En helt improviserad barnberättelse, skriven på 15 minuter!
Jag har ingenting att skriva så därför tänkte jag improvisera fram en helt hopplöst värdelös historia som är överfylld med produktplacering!
Det var en helt vanlig dag i den lilla snigeln Bengans liv. Han vaknade upp i sitt stora rymliga skal av märket Datsun, klunkade snabbt i sig en kopp med starkt svart snigelanpassat kaffe från Zoega, innan han begav sig ut på sin vanliga dagliga jobbintervju. Som vanligt var han sent ute. I vanliga fall tog det honom dryga två veckor att nå till intervjuplatsen, men denna dag kunde han i alla fall njuta av skönt väder när han förgäves försökte nå sin, förhoppningsvis nya, arbetsgivare. Solen sken, blommorna doftade Wunderbaum och gräset var så grönt som någonting bara kan bli. Hittills var allting precis som vanligt, men detta skulle snart ändras.
När Bengan efter 35 minuter lyckats ta sig över diket, som låg precis utanför hans nattliga boningsplats, hände någonting underligt. Rakt mot honom kom en av hans bästa vänner, iklädd röda nikeskor, springande i panik. Det kanske inte låter så konstigt, men Bengan, som var en mycket vis snigel, anade genast oråd när han insåg att det var den annars så morgontrötte tusenfotingen Pierre som stormade fram mot honom. Rolexklockan på hans snigelarm visade ju bara lite efter nio på morgonen.
- De kommer, de kommer, frustade Pierre
- Vilka då, vilka är det som kommer, replikerade Bengan mycket långsamt, eftersom sniglar varken rör sig eller talar snabbt.
- De radioaktiva gråsuggorna med J.Lindebergkläder. De attackerar!
Snabbt insåg Bengan allvaret. Han ville ingenting hellre göra än att ge sin gode vän skydd inuti sitt skal, men eftersom han var en mycket homofobisk snigel så var detta aldrig något alternativ.
- Spring för livet Pierre, jag stannar här och söker skydd i mitt jättefina märkesskal från biltillverkaren Datsun.
Pierre la benen, var och ett prytt av fina benvärmare från Adidas, på ryggen och försvann snabbt in i en Ben & Jerrys-burk.
Det dröjde inte länge innan de radioaktiva gråsuggorna med J.Lindebergkläder kom springande. De insåg inte att en Bengan, snigeln med ett fint skal av märket Datsun, låg precis bredvid dem och gömde sig. De hade helt enkelt för brottom. Precis som Bengan trodde att han överlevt så fick den sista, och pinsamt långsamma, gråsuggan i J.Lindebergkläder syn på honom.
Den slickade sig om munnen och väste ut orden:
- Nu ska jag såga upp ditt skal och strimla dig med min jättefina splitternya sticksåg från Black&Decker!
Bengan skakade av skräck, likt en Magic Bullet från TV-shop gör när den jobbar som hårdast. Han var övertygad om att hans sista stund var kommen, och han som inte hade hunnit planera sin begravning hos Fonus. Vilket elände tänkte han för sig själv, samtidigt som gråsuggan med J.Lindebergkläder startade igång sin sticksåg från Black&Decker.
Bengan förberrede sig inför sitt sista andetag samtidigt som hans liv passerade i revy. Han tänkte på alla goda matvaror från Coop, Hemköp, Konsum, Lidl, ICA, Willys, Netto och Tempo, som han aldrig hade hunnit testa. Han insåg att livet nu var över, samtidigt som gråsuggan med J.Lindebergkläder kom närmare med sticksågen från Black&Decker.
Precis som han skulle till att avrätta den stackars Bengan så hände någonting som ingen av de två kombatanterna hade väntat sig. Pierre kom stormande med en tandpetare från Jordan. Innan någon hunnit reagera hade Pierre stuckit in den sylvassa Jordantandpetaren i hjärtat på den J.Lindebergklädde radioaktiva gråsuggan.
Blodet sipprade ut från den radioaktiva välklädda kroppen samtidigt som Pierre och Bengan samlades i en helt heterosexuell kompiskram.
- Du har räddat mitt liv Pierre, jag är evigt tacksam
- Äsch det var ingenting, jag hade ändå ingenting att göra.
- Nåja, tack ändå. Nu måste jag fortsätta min promenad, jag har en arbetsintervju om 25 minuter, avslutade Bengan samtalet.
Han insåg att det var lönlöst, med detta tempo skulle de ta minst 6 dagar att nå arbetsintervjun. Han suckade högt och tänkte på hur mycket lättare det skulle vara om hans Datsunskal hade varit en bil istället. I sitt dagdrömmande tänkte Bengan dock inte på vart han kröp någonstans och han kröpt rakt in i en stor pöl radioaktivt blod som den J.Lindebergklädda gråsuggan lämnat eftersig vid sin död.
Bengan insåg inte faran förrän det var försent, och innan han visste ordet av så började hans kropp att lysa grönt av det radioaktiva avfallet. Han trodde återigen att hans sista stund var kommen, samtidigt som han började känna sig konstig. Plötsligt ploppade två vingar fram igenom hans superfina snigelskal från Datsun. Han hade fått superkrafter och kunde nu flyga
- TJOHOOOO NU HINNER JAG ALLTID I TID TILL MINA ARBETSINTERVJUER, jublade han samtidigt som en glädjetår rann ner för hans snigelkind som var täckt med en foundation från Nivea.
Precis som ni säkert anade så fick Bengan jobbet och sedan dess så har han arbetat som kock på en av Sveriges finaste restauranger (inte McDonalds eller Burger King). Och han kommer alltid i tid...
