ettpaeron

Som rubriken antyder så var det faktiskt tre år sedan jag firade jul hemma. Det kanske inte låter så mycket men det känns som en evighet, även om de senaste jularna spenderats på platser som gör att Sverige känns ganska lamt. För två år sedan spenderade jag julaftonskvällen på Victora Peak, en plats med en av världens häftigaste utsikter, i Hong Kong. Vi åt en tämligen fantastisk middag på en av världens många supertrevliga Bubba Gump Shrimp restauranger. En underbar måltid som dessutom rundades av med att jag lyckades chatta lite med min kompis Markus, trots den ganska stora tidsskillnaden.

Förra året gick större delen av julaftonsdagen åt till att åka bil. Det låter urtrist, men jag var på Nya Zeeland och där kan en bilfärd aldrig på tråkig. Det finns hur mycket som helst att se, vilket jag också gjorde, innan vi hittade ett supermysigt hotell precis vid vattnet där vi inkvarterade oss innan vi begav oss till den lokala tavernan för en julmåltid. Vi behandlades som kungar och trots att vi var mitt ute i ingenstans så var det hela en mycket angenäm upplevelse. Juldagen ska vi dock inte tala om eftersom den bland annat bjöd på bensinstopp i en stad där INGEN var hemma eftersom alla var på julfest, och den enda bensinstationen som fanns var givetvis stängd.

I år blir det dock en gammal klassiker: Jul med släkten. Trots att Sverige är så fruktansvärt mörkt och trist vid denna årstid så känns en jul hemma faktiskt helt rätt den här gången. Att få äta lite riktigt julmat så man blir sådär groteskt tjock som endast amerikaner kan bli är någonting som jag ser fram emot oerhört. Att det dessutom ser ut att bli en vit jul för första gången sedan urminnes tider gör det hela ännu bättre. Det enda som egentligen saknas är Arne Weise, mannen som ÄR jul. Men man kan ju inte få allt här i världen, så jag får istället hoppas att Arne får en så bra jul som han förtjänar. Själv ska jag försöka leta efter någon inspelad julafton med Arne så att jag kan få uppleva det som vi alla så gärna önskar. En perfekt svensk jul!