ettpaeron

Förlåt för att följande inlägg är väldigt långt, men jag lovar ABSOLUT INTE att det är värt läsningen:

Oj sicken kväll gårdagen till slut blev. Inte en bra kväll, utan ett riktigt helvete. Det började dåligt med att jag lät mig övertalas att gå in på det ställe som förr i tiden kallades för "Huset". Det är som att gå in i ett rum som helt är penslat med napalm och som är överfyllt av riktiga jävla idioter och vakter som slänger ut folk så fort de själva får lite tråkigt. Musiken som spelas är maximalt dålig, det är varmt som i en bastu som placerats i en större bastu och trappan till toaletten är hal som en såpad tvål (vilket dock skulle visa sig bli min räddning).

Efter vad som kändes som en evighet, men troligen bara var en dryg timme, hade Mulla Omar blivit utslängd. Han var som vanligt fullast på norra halvklotet och här gjorde faktiskt vakterna med största säkerhet rätt. Dessvärre var det ingen mer än jag och den oerhört trevliga herr Thalin som ville lämna helvetet vid detta tillfälle. Vi lyckades istället få klartecken att om ytterligare en i sällskapet skulle bli ustlängd så skulle vi under jubel få lämna helveteshålan.

Jag och Thalin började genast smida planer över hur någon av oss skulle bli utslängd; Skulle vi slänga ett glas i marken, leka indian eller helt enkelt starta en fight med någon av de supersteroidpumpade överaggresiva vakterna?
Som tur var behövde vi aldrig sätta någon av våra planer i verket eftersom ytterligare en vän i sällskapet behövde gå på toaletten.

Som den fantastiske vän jag är så intog jag snabbt rollen som beskyddare av den halvdruckna ölen och passade min kompis öl samtidigt som han skulle gå och markera sitt revir inne på toaletten. När jag står nedanför den ultrahala trappan ser jag snart den värsta vakten närma sig med stormsteg. Som den oerhört stora biffnegern från Den Gröna Milen tonade han upp sig bredvid mig och stirrade ilsket in i mina snälla svenska ögon. Jag kände hur jag med mina 193 cm snart var för kort för att få åka fritt fall.

Min räddning fanns dock närmare än jag trodde. En tjej som var mycket god vän med vakten lyckades påkalla hans uppmärksamhet och hans dopade kropp vände sin uppmärksamhet åt ett annat håll. Jag pustade ut och insåg att jag nog, på gott och ont, hade sluppit undan den galne mannens svettiga händer. Under tiden som min puls påbörjade sin vandring ner mot normala trakter kommer min toalettbesökande vän utspatserande från toaletten. Han ser nöjd ut efter att ha markerat sitt revir som en riktig alfahanne. Han påbörjar en stolt gång nerför den tidigare nämnda trappan och då hände det magiska. Han TOKhalkar och gör ett mäktigt gymnastiknummer mitt framför ögonen på vakten som står och småpratar med sin tjejkompis. Denna fantastiska vurpa hade fått vem som helst att spontanapplådera, men vakten var stenhård. Min polare åkte ut och mina lyckokänslor började äntligen bubbla upp inom mig. Jag skulle befrias från detta fängelse jag befann mig i!

Mycket riktigt var snart hela mitt sällskap ute och vi begav oss under stora jubelscener och gruppkramande mot McDonalds i Slussen.

Man kan ju tro att den dåliga delen av kvällen skulle sluta här, men icke. Väl inne på McDonalds ser vi en person som är så mycket fjortis man kan bli. Nej förresten, hon var mer fjortis än så. Om du tänker dig en fjortis som gifter sig med sitt syskon som är fjortis, och så får de tillsammans ett barn som är fjortis, så fjortis var hon. Plus lite till.

Av någon outgrundlig anledning närmar hon sig så sakteliga vårt bort. Jag antar att det var för att jag är så oerhört snygg. På något vänster påbörjas en diskussion där min ena kamrat är så jävla efterbliven att han frågar "Vad heter din blogg" eftersom han är övertygad om att alla fjortisar har en egen blogg, vilket ju är sant. Dessvärre så har han inte surfat in på hennes blogg tidigare och insett vilken jävla skit den är, så  han fastnar i fällan direkt. Desiree, som idioten heter, påbörjar genast en ordattack där hon fullständigt skamlöst hyllar sin egen blogg och höjer sig själv till skyarna. Det dröjer inte länge innan vi alla inser att den stackars flickan har en intelligensnivå som får en sten att framstå som Nasa-anställd.

Den låga intelligensen är inte den första äcklande sak som du kommer uppleva om du träffar detta rixpucko. Nej, det första man inser är att hon har så mycket smink att ett bad i havet måste vara långt värre än en oljekatastrof. Hon är så översminkad att hennes mascara lyckats göra fantastiskt avancerade knutar av hennes ögonfransar, som ser ut att vara 4 till antalet eftersom de är så ihopklumpade. Hennes smink uppnådde en så hög nivå av överdrivenhet att vi insåg att någon måste dra sitt finger längs hennes kind för att se om det blev ett vitt streck på kinden, och ett brunt lager smet på fingret.

Mannen att utföra uppraget blev till sist den eminente Andreas, efter att jag lovat att jag skulle fria till honom inför hela Slussens folkmyller om han gjorde det. Han gjorde en riktigt snygg sneakattack och lyckades med ett perfekt kinddrag, allt utfört med vänster pekfinger. Precis som vi alla förutspådde, det blev ett vitt streck på hennes kind, och Andreas finger har numera en fejkad solbränna.

Vid detta laget var vi nu alla så förundrade över hur en männsika kan hamna så fel i livet som denna stackars Desiree, att vi helt enkelt valde att åka hem. Men först friade jag givetvis till Andreas, mitt på tunnelbaneperrongen (han sa tyvärr "Nej!"). Resan hemåt bestod av en blandning mellan väldigt fundersamma miner, och hånskratt mot bloggidioten Desiree Nilsson, kanske tidernas största knäppgök.

Vilken kväll... Vilken fullkomligt rubbad kväll...