ettpaeron

Det är höst nu. Sommarens muskeluppmjukande behagliga klimat och hoppingivande ljusförhållanden har slagits tappert, men till slut fått lämna plats för höstens deprimerande mörker och isande kyla. Vi närmar oss nu den tiden då kylan i det närmaste känns som ett isinferno och det är så mörkt att att det inte kan ha varit tänt på länge. Det är på gränsen till vad som är fysiskt och psykiskt möjligt att uthärda, men uthärda är ändå det som vi varje år tvingas att göra. Uthärda. Usch, så hemskt. Det känns som att minsta lilla grej kan ta död på allt hopp om att överleva ytterligare en höst och vinter i detta kolsvarta fryshus. För mig är hoppet redan ute, för min bägare har redan runnit över.

Och vad har då fått bägaren att rinna över? Jo, det är du. Du som till synes ställer dig på bromsen på påfartssträckor. Du som kör i 50 på när du ska svänga ut på en 70-väg. Du som är en livsfara i trafiken. Fattar du inte själv hur orimligt det är att du ska kunna göra ett säkert filbyte när bilar svischar förbi som vinden bredvid dig?

Jag ger dig nu två val: Antingen slutar du köra bil, eftersom du enbart blir en livsfara för ALLA på samma väg som du själv, eller så GASAR DU FÖR I HELVETE!

Gasa eller skapa seriekrockar, simple as that.