ettpaeron

Vår lilla utflykt till hammarbybacken visade sig bli ett rejält bakslag då någon bestämt sig för att utplacera moln precis där solen skulle finnas att skåda. Vi var helt eniga om att det berodde på att SVT valt att använda för orutinerade meterologer, vilket är väldigt underligt då man sitter på ess som Lage Larsson och Per-Erik...

Utflykten var dock inte helt misslyckad då vi under en stund fick upplevde en riktigt romantisk stund på toppen. Sittandes på en underbart mjuk filt matade vi varandra med jordgubbar doppade i chokladsås. Riktigt romantiskt blev det när Philip, eller Mulla Omar som jag numera kommer kalla honom, insåg att han faktiskt satt bredvid en av mänsklighetens verkliga giganter. Hans hand började osäkert vandra upp längs med mitt innanlår innan jag fick förklara för honom att vi var där i rent professionellt syfte. Inget mer hände, till Mullas stora besvikelse kan jag anta...

På vägen ned bestämde vi oss för att tydligt uttrycka vårt missnöje med vädergudarna, vilket vi ansåg att vi bäst gjorde genom att kasta sten. Långa ståtliga kast nedför den omåttligt branta branten mynnade ut i att Mulla satte ett exceptionellt vackert kast rakt ner på en lyktstople sådär en 70 meter bort. Själv kände jag hur ramboinspirationen tog överhanden och jag var ynka decimetern ifrån att dräpa en hare, som dock tack vare ett troligt Spidermansinne lyckades fly undan i sista stund.

Därefter bar det av hemmåt, och trots tonerna av Minnie Riperton kunde man tro att våra mungipor tyngdes ned av Anna Book och Peter Harryssons väldiga kroppar. Något annat som nu börjar kännas tunga är, nej jag menar inte mina kulor även om de besitter ganska stor massa, mina ögonlock. Dags för lite sömn efter lite filmgluttande

Don't Stop Believing, Hold On To That Feeling // Eder Allsmäktige: Viktor "Den Store" Jansson