ettpaeron

Jag har sjukt tråkigt och dessutom ingenting vettigt att skriva om, så därför bjuder jag här med en mycket intressant skildring av hur livet ser ut för ett sår på armbågen.

Det var för två veckor sedan som jag blev brutalt nedtacklad på fotbollsplanen (av typen osexigt grus). Jag skrapade armbågen tämligen illa, men fick trots den livsfarliga helvetestacklingen inte ens en frispark med mig. Jag började efter endast ett fåtal sekunder blöda en aning, inga direkta störtfloder men ändå en märkbar blodansamling. Detta blod började sedan att arbeta sin väg längsmed min underarm samtidigt som jag försökte smeta av det på motståndarna när tillfälle gavs.

Efter matchen kände jag ingen märkbar smärta, vilket jag inte heller gjort under själva sårskapandet. Men detta skulle snart bli värre. När jag kom hem började jag givetvis att analysera sårets form, storlek och blodbildning. Det visade sig snart att såret var ca 3-4 cm i diameter och format ungefär såsom Australien ser ut på kartan. Fortfarande fanns det dock ingen massiv blödning att tala om, och smärtan var inte direkt outhärdlig. Värre blev det dock när jag började tvätta såret, då det för första gången började kännas riktigt smärtsamt.

Efter att ha fått bort den värsta grusansamling som fanns så insåg jag snart att såret hade en ganska tydligt lila nyans. Det såg tämligen ofräscht ut, så jag gjorde det enda rätta, dvs att täcka över såret med ett trevligt plåster. Vid utförandet av detta insåg jag att det smärtade något oerhört om jag vidrörde såret, så jag avstod från detta efter denna tidpunkt.

Redan dagen efter var det dags för ny fotbollsmatch, vilket ju givetvis innebar att jag skulle duscha efteråt. Plåstret, samt en gasbinda som jag lindat runt armbågen innan matchstart, åkte därför av. Jag förväntade mig att såret skulle ha ungefär samma nyans som under gårdagen, men att en sårskorpa skulle ha bildats, men så var inte fallet. Såret hade absolut inte stelnat till, utan istället hade en avsevärd mängd vätska börjat bildas. Denna vätska visade sig vara mycket "osoft" eftersom den gjorde att gasbindan kladdade fast i såret och gjorde väldigt ont att ta bort. När jag efter mycket klagosång äntligen fått bort allting ifrån såret så visade det sig att en mycket vidrig gul nyans nu hade efterföljt den klart sexigare lila färgen som jag tidigare beskrev.

Efter en smärtsam dusch så plåstrade samt lindade jag armbågen igen och hoppades att vätskebildandet i såret snart skulle upphöra. Tyvärr blev allting mycket värre. Under natten började jag känna en hemsk stramande känsla i såret, och det som tidigare endast gjorde ont vid beröring smärtade nu konstant. Denna smärta pågick i flertalet dagar där allting dessutom kombinerades med vad som verkade vara en förhöjd vätskebildning.

Allt eftersom dagarna har gått har denna vätskebildning sakta men säkert dött ut, samtidigt som den stramande känslan som orsakade stor smärta även den har försvunnit. Efter detta har sårets passage mot att bli ett minne blott fortsatt och idag har jag visserligen fortfarande ett plåster på armbågen, men jag känner inte längre någon smärta, inte ens vid beröring. Såret har minskat avsevärt i storlek och är nu max 2 cm i diameter, och den gula färgen är nu återigen lila. Om ett par dagar planerar jag att helt avsluta plåsterkapitlet, och efter ytterligare ett fåtal dygn förväntar jag mig att såret ska vara helt borta. På det stora hela bör det ta ungefär 3 veckor sedan fallet innan armbågen helt är sig själv igen.

För att summera det hela kan man säga såhär:
Dag 1-2: Röd färg som övergick till lila. Inte mycket smärta
Dag 3-5: Gul färg, mycket vätskebildning och förbannad smärta.
Dag 6-9: Gul färg och fortsatt väteskebildning. Smärta enbart vid beröring.
Dag 10-14: Gul färg övergående till lila. Ingen vätskebildning eller nämnvärd smärta.
Dag 14-21: Förhoppningar om läkandeprocessens slutfas.

Tack för att du läste, och har du några funderingar kring någonting, exempelvis om jag någon gång slickade på såret, så är du välkommen att fråga. På återseende.