ettpaeron

Då var jag till slut hemma från det evigt svinkalla Idre. På det stora hela var det en mycket trevlig vistelse, trots att jag hade ett par skor som var hala som såpad is och att hela Idre liknade en dansk koloni. Konsonanter var mycket sällsynta och den utbredda danska inaveln visade sig tydligt på människors enorma öron. Det var faktiskt riktigt vidrigt med alla danskjävlar. En av dessa djuriska varelser försökte till och med prata med mig, men jag lyckades fly i sista stund. BLÄÄÄH!

Skidåkningen var tämligen intressant eftersom jag inte åkt på säkert 10 år, men de gamla Stenmark-takterna fanns kvar. Kvällarna var i urspårningens tecken framförallt tack vare en god vän, som nog bör hållas anonym, som bland annat fotade sitt rövhål med en kamera han hittade innan han strategiskt placerade tillbaka den på sin ursprungliga plats. Han lyckades även pissa ner både dörr och dörrhandtag på en stuga tillhörande några riktigt töntiga töntar som töntat sig till sin töntiga töntstuga från det väldigt väldigt töntiga Märsta.

Det mest bestående minnet lär dock bli min och min lagkamrat Joels totala dominans i den FIFA10-turnering som vi under en viss tid sysselsatte oss med. Det började tämligen tungt med en 0-1 förlust för vårt kära Barcelona mot ett par riktiga sopor som spelade med Inter. Därefter var det raka vägen fram till final, en final som sedan blev en uppvisning i episk briljans och teamwork i världsklass. 3-0 var i underkant och guldet ett faktum!


I övrigt så har jag ingenting att tillägga, men jag kommer väl på någonting snart... Tills dess: Adjöken!