IKEA är ondska. Ren ondska.
Mitt jobb igår bestod bland annat i att åka runt halva Stockholm för att handla. Till en början gick allting fint, och jag fick bland annat tag på 100 små festisförpackningar och hela 200 vattenflaskor, totalt innehållande 100 liter vatten, allt inhandlat på Martin Olsson. Riktigt jobbigt blev det dock när jag kom lite längre ned på listan.
Det visade sig nämligen att jag skulle inhandla två små bord, tre mattor och 100 små gosedjur. Allt detta kunde endast göras på IKEA, en plats som jag sedan länge fruktat. Jag kände hur kallsvetten började smyga sig på så fort jag såg listan, men jag vägrade vika ner mig. Snart var jag på plats i Barkarby, öga mot öga med min värsta fiende.
Jag tog ett djupt andetag alldeles utanför dörrarna till helvetet. Detta kunde vara mitt livs sista andetag. Lungorna värkte av all luft jag försökt packetera in, samtidigt som jag gjorde ett utfallssteg frammåt, och vips så var jag inne. En frän lukt av nytt möblemang letade sig in i mina näsborrar. Det kittlade på ett mycket obehagligt sätt och jag var tvungen att dämpa en nysning. Jag kände mig snabbt överväldigad och förvirrad över den enorma storleken på denna vidriga plats. Det tog mig hela två minuters halvpanik och hyperventilerande innan jag fick syn på de små pilarna i marken som ringlar sig igenom den evighetslånga plågoaffären.
Bara för att man ser några små pilar på golvet innebär det dock inte att man tagit steget ur helvetet, snarare tvärtom. För nu inser man snart att man MÅSTE gå igenom precis hela IKEA för att kunna ta sig till utgången. Man måste således passera hundratusentals dammiga och illaluktande möbler som man inte har en tanke på att inhandla. När det dessutom placerats ut gula lånepåsar där IKEA är textat precis överallt får man nästan en kräkattack. Paniken stiger och man känner att man måste ut. Men det går ju inte. För du har minst 500 meter av ringlande plastgolv att erövra innan du ens kan se utgången.
Det är på grund av anledningar som detta som gör att IKEA verkligen suger. Jag får ont i ryggen bara jag tänker på det, för det är nämligen omöjligt att ta sig igenom IKEA på mindre än 1 timme. Det är som en labyrint som placerats i en annan labyrint, som i sin tur ligger i ett mörkerrum som sedan fyllts med någon giftig gas. Det är en hopplös situation. En situation som borde förbjudas. Hur kan någon ens ha tillåtit en affär att utformas på detta sätt från början?
Nej, hade jag sett Ingvar Kamprad på stan, då hade jag sagt honom några sanningens ord. Kanske något i stil med: "Dra åt helvete din fjant". För sanningen är att IKEA har gjort fruktansvärda saker mot mänskligheten. Jag är glad att jag tog mig ut med livet i behåll, även om min själ har djupa sår som aldrig kommer att läka. Alla har nog inte så "tur". Skäms på er IKEA... Skäms!
