Kärlek är det sämsta i hela världen
Idag var jag hos tandläkaren. Det finns väldigt få saker som känns mer värdelösa än att låta en fritt främmande människa pressa sin buk mot ditt huvud, samtidigt som han eller hon misshandlar dina tänder och ditt tandkött med en sylvass pinne. Men det finns faktiskt åtminstone en sak som är värre, nämligen kärlek.
Det finns inte någonting i hela världen, varken tidigare, just nu eller i framtiden, som är sämre än kärlek. Att kärlek skulle vara något positivt och bra är en seglivad myt som funnits med så länge att den numer är så djupt indoktrinerad i människans sinne att den aldrig ens ifrågasätts. Men sanningen är att kärlek är det absolut värsta man kan tänka sig. En värre ondska än Djävulen. Det finns ingenting som bringar mer olycka än kärlek, ingenting som förstör liv mer än kärlek, och ingenting man hellre håller sig borta ifrån än kärlek. Det är, utan minsta tvivel, det sämsta som någonsin har skapats. Det stora felet med mänskligheten. Ett onödigt ont som jag mer än något annat önskar att jag aldrig skulle behöva uppleva.
Jag dör faktiskt hellre. För döden är livets största befrielse, medan kärlek är en förbannelse. Vi tvingas tack vare myten om att kärlek skulle vara någonting bra leva med en besatthet som går ut på att finna kärleken. Och ingenting bra kommer någonsin av en besatthet, framför allt inte när man är besatt av att jaga någonting som tar dig till en plats långt värre än helvetet. Kärlek är ondskans reskap för att konstant hålla oss olyckliga, men under kontroll. Hat och likgiltighet är de enda två känslorna man istället bör sträva efter, eftersom dessa två till skillnad från kärlek kan ge dig frihet.
Kärlek är smärta. En smärta som vi inte behöver, men tvingar på oss själva ändå, eftersom vi i slutändan tror att det ska sluta väl. Vi behöver inte denna smärta, och det finns ingenting bortom den. Den tar aldrig slut, utan kommer alltid finnas där tills den till slut ersätts helt av hat eller död. Därför finns det ingen mening med att känna kärlek från början. Det är en sjukdom till synes utan botemedel, som vi självmant tar emot och tackar för eftersom vi alla lurats av myten.
Av hela mitt hjärta önskar jag att jag aldrig skulle ha känt kärlek till något. Av hela mitt hjärta önskar jag att framtiden inte innehåller någon kärlek för mig. Av hela mitt hjärta hoppas jag att jag en dag kan glömma bort allt vad kärlek är, och således leva som en fri människa. Så hur otrevligt ett tandläkarbesök än må vara, så slår jag hellre ut alla mina tänder än lever ett liv där jag kan känna kärlek. För kärlek är som sagt det sämsta som någonsin har skapats. Och det värsta är att det bara finns en väg ut: Döden.
Så nu är allt en kamp mot klockan, en envishetens kamp om vem som överlever den andre. En kamp om vem som dör först. Jag, eller kärleken. Jag hoppas att mitt hat är nog för att förgöra kärleken för evigt. Jag vill inte ha den i mitt liv. Då är det bättre att dö.
Kärlek är bara någon hormonstyrd skit för att få människor att föröka sig, det gör folk till besatta, svartsjuka, kontrollerande och ofokuserade på resten av sitt liv. Avskyr när folk, alltså ofta en partner, försöker förändra, kontrollera och ogillar saker man själv gör eller tycker. Tack och lov för singellivet! Leva som man vill, ut och ha roligt och flirta och ragga är skitkul, men inte mer än så tack. Vore trevligt om fler kunde respektera det valet.
Har vänninnor som är rent ut sagt DESPERATA efter en kille, varför kan jag fanimig inte begripa. Usch vad jobbigt att behöva umgås med någon så ofta, en del är ju inte kloka och vill umgås 24/. Vilken panik jag skulle få, en hemsk tanke är ju att, usch jag ryser, att flytta ihop med någon!
Tack och lov har jag aldrig kännt behov av att ha någon "stabil" partner, hoppas även det förblir så. Jag har mina vänner, dem vet man att det inte blir bråk med eller att de försöker ändra en och kontrollera eller blir svartsjuk.
Äntligen någon som fattat! Börjar fan bli arg på alla andra muppar som inte förstår hur det egentligen är...
Det är uppenbart att ingen av er förstått vad riktig kärlek är.
Kärlek är något positivt när det är två människor som känner det för varandra. Kärlek är känslan av att en person gör en otroligt lycklig, bara av att vara i närheten av denna. Den känslan skulle jag aldrig riskera att förlora, trots att jag har flera f.d. pojkvänner. Kärlek är inte det nina skriver, att man försöker förändra någon utan att man tycker om personen som den är, oavsett om det är en partner, vän eller familjemedlem. Det nina pratar om är avundsjuka, det är inte alls samma sak som kärlek. Är man ihop med någon försvinner inte flirtandet, bara om man saknar tillit till någon.
Man behöver absolut inte umgås dygnet runt alla dagar i veckan, men många trivs så bra ihop att de vill träffas ofta, och vad är det för fel med det? Gör en person en lycklig ska man vara med denna. Kärlek kan är att man har sin bästa vän, som man dessutom har sex med. Det är bara nice.
Skrattade när jag läste igenom både din och ninas text då det är så uppenbart att ni inte vet vad ni pratar om, speciellt nina som man märker tydligt på att hon aldrig varit kär i någon, eller råkat ut för olycklig kärlek då hennes beskrivning är motsatsen till vad kärlek egentligen är.
Eller så är det du som förstått fel. Läs min text igen så kommer du inse att jag faktiskt har rätt...
# # # # GARDEROBSRENSNING - INGEN FRAKTKOSTNAD: # # # #
http://missvendel.blogg.se/2012/august/for-sale.html#comment
-
Jag är nygift, det är ett bevis för både mig och min man på att kärlek finns. Du, du borde börja tro och tänka positivt.
Vilken bitter liten människa du verkar vara. Kärlek behöver faktiskt inte vara så komplicerat. En bästavän som man sover tillsammans med och har sex med, och gör en otroligt glad bara!
Tycker lite synd om dig, att man kan vara så bitter. Och vägra inse att ALLA kanske inte tycker som dig?
Alla behöver inte se det på mitt sätt, men ingen kan påstå att det är fel, för det är det inte.
haha shit vad kul att folk orkar bry sig om vad jag tycker XD men snälla låt mig tycka som jag tycker, bara för att jag inte tror på kärleken betyder det inte att jag är en känslokall elak jävel utan jag har jag har mycket kärlek till min familj och vänner och det är det bästa för mig!
Noterade att det inte går att kommentera ditt senaste inlägg (eller så är jag dum i huvudet, förmodligen). Skriver här istället.
Har följt bloggen ett bra tag då den genuint roar mig och det är allt som "krävs", really. Ingen tvekan om att du är allmänbildad, och är duktig på att skriva och att återberätta händelser på ett underhållande sätt. Dock är det tråkigt att se att de två senaste inläggen varit en aning nedstämda.. Samtidigt är det din blogg och det är klart att du ska skriva vad fan du vill. Ville bara kommentera det där "inget att vinna"-snacket. Det är klart att du har en jäkla massa att vinna och det vet du om själv. Du är ju trots allt inte dum i huvