Konstigheter på gymmet: #1
Klockan 02:00 kommer han in på gymmet. En man av asiatiskt ursprung som ser ut att vara i tjugoårsåldern. Han byter inte ens om innan han sätter igång med ett magpass i hiskeligt tempo. Det är i alla fall vad det ser ut som, men verkligheten är en annan.
Han är inte alls där med huvudsyftet att träna. Han är där för att han delar allas vår vision om att återta prutten till det offentliga rummet. Och som han gör det! Inte en enda situp kan han prestera utan att skicka iväg en högljudd rackare så det vibrerar i hantelstället. Helt ogenerat avlossar han sin stjärtkanon, gång på gång.
Själv står jag bara där och är fullständigt hänförd av pruttuppvisningen. Han är helt fantastisk. Världsklass, rakt igenom. Jag kommer på mig själv med att stå med hakan vid knäna och bara glo i flera minuter. Först när det börjar smaka surt i munnen kommer jag tillbaka till verkligheten igen. Det blir ett hårt uppvaknande.
Hans pruttande kan helt enkelt inte fortgå. Det är för överdrivet för att vara sant. Jag måste göra någonting, och jag finner snabbt att det egentligen bara finns en enda sak att göra. Jag måste besvara elden.
Jag fortsätter mitt träningspass med en jämn bålspänning och mer fokus på mage för att kunna pressa fram mitt yttersta. Jag har själv en mycket funktionell "gasspis", men i den här konkurrensen väger jag lätt. Jag kan inte vinna på kvalité eller kvantitet. Där är han oslagbar. Mitt enda sätt att gå segrande ur denna strid är att visa att jag kan stå ut med hans fjärtande längre än vad han kan stå ut med mitt.
Efter fyrtio minuters fiskrig öppnar han munnen för att säga någonting. Han ska äntligen erkänna sig besegrad, och förklara för mig att jag är den främste av de främsta inom ämnet kroppsliga dimridåer. Men det gör han inte alls. Istället ger han mig en komplimang för min mage.
Jag stirrar oförstående och tveksamt på honom, och stämningen blir genast jättekonstig. Han försöker rädda situationen genom att istället flytta fokus till att vi har likadana skor. I närmare tre minuter diskuterar vi nu hur sköna skor är sköna, och han berättar att han som brevbärare mycket hellre arbetar i sköna skor än barfota. Detta är ett tips som jag gärna delar med mig av till alla er som antingen är brevbärare eller funderar på att bli. Sköna skor är sköna... skor.
Med instämmande nickningar agerar jag statist under hans världsomvälvande skoföreläsning. Därefter smyger jag bort mot crosstrainern för att prutta vidare på avstånd.
Klockan 03:00 är jag färdig med mitt pass. Jag går och byter om, tar på mig mina ytterskor och hörlurar och beger mig mot utgången. Trots att jag har musik på så hör jag hur han pruttar bakom min rygg när jag lämnar honom ensam kvar på gymmet. Du vann den här gången, men nästa gång ska jag vara bättre förberedd. Vänta du bara...
