Update efter en evighet av ingenting
Då var det till slut dags för ytterligare ett mycket ointressant blogginlägg. Jag har spenderat den senaste tiden med att inte göra någonting alls typ. Det har varit ganska trevligt. Jag har dock börjat inse att FC Barcelona numer är hela mitt liv ungefär. Ifall detta enbart grundar sig i att jag besitter ett helt enormt idrottsintresse som är både skadligt och mycket korkat, eller hurvida mitt liv faktiskt är så sorgligt och meningslöst som det verkar låter jag vara osagt.
Nåväl, jag yttrade ju nyss att jag har spenderat mycket tid med att inte göra någonting alls. Fördelen med att inte göra någonting, är att man har väldigt mycket tid till att faktiskt hitta på någonting. Se en film till exempel. Senast blev det den Oscarsnominerade Fantastic Mr. Fox.
Jag hade egentligen inga större förväntningar när jag bestämde mig för att se filmen. Jag hade varken läst boken av Roald Dahl, eller läst speciellt mycket om filmen, men från spridda håll hade jag hört att den skulle vara sevärd. När den dessutom endast sträcker sig en bit över 80-minutersstrecket kände jag att den var värd en chans. Till att börja med störde jag mig lite på att animationerna inte riktigt var som jag hade väntat mig, men detta gick väldigt snabbt över. Jag antar att Pixar har format mina förväntningar på hur en animerad film egentligen ska se ut.
Efter ett fåtal minuters avvänjning med hur filmen var gjort började jag istället lägga märke till det oerhört välspelade röstskådespelet. George Clooney levererar den bästa animerade huvudrollen sedan Shrek, och den till synes evigt Oscarsnominerade Meryl Streep är som vanligt väldigt bra. Även de lite mindre rollerna är briljant spelade av en förträfflig skådespelarensemble med bland annat Michael Gambon, Owen Wilson, Willem Dafoe och Bill Murray.
Animationerna visade sig, min till en början rynkade näsa till trots, vara briljanta. Det är snyggt, prydligt och väldigt gulligt. Så gulligt att man faktiskt vill ha en liten räv, även om man vet hur fruktansvärt störande ljud de små liven ger ifrån sig. Filmens utseende skiljer sig som sagt ganska rejält ifrån det vanliga vi brukar se i animationsväg, och istället för Wall-E är det snarare lite Wallace & Gromit över det hela. Men det funkar väldigt bra.
Ljudet finns det inte mycket att säga om. Det är riktigt bra hela filmen igenom, och musiken är konstant ett perfekt komplement till de vackra rörliga bilderna. Inte konstigt att den för mig okände Alexandre Desplat belönades med sin tredje nominering till en guldgubbe på Oscarsgalan. Han fick den dock inte.
För att summera så är Fantastic Mr. Fox en riktigt bra film. Kanske inte den djupaste eller analysvänligaste du någonsin kommer att se, men som ren underhållning är den förträfflig på alla tänkbara sätt. För mig känns den till och med snäppet vassare och lite mer vuxen än den superhyllade Up. Helt klart är i alla fall att den här i Sverige inte ens fått hälften av den uppmärksamhet som den förtjänar, för detta är en riktigt höjdarrulle.
Nåväl, jag yttrade ju nyss att jag har spenderat mycket tid med att inte göra någonting alls. Fördelen med att inte göra någonting, är att man har väldigt mycket tid till att faktiskt hitta på någonting. Se en film till exempel. Senast blev det den Oscarsnominerade Fantastic Mr. Fox.
Jag hade egentligen inga större förväntningar när jag bestämde mig för att se filmen. Jag hade varken läst boken av Roald Dahl, eller läst speciellt mycket om filmen, men från spridda håll hade jag hört att den skulle vara sevärd. När den dessutom endast sträcker sig en bit över 80-minutersstrecket kände jag att den var värd en chans. Till att börja med störde jag mig lite på att animationerna inte riktigt var som jag hade väntat mig, men detta gick väldigt snabbt över. Jag antar att Pixar har format mina förväntningar på hur en animerad film egentligen ska se ut.
Efter ett fåtal minuters avvänjning med hur filmen var gjort började jag istället lägga märke till det oerhört välspelade röstskådespelet. George Clooney levererar den bästa animerade huvudrollen sedan Shrek, och den till synes evigt Oscarsnominerade Meryl Streep är som vanligt väldigt bra. Även de lite mindre rollerna är briljant spelade av en förträfflig skådespelarensemble med bland annat Michael Gambon, Owen Wilson, Willem Dafoe och Bill Murray.
Animationerna visade sig, min till en början rynkade näsa till trots, vara briljanta. Det är snyggt, prydligt och väldigt gulligt. Så gulligt att man faktiskt vill ha en liten räv, även om man vet hur fruktansvärt störande ljud de små liven ger ifrån sig. Filmens utseende skiljer sig som sagt ganska rejält ifrån det vanliga vi brukar se i animationsväg, och istället för Wall-E är det snarare lite Wallace & Gromit över det hela. Men det funkar väldigt bra.
Ljudet finns det inte mycket att säga om. Det är riktigt bra hela filmen igenom, och musiken är konstant ett perfekt komplement till de vackra rörliga bilderna. Inte konstigt att den för mig okände Alexandre Desplat belönades med sin tredje nominering till en guldgubbe på Oscarsgalan. Han fick den dock inte.
För att summera så är Fantastic Mr. Fox en riktigt bra film. Kanske inte den djupaste eller analysvänligaste du någonsin kommer att se, men som ren underhållning är den förträfflig på alla tänkbara sätt. För mig känns den till och med snäppet vassare och lite mer vuxen än den superhyllade Up. Helt klart är i alla fall att den här i Sverige inte ens fått hälften av den uppmärksamhet som den förtjänar, för detta är en riktigt höjdarrulle.
Kommentarer
Trackback
