ettpaeron

Jag fick häromdagen för mig att jag inte kan kalla mig för filmälskare utan att ha sett fler gamla filmer. Jag valde därför att bänka mig framför datorn för att beskåda 1968 års 2001: A Space Odyssey, en film som av många anses som världens bästa film, och av ännu fler som ett mästerverk. Stanley Kubrick som regissör lovade ju innan filmens början riktigt gott, men när den väl drog igång blev det platt fall.

Jag hade skyhöga förväntningar på filmen som jag hört så oerhört mycket fint om, men när den sedan började rulla övergick fascinationen över det välkända introt snart över i tristess. Den första halvtimmen var tämligen värdelös och saknade nästan helt dialog. Den andra halvtimmen var marginellt bättre. Det var faktiskt först runt entimmesmarkeringen som det började hända någonting, men då var det inte mycket att hurra för.

Det är ganska svårt att sätta ord på hur jag tycker att filmen var, men den var knappast så bra som jag hade förväntat mig. Visst var skådespelarinsatserna stabila och i många fall till och med bra, och visst var scenografin till och från underbar, men det saknades någonting. Specialeffekterna var fantastiska för sin tid, men det lyfte ändå inte filmen till oande höjder. Allt var snyggt och prydligt filmat, även om jag generellt inte är så överförtjust i Kubricks väldigt stillastående kamera. Det var helt enkelt en för svag handling för att filmen verkligen skulle bli sådär fantastisk som jag hade väntat mig.

Hela storyn var lite för svår att följa, då den lämnade för mycket plats för egna reflektioner och slutsatser. Jag gillar i vanliga fall att få tänka lite själv, men i 2001: A Space Odyssey känns det som att man kan tolka filmen på oändligt många sätt. Det finns ingenting som är mer rätt än någonting annat, och det gav för mycket tolkningsfrihet.

Nej, ett mästerverk tycker jag nog inte att det är. Ett mästerverk för sin tid kan jag möjligen gå med på, specialleffekterna ser ju faktiskt bra ut än idag, men med dagens mått är detta endast en medelmåttig film som överträffats av hundratals nyare filmer. Att säga att det är världens genom tiderna bästa film känns bara helt fel, för så bra är 2001: A Space Odyssey verkligen inte, vare sig Stanley Kubrick-anhängarna vill det eller ej. Hela filmen utstrålar lite för mycket frihet, så som att sväva runt i en alltför stor rymd. Det finns så mycket yta där man kan låta sin egen fantasi spinna loss, att filmen säkert kan anses vara väldigt djup. Men det kan jag inte hålla med om. Jag tycker snarare att det blir platt fall för Kubricks så kallade mästerverk. En film som varken är bra eller dålig, utan bara ytterligare en film i mängden.