ettpaeron

I helgen var det till slut dags att fira Markus Andersson Ståhls födelsedag. Vi hade länge laddat upp för att se till att lilla Markus skulle få en väldigt speciell dag, vilket han också fick. Det finns nämligen ingen present som är så fin som att få spendera en hel helg tillsammans med mig.

Helgen började i ett mycket lugnt tempo med en stillsam båttur ut till Markus landställe i den lite småtöntiga skärgården. Åt alla håll står folk i seglarskor utan strumpor och vinkar glatt till förbipasserande båtar. Därefter "chillade vi galet" hela första kvällen då inte mycket hände.

Andra dagen blev dock mer intressant. Det började med att vi var uppe i ottan, vid typ 11 om jag inte minns fel. Vi begav oss till "affären" vilket talar om mer hur liten ön är snarare än vad som finns till utbud. Vi inhandlade lite mat eftersom vi skulle få kvinnligt besök frammåt kvällen. Vi insåg under inhandlandet av proviant att vi var hungriga å det grövsta, vilket i sin tur ledde till att vi besökte den lokala restaurangen. Maten var trivsam, men vad som såhär i efterhand etsat sig fast i minnet är det enorma gäng med 40-50 åringar som satt och framförde alltför sexistiska och vågade snapsvisor.

Efter lunchen drog vi tillbaka till vår lägerplats där vi återigen chillade innan dambesöket anlände. När de kvinnliga könets representanter till sist var på plats blev det hastigt och plötsligt dags för en kubbmatch. Vi delades in i lag, och trots att mitt lag fick den klart sämre sidan, där ett stort jävla träd täcker halva spelplanen, så kände jag att vi hade en bra mycket starkare uppställning än våra motståndare.

Spelet började böljande, inget lag lyckades välta en enda "kubbe" (vad fan heter det?). Vi insåg snart att vi skulle kunna spendera all evig tid med att spela denna match utan att någon skulle segra, så vi minskade spelplanen avsevärt, främst för att kunna spela klart innan mörkrets intrång. Nu började det hända spännande saker.

Den ena ultrablonda damen som hamnade i mitt lag visade sig vara helt fucking mad och visade snart prov på stor dominans. Hon siktade säkert på en annan "kubbe" än den hon träffade, men det var fantastiskt att följa. Motståndarna hade nu ingen chans, trots att man hela tiden använde sig av uppenbart fusk såsom övertramp och helikopterkastet. Snart hade vi bara den ståtliga kungen kvar att välta, vilket tydligen var tvunget att göras med ett kast mellan benen.

Det började dåligt för oss, och snart såg det ut som att mupparna i det oerhört mycket sämre laget snart skulle komma ikapp igen. Men då steg jag fram. Som en ängel vars gloria sprider ett så starkt ljus att även solen blir bländad vandrade jag fram till spelplanen. Jag mjukade försiktigt upp kroppen och ställde mig i den mycket töntiga kastposition som krävdes. Jag hade väldigt svårt att se någonting mellan mina egna ben eftersom jag är mycket välhängd (observera att det är en underdrift). Det kändes snart hopplöst. Jag var nära att ge upp och bara kasta iväg pinnen på måfå när jag hörde det som jag väntat på. En röst i mitt huvud som sade: "Trust your feelings, use the force".

Jag lyssnade noga, tog ett djupt andetag och kastade. BAM. Kungen var dräpt och vi stod som segrare, allt tack vare mig.

Nåja, efter kubbmatchen spårade kvällen ur. Vi bastade trots att det var så helvetes kallt i vattnet att man fick sendrag och knäsenor som krympte såpass mycket att man inte längre kunde sträcka på benen. Micke, en person som lidit nederlaget att förlora i kubb, dränkte sina sorger i alkohol och var snart så full att han blottade sig precis hela tiden. Blottningen gjorde att vi andra tröttnade på bastubadandet och vi gav oss snart tillbaka till stugan. Väl tillbaka hände inte mycket intressant förutom att Frej gjorde ett asskönt eldtrick:

Det hela börjar med att Frejsan satt och lekte med en Zippotändare. Han hade snart fått in en lite halvtaskig teknik på att tända tändaren, så han gick över till lite tyngre pyromani och satte eld på en bit papper, som han sedan lade på bordet framför sig. Det var jävligt fränt fram tills dess att Frejsan uppenbarligen för några sekunder glömde att han just satt eld på ett papper. Det tog sig som fasen och den stackars Frejsan, som satt inträngt mot väggen, fick panik. Han tog tag i pappret, som nu delades i tre delar. Han viftade som en dåre med händerna, men till ingen nytta. Den ena pappersdelen landade i hans knä och paniken spreds nu ytterligare. Han släppte en pappersbit med ena handen, och det släppta pappret förvandlades nu till hundratals små eldbollar som sakta steg mot himlen. Han använde den nu fria handen och tog tag i den pappersbit som höll på att bränna sönder hans pyttelilla penis och viftade vidare med händerna, allt ackompanjerat av ord som "åhhhh, shit, Ahhhh". På något vis lyckades han till slut fly från bordet och kastade ut pappret på gräsmattan där han slutligen fick hjälp med släckningsarbetet. Det hela slutade lyckligt, och frej kunde nu stoltsera med att han gjort ett jävligt grymt eldtrick...

Därefter började väl folk decka lite här och där, och ingenting intressant att rapportera hände. För övrigt så tycker jag lite synd om dig om du har läst ända hit. Det måste ju vara totalt ointressant läsning. Nåja, nu har jag slitit ut mina fingertoppar aningen för mycket. Adios...