The End.
Det var en helt vanlig dag i den lilla snigeln Bengans liv. Han vaknade upp i sitt stora rymliga skal av märket Datsun, klunkade snabbt i sig en kopp med starkt svart snigelanpassat kaffe från Zoega, innan han begav sig ut på sin vanliga dagliga jobbintervju. Som vanligt var han sent ute. I vanliga fall tog det honom dryga två veckor att nå till intervjuplatsen, men denna dag kunde han i alla fall njuta av skönt väder när han förgäves försökte nå sin, förhoppningsvis nya, arbetsgivare. Solen sken, blommorna doftade Wunderbaum och gräset var så grönt som någonting bara kan bli. Hittills var allting precis som vanligt, men detta skulle snart ändras.
När Bengan efter 35 minuter lyckats ta sig över diket, som låg precis utanför hans nattliga boningsplats, hände någonting underligt. Rakt mot honom kom en av hans bästa vänner, iklädd röda nikeskor, springande i panik. Det kanske inte låter så konstigt, men Bengan, som var en mycket vis snigel, anade genast oråd när han insåg att det var den annars så morgontrötte tusenfotingen Pierre som stormade fram mot honom. Rolexklockan på hans snigelarm visade ju bara lite efter nio på morgonen.
- De kommer, de kommer, frustade Pierre
- Vilka då, vilka är det som kommer, replikerade Bengan mycket långsamt, eftersom sniglar varken rör sig eller talar snabbt.
- De radioaktiva gråsuggorna med J.Lindebergkläder. De attackerar!
Snabbt insåg Bengan allvaret. Han ville ingenting hellre göra än att ge sin gode vän skydd inuti sitt skal, men eftersom han var en mycket homofobisk snigel så var detta aldrig något alternativ.
- Spring för livet Pierre, jag stannar här och söker skydd i mitt jättefina märkesskal från biltillverkaren Datsun.
Pierre la benen, var och ett prytt av fina benvärmare från Adidas, på ryggen och försvann snabbt in i en Ben & Jerrys-burk.
Det dröjde inte länge innan de radioaktiva gråsuggorna med J.Lindebergkläder kom springande. De insåg inte att en Bengan, snigeln med ett fint skal av märket Datsun, låg precis bredvid dem och gömde sig. De hade helt enkelt för brottom. Precis som Bengan trodde att han överlevt så fick den sista, och pinsamt långsamma, gråsuggan i J.Lindebergkläder syn på honom.
Den slickade sig om munnen och väste ut orden:
- Nu ska jag såga upp ditt skal och strimla dig med min jättefina splitternya sticksåg från Black&Decker!
Bengan skakade av skräck, likt en Magic Bullet från TV-shop gör när den jobbar som hårdast. Han var övertygad om att hans sista stund var kommen, och han som inte hade hunnit planera sin begravning hos Fonus. Vilket elände tänkte han för sig själv, samtidigt som gråsuggan med J.Lindebergkläder startade igång sin sticksåg från Black&Decker.
Bengan förberrede sig inför sitt sista andetag samtidigt som hans liv passerade i revy. Han tänkte på alla goda matvaror från Coop, Hemköp, Konsum, Lidl, ICA, Willys, Netto och Tempo, som han aldrig hade hunnit testa. Han insåg att livet nu var över, samtidigt som gråsuggan med J.Lindebergkläder kom närmare med sticksågen från Black&Decker.
Precis som han skulle till att avrätta den stackars Bengan så hände någonting som ingen av de två kombatanterna hade väntat sig. Pierre kom stormande med en tandpetare från Jordan. Innan någon hunnit reagera hade Pierre stuckit in den sylvassa Jordantandpetaren i hjärtat på den J.Lindebergklädde radioaktiva gråsuggan.
Blodet sipprade ut från den radioaktiva välklädda kroppen samtidigt som Pierre och Bengan samlades i en helt heterosexuell kompiskram.
- Du har räddat mitt liv Pierre, jag är evigt tacksam
- Äsch det var ingenting, jag hade ändå ingenting att göra.
- Nåja, tack ändå. Nu måste jag fortsätta min promenad, jag har en arbetsintervju om 25 minuter, avslutade Bengan samtalet.
Han insåg att det var lönlöst, med detta tempo skulle de ta minst 6 dagar att nå arbetsintervjun. Han suckade högt och tänkte på hur mycket lättare det skulle vara om hans Datsunskal hade varit en bil istället. I sitt dagdrömmande tänkte Bengan dock inte på vart han kröp någonstans och han kröpt rakt in i en stor pöl radioaktivt blod som den J.Lindebergklädda gråsuggan lämnat eftersig vid sin död.
Bengan insåg inte faran förrän det var försent, och innan han visste ordet av så började hans kropp att lysa grönt av det radioaktiva avfallet. Han trodde återigen att hans sista stund var kommen, samtidigt som han började känna sig konstig. Plötsligt ploppade två vingar fram igenom hans superfina snigelskal från Datsun. Han hade fått superkrafter och kunde nu flyga
- TJOHOOOO NU HINNER JAG ALLTID I TID TILL MINA ARBETSINTERVJUER, jublade han samtidigt som en glädjetår rann ner för hans snigelkind som var täckt med en foundation från Nivea.
Precis som ni säkert anade så fick Bengan jobbet och sedan dess så har han arbetat som kock på en av Sveriges finaste restauranger (inte McDonalds eller Burger King). Och han kommer alltid i tid...
The End.
Kommentarer
Postat av: jenny :)
ÅH, TACK! :')
Postat av: jonte
JA BRA!
Trackback
