ettpaeron

Sedan i juni förra året har jag utsatt mig själv för ett socialt experiment. Som en form av protest mot livets meningslöshet och hela samhällets uppbyggnad, samt för mitt eget välbefinnandes skull, har jag valt att vägra leva ett normalt liv. Jag vill inte vara en del av det vanliga samhället. Av den anledningen har jag egentligen gjort allt tvärtemot den sociala "planen", så jag har vägrat jobba, plugga, eller egentligen göra någonting utöver det jag själv vill.

Det ger mig en oerhörd frihetskänsla. Samhällets normer och regler är som en bur. Man straffas med ett livslångt fängelsestraff, och tvingas leva sitt liv omringad av galler som håller en tillbaka. Detta slipper jag. Mitt till synes löjliga anti-samhällsliv upplöser fängelsets galler. Det ger mig äkta frihet.

För att ytterligare distansera mig från den livsplan som alla accepterat, utan att för en sekund ha fått tänka eller känna efter själva, och för att förstärka frihetskänslan, så har jag även valt att vända på dygnet så långt jag har kunnat. Således kommer det sig att jag nu för tiden vaknar vid runt 16.00 och somnar igen vid klockan 05.00-07.00 på morgonen. Däremellan hinner jag med alla de sysslor jag själv valt att inkludera i mitt liv, som att exempelvis äta, bajsa, inte torka mig när jag bajsat, och träna.

Det kanske låter som ett riktigt värdelöst liv, men faktum är att jag gillar det. Jag gillar det definitivt mycket bättre än jag gillar ett vanligt liv i värdelöshetens tecken, men jobb och åtta timmars slösad tid varje dag.

Dessvärre går det inte att leva hela sitt liv på mitt sätt. Dels för att pengarna tar slut, men även för att man ständigt får leva med påtryckningar från omvärlden, förutsatt att man inte helt isolerat sig från mänsklig interaktion. Ju längre tid jag spenderar i min egenbyggda drömvärld, desto oftare kommer påståendena om att jag måste börja plugga eller skaffa ett jobb. Jag måste "ta tag i mitt liv".

Det är ett otroligt mysterium egentligen. För det är detta som är mitt liv, så som jag lever nu. Det är detta som är att leva. Jag vill inte kliva in i buren igen, för det är inget riktigt liv. Varför ska jag på min egen begränsade levnadstid här på Jorden tvingas att spendera större delen av mitt liv med att göra saker jag inte tycker om? Endast genom att göra som jag gör nu kan jag leva på riktigt. Endast så kan jag leva ett liv jag tycker om. Endast så kan jag leva ett liv i frihet. Och frihet är det bästa som finns.