Att inte längre frukta döden
När livet är som allra sämst så finns det i alla fall en sak som blir bättre. Rädslan för döden finns inte där längre, och det känns på många sätt väldigt befriande. Saker man tidigare fruktat kan man helt enkelt avfärda eftersom döden, som tidigare var det värsta tänkbara, nu har blivit någonting man ibland till och med längtar efter. Döden har gått från att vara slutet på allting gott till att bli slutet på allt ont. När den inträffar finns inte det onda mer, och därför känns det vettigare att välkomna den än att försöka fly från den. I slutändan är den ändå oundviklig, vare sig vi vill det eller inte.
Rädslan för vad som ska hända efter döden har även den försvunnit. Det spelar ingen roll vad som följer döden - om det är tomhet, ett nytt liv som en annan varelse, en plats i himlen, en plats i helvetet, eller någonting annat. För vad det än är så kommer jag att infinna mig på denna nya plats med en känsla av tacksamhet att jag äntligen slapp undan allt det onda. Det nya kommer med all sannolikhet att vara bättre.
Jag förstår att det låter som att jag inte har någonting att förlora, vilket givetvis inte är sant. Jag har saker att förlora, men samtidigt har jag ingenting att vinna. Det känns snarare som att jag redan har förlorat, och då finns det ingen anledning att plåga sig själv. Det sägs att man alltid fruktar det man inte känner till, vilket skulle göra att jag måste frukta döden. Men det är inte helt sant, för fruktan av någonting annat kan väga så tungt att rädslan för döden försvinner, och i nuläget är jag mer rädd för livet och kärleken än för döden.
Apples tidigare VD Steve Jobs beskrev döden som livets bästa uppfinning, eftersom den städar undan det gamla för att ge plats åt det nya. De gamla som levt färdigt livet röjs undan till förmån för yngre förmågor som besitter den hunger som krävs för att leva ett liv, och för att föra mänskligheten framåt. Jag må fortfarande vara förhållandevis ung, men jag saknar hungern att leva. Därför är det inte så osannolikt att jag snart röjs undan för att ge plats till någon bättre lämpad. Min plats på Jorden kommer snart att stå till förfogande till någon som trivs med livet mer än vad jag gör. Och det känns helt okej, för döden är bara ytterligare en väg som vi alla någon gång måste vandra. Och jag är inte längre rädd för den.
Okej att man är rädd för det okända, alltså framtiden och kärleken, men jag vet inte hur det är med dig men jag tycker att rädslor är till för att bekämpas! Man blir fan invalid och begränsad av sina rädslor vilket är en känsla jag avskyr.
Ok, EXTREMT dåligt exempel men trötthetem i mitt huvud är påtaglig. Har alltid varit OTROLIGT mörkrädd, haft tänt varenda lampa överallt, gått och lagt mig tidigare för att slippa mörkret utanför sovrumsfönstret osv osv. Man tröttnar på att vara rädd, det tar energi och livet kretsar kring det. Bestämde mig för ni jävlar får det vara nog. Sagt och gjort och efter X antal år har jag inga problem alls med att gå själv ute i skogen på natten utan finner det ganska rogivande.
Varför inte testa och se vad som händer i framtiden? Vad har du att förlora? I döden förlorar du allt, men i framtiden som visserligen kan vara rutten, så kan dåliga saker ändå i slutändan leda till något bra, om inte annat mer erfarenheter.
Jag är inte rädd för döden heller, tror man på något sätt lever vidare, men kanske lever man bara en gång på jordlivet och då kan man väl lika väl ta den chansen? Inte så kul om man tar livet av sig (vet inte men du låter lite självmordsbenägen?) och kommer "till himlen" och ångrar sig, to bad liksom.
Jag tänker ge livet en chans, eller många chanser för även om jag är rädd och känner mig helt förvirrad inför alla jävla val som man förväntas att göra, alla oskrivna krav man har på sig "gifta sig, skaffa barn, göra karriär, vara så himla äckligt perfekt, resa överallt, ha roliga kompisar, lyxigt boende och bla bla bla" så tror jag ändå det kan bli bra, det kan ju bli bra fastän det ser ganska mörkt ut med hela planeten. Om inte annat så dör vi alla av en atombomb, men jag tänker inte ge upp nu!
Framtiden erbjuder med all sannolikhet bara ett ännu sämre liv. Är det någonting livet lärt mig så är det att allting alltid försämras, och att det negativa finns i så mycket större utsträckning än det positiva.
Går inte att försöka ändra någons inställning om personen själv inte vill, men jag hoppas ändå du ändrar inställning men det måste väl gå ner i absolut botten innan det blir bättre... Jag har ju ingen aning om vad som gör att du mår som du mår och det är ju lättare sagt än gjort av mig att sitta här och skriva.
Jepp. Det är lika bra att folk åtminstone försöker inse att det inte går att lösa alla problem i världen. Somliga problem är där för evigt.
Nu är det jag som kommenterar IGEN ;P Men vafan jag blir inte förvånad att så fort någon nämner döden springer alla och gömmer sig, vart är alla kommentarer? Du fick ju massa kommentarer i det tidigare inlägget. HALLÅ ALLIHOPA känns det inte lite viktigare att lämna en kommentar om döden än om "kärlek"?????!!! Fyfaaan! Folk fegar så fort det blir lite jobbigt, men förr eller senare kommer ni inte kunna springa ifrån detta ämnet!
Kan inte klandra folk för att de håller sig borta. De som varit i min närhet för länge smittas bara av mitt meningslösa liv.
