(all) The Boys Are Back In Town

Och så är slutligen även fjanten och jag själv hemma från det stora äventyret. Ett äventyr som på alla sätt och vis spårade ur, vilket visserligen var väntat. Det tänkta partajandet bestod, precis som Mulla Omar redan berättat, i en helt idiotisk utekväll där vi såg det omåttligt medelmåttiga bandet The Poodles spela världens kortaste konsert. Ett band som kort kan sammanfattas med att sångaren är för bra/alla andra är för dåliga.

Jag och Fjanten lyckades till slut fly undan för att spela lite biljard, där vi snart blev utmanade av två riktiga bönder. Vi bestämde oss för att vara män och spela om öl. Jag och Fjanten mot bonden och bondens kompis.
Redan från början kändes det som en fullständigt gränslöst dålig idé, en känsla som förstärktes när det visade sig att bonden spelade biljard i DIV 2 (hur bra nu det är). Två matcher torsk, och om det inte varit för att alla bönder är så pantade att de glömmer att de vunnit två öl var, så hade det blivit dyrt. Nu fick vi istället revansch i en sista match, där vi storstilat vann. Under denna tid hade Mulla lyckats trycka i sig öl som mer än väl hade räckt för att fylla ett badkar. Ett stort badkar.

Övrig tid spenderades mest i glassbaren, där vi nog gjorde av med typ 600 spänn på en vecka, och på minigolfbanan, där jag nu för övrigt stolt kan meddela att jag tangerat banrekordet på ynkliga 47 slag. Detta trots att jag inte spelade speciellt bra.

Resultattavlan vid minigolfen

All övrig tid gick åt att spana efter mysiga girls, vilket gick över förväntan. Antingen har vi i vår desperation gränslöst låga krav, eller så var utbudet i världsklass. En sak är i alla fall säker, om jag varit tjej så hade jag höjt snittet ytterligare. Jag är ju faktiskt jävligt snygg...

På vägen hem upplevde vi dessutom någonting verkligt stort. Trippmätaren nådde magiska 1337 km... Vi båda grät av lycka.
den magiska siffran

En Rolig Anekdot:

Den där jävla B-kändisen Jacob (eller nåt) från The Voice står och pratar med självaste tvillingparet Andreas och Thomas Ravelli. Två fjortisar står spänt och tittar på, med både autografblock och kamera redo. Efter ett tag har de funnit mod nog att gå fram. De tar autograf av The Voice fjanten, och så en bild, och så WTF?! De jävla idioterna har ingen som helst koll på att en av svensk fotbolls största legender, med bror, sitter så jävla nära att man kan känna deras silluktande göteborgska andedräkt. Fjortisarna struntar fullständigt i bröderna Ravelli, som snart ser sin chans att komma undan och påbörjar lama försök att gömma sig i sina händer, för att istället ta autografen av en JÄVLA B-KÄNDIS?!
Som vi skrattade, innan skratted övergick i ilska över hur efterblivna människor kan vara, trots att de varken ser inavlade eller mongolida ut. Suck...
Kan vara lite svårt att se, men till höger om mannen med den bruna jackan sitter de båda. Medan B-kändisfjanten står upp.



Har du läst ända hit? Oj, du måste verkligen älska mig...

Don't Stop Believing, Hold On To That Feeling// Eder Allsmäktige: Viktor "Den Store" Jansson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0