandra och med musiken. Och det sägs vara en av favoriterna i år. Dra åt helvete vad dålig standarden på musiken är då.
Men misströsta inte, jag vet hur vi i Sverige ska klara av att både vinna tävlingen och göra hela Europa en omåttligt stor tjänst. Vi skiter i Loreens framförande, och så skickar vi ut valfri människa på scenen som under tre minuter står helt tyst. Det kommer vara en befrielse för allas öron, och det kommer vara någonting som folk kommer ihåg, men framför allt så kommer det att vara minst dåligt. Det är så man vinner Eurovision "song" contest.
Tenacious D är tillbaka
Senast vi kunde se var Tenacious D var i den fullständigt urspårade filmen The Pick of Destiny. Nu är The D äntligen tillbaka med en ny låt, och den är helt fantastisk. Jag sticker nog till och med ut hakan och säger att det är deras klart bästa låt hittills. Äntligen får Jack Black visa att han faktiskt är en briljant sångare. När refrängen kommer rockar Tenacious D som aldrig förr!
