Doften av bulle
Huddinge är ett konstigt ställe. Det är på nästan alla sätt man kan föreställa sig ett riktigt skitställe. Hela Huddinge är som den tråkigaste tråkigheten som man kan (t)råka stöta på. Allt i Huddinge är makalöst tråkigt och hjärteskärande uselt, förutom en liten kvadratmeter. En pytteliten kvadratmeter som erbjuder någonting som kittlar dina sinnen på ett sätt som får dina pupiller att vidgas och dina näsborrar att fladdra av förtjusning.
Utanför Huddinges ena kommunhus - olyckligtvis det som ligger längst bort från övrig civilisation - doftar det bulle. Och då menar jag inte att det doftar som att någon en bit bort äter en bulle, eller som att någon bakar bullar. Nej, det luktar som om du är inuti världens största bulle. Som om hela världen runt omkring plötsligt var gjord av nybakt bulle. Som om du var på studiebesök i en bullfabrik där bulldegen knådats till perfektion av barbröstade änglar. Doften är himmelsk, medan frustrationen över att inte kunna äta en bulle är helvetisk.
Du dreglar vid tanken på de barbröstade kvinnogestalterna som knådar bulldegen med sensuella handrörelser, och du vill ingenting hellre än att låta en av de ljuva bullarna suga upp ditt saliv. Men det går inte, för ingen vet var doften kommer ifrån. Ingen utanför Huddinge kommunhus äter bulle och det finns ingen bullfabrik i närheten. Framför allt så är inte hela huddinge gjort av bulle, vilket man faktiskt kan tro om man står på denna lilla kvadratmeter.
Mysteriet med den bulldoftande miniplätten i Huddinge ser ut att förbli olöst. Det enda man med säkerhet kan veta är att det någonstans i Huddinge finns en skatt så underbar att den inte ens är realistisk i sagornas värld. Någonstans i Huddinge finns världens godaste bulle. Synd bara att ingen vet var...
OBS! Bullen på bilden ser direkt motbjudande ut i jämförelse med doften av Huddingebullen!
Utanför Huddinges ena kommunhus - olyckligtvis det som ligger längst bort från övrig civilisation - doftar det bulle. Och då menar jag inte att det doftar som att någon en bit bort äter en bulle, eller som att någon bakar bullar. Nej, det luktar som om du är inuti världens största bulle. Som om hela världen runt omkring plötsligt var gjord av nybakt bulle. Som om du var på studiebesök i en bullfabrik där bulldegen knådats till perfektion av barbröstade änglar. Doften är himmelsk, medan frustrationen över att inte kunna äta en bulle är helvetisk.
Du dreglar vid tanken på de barbröstade kvinnogestalterna som knådar bulldegen med sensuella handrörelser, och du vill ingenting hellre än att låta en av de ljuva bullarna suga upp ditt saliv. Men det går inte, för ingen vet var doften kommer ifrån. Ingen utanför Huddinge kommunhus äter bulle och det finns ingen bullfabrik i närheten. Framför allt så är inte hela huddinge gjort av bulle, vilket man faktiskt kan tro om man står på denna lilla kvadratmeter.
Mysteriet med den bulldoftande miniplätten i Huddinge ser ut att förbli olöst. Det enda man med säkerhet kan veta är att det någonstans i Huddinge finns en skatt så underbar att den inte ens är realistisk i sagornas värld. Någonstans i Huddinge finns världens godaste bulle. Synd bara att ingen vet var...
OBS! Bullen på bilden ser direkt motbjudande ut i jämförelse med doften av Huddingebullen!
Kommentarer
Trackback
