ettpaeron

Jag var på väg hem från mina barndomskvarter där jag firat nyår och hade, envis som jag är, redan innan jag söp mig redlöst full bestämt att jag skulle gå hem. Jag visste att denna promenad skulle ta dryga timmen, så när jag är ungefär vid Hammarbybacken här i Stockholm (var på väg från Skarpnäck till söder) så kommer jag på att jag ska gena lite för att spara tid. Tyvärr så blir det inte som jag tänkt mig då min genväg slutar tvärt med ett 4 meter högt stup. Jag överväger snabbt att gå tillbaka, men har verkligen ingen lust, så jag bestämmer mig för att hoppa.

Jag närmar mig den kraftigt isbeklädda kanten och tänker att jag ska utnyttja denna och glida på fötterna ut över kanten för att på så vis inte hoppa från riktigt lika hög höjd. Tanken känns fortfarande idag ganska god, problemet var bara att jag hade för bra fäste i skorna. Istället för att glida sakta över kanten så fastnar fötterna och jag faller bara rakt frammåt och närmar mig en FETT JÄVLA FACEPLANT med stormsteg. Som tur är så är det precis tillräckligt högt för att jag ska lyckas parera mitt kommande överslag såpass mycket så att fötterna tar i marken först innan jag lite snyggt halvramlar ner i den ganska djupa snön. Jag hade klarat mig med blotta förskräckelsen!