ettpaeron

Precis som rubriken avslöjar så dog jag lite inombords häromdagen. Jag var ute i jobbärenden och fick en fullständig lyckochock när det visade sig att jag bland annat skulle åka och handla i Arninge. Jag blev helt till mig av glädje, och jublade högt när jag fick nyheten. Jag skulle äntligen få besöka den plats som jag så många gånger velat besöka: B&W i Arninge.

Ända sedan jag första gången såg avsnitt 5 av den magiska TV-serien Nile City så har jag velat besöka denna mytomspunna plats, och nu var det äntligen dags. Jag ville gå i Percys, Glenns och Suddens 90-talsfotspår. Jag ville utforska detta B&W precis som de gjorde i Nile City. Jag ville se om Parkeringen var så tom som då, och om man kunde träffa på någon tjome som var ute och sladdade med bilen och lyssnade på Sator.

Jag var spänd av förväntan när jag efter en ganska lång resväg ut till Täby äntligen närmade mig Arninge. Jag ville rekognisera lite innan jag parkerade bilen, för att verkligen säkerställa att jag stod på B&W:s parkeringsplats och inget annat. Jag åkte ett varv runt hela Arninge och sökte febrilt efter de stora B&W-skyltarna, men dessa stod inte att finna. Jag vände, tog en sväng till, stannade kollade karta, åkte tillbaka, vände igen och åkte vilset runt ytterligare en helt varv. Men B&W fanns inte. De jävla mupparna hade istället slagit upp ett Coop Forum i de gamla legendariska lokalerna.

Jag ville bara börja gråta. Platsen jag så länge hade velat se med egna ögon fanns inte. Det fanns inte längre någon Tord som stod borta i charkdisken. Ingenting var sig likt. Jag handlade snabbt det jag skulle innan jag med tunga steg gick tillbaka till bilen. Jag kände en nästintill gränslös sorg när jag satte i nyckeln, startade bilen och körde därifrån. Det kändes som om jag dött lite inombords...