ettpaeron

För andra helgen i rad passerade jag igår slussen nattetid. Precis som föregående vecka så stod där en gatumusikant och plinkade på sin elgitarr. Jag gav honom 6 kronor, vilket ledde till en total donationssumma på 46 kronor. Jag började dock ana oråd när jag insåg att han precis som senast jag såg honom spelade John Lennons Imagine, trots att jag åtskilliga gånger önskat Stairway to Heaven. Var Imagine den enda låt han kunde?

Vi bestämde oss för att stanna ett tag för att möjligen stärka, eller motbevisa, våra misstankar. Snart tog Imagine slut och en annan låt började. Denna gången var det Killing me Softly, och jag föll återigen in i tron om att han var en riktigt duktig gitarrist som kunde spela många låtar, han förstod bara inte att jag önskade Stairway to Heaven. Plötsligt, som en blixt från klar himmel, hände någonting som gjorde att jag direkt insåg att den gitarrspelande mannen var en mästarnas mästare på att lura folk. Han släppte nämligen gitarren med ena handen, men låten fortsatte.

Den jävla fuskaren spelade playback. Han behövde bara låtsas klinka med på guran, ljudet blev ändå detsamma. All min respekt för den tidigare så rockiga gitarrgubben var nu som bortblåst och istället fylldes mitt sinne av ilska och Farbror Joakims snålhet. Eller förlåt han är ju ekonomisk. Gubbtjuven på gitarr hade lurat mig på 46 spänn, utan att ens låta den magiska playbackmaskinen spela upp Stairway to Heaven för mig.

Jag känner mig så otroligt lurad. 46 spänn åt helvete. Med dessa pengar skulle jag ju kunna köpa bland annat:
2,31155778894472361809045226130653 st paket 400g nötfärs
eller
1,15288220551378446115288220551378 paket Gevalia 200g kaffe
eller
3,0666666666666666666666666666667 paket Valio yoghurt 1L
eller
2,31155778894472361809045226130653 800grams falukorvar från Scan
eller varför inte
1,8571428571428571428571428571429 st Brietårtor på 500 gram ifrån Ica Maxi.

Fy vad surt det känns...