ettpaeron

Klockan 00:25, precis när jag ska avsluta min löprunda, får jag möte med en kille vars utseende var så gay att det inte ens är teoretiskt möjligt att placera in på en skala. Hans hår var så blont att det nästan kunde räknas som transparent och hans klädstil skrek "SE PÅ MIG" på alla tänkbara språk.

Jag trodde för ett ögonblick att vi helt enkelt skulle passera varandra och till en början verkade jag ha rätt. Så var dock inte fallet, för precis när våra vägar möts utbrister han: "NU?!" med en röst så ljus att en Näktergal framstår som rena James Earl Jones i jämförelse. Jag svarar lite snabbt, men ack så tydligt, "Ja" innan jag fortsätter att forcera mot mållinjen. Killen ger dock inte upp så lätt.

Han ser att jag passerar mållinjen för att sedan stanna och pusta ut, och genast ser han sin chans till att ragga:
-Rosévin, frågade han med sin överljusa röst för att sekunden senare visa upp en kartong som till synes var oöppnad.
-Nej tack, svarade jag, samtidigt som jag insåg att det nog var bäst om jag stod över den sedvanliga strechingen och begav mig hemåt illa kvickt istället.

Hur ofta får man ragg på detta sätt egentligen? Varför gör aldrig tjejer så?