ettpaeron

Följande berättelse är mycket traumatisk och skall absolut inte läsas av den svagsinnade!

Det hela började med att jag vaknade upp tidigt en morgon dagen efter en krogkväll. Som vanligt var jag torr som en öken i munnen och kände ett massivt begär efter juice. Jag småjoggade upp till kylen för att förhoppningsvis kunna avnjuta ett mycket stort glas av den fruktigt söta Tropicana-juicen som vi normalt brukar ha i förvar. Men icke, denna gång var gudarnas makt inte med mig. Tropicana-juicen lyste med sin frånaro och istället stod där en mycket underlig juice: Brämhults blodgrapejuice. Nåja, tänkte jag för mig själv. Juice som juice och jag hällde upp ett riktigt stort glas.

Föga hann jag reflektera över hur fullständigt genomvidrig den såg ut, innan törsten satte stopp för vidare tankegångar i dessa banor. Jag förde glaset till läpparna, samtidigt som en enorm mängd vatten började bildas i min mun. Jag var törstigare än någonsin, och den enda känsla som existerade var mitt begär att låta juicen fukta min savanntorra tunga.

Med långa stora klunkar påbörjade juicen sin resa mot att ge mig en oerhört njutningsbar stund. Det tog mig ungefär till glaset var tömt till hälften innan min tunga hade återfått sin forna fuktighet och påbörjade vilda protester. Den här juicen var för äcklig för att dricka. Den är så fruktansvärt äcklig att tungan demonstrerar i din mun, och försöker febrilt att vända sig upp och ned, för att på så vis undgå smakchocken.

Brämhults blodgrapejuice är nämligen besk. Och då menar jag inte sådär lagom besk så att man faktiskt kan dricka den. Den är snarare så besk att det snart går runt skalan och den får någon helt annan smak, för att sedan låta denna nya smak sakta dö ut och återgå till den ultrabeska smak som man först kände. Brämhults blodgrapejuice är så fruktansvärt genomvidrig att den endast kan jämföras med att dricka djävulens blod, som jag förmodar smakar åtminstone nästan lika äckligt.

Klart är i alla fall att jag hellre skulle brinna i helvetets lågor än att någonsin dricka den juice som förpestade min tillvaro ,och fick min tunga till självmordstankar, igen. Brämhults blodgrapejuice är så äcklig att du inte ens vill ge bort den till din värsta fiende, så äcklig att den utan minsta tvivel infinner sig på överlägsen 1:a-plats över de värsta saker som någonsin har, eller någonsin kommer att nudda min tunga.

Brämhults blodgrapejuice får -1/10 i frambringad njutning. Den får dessutom en pungspark för allt ont den gjort mot mig! Far åt helvete Brämhult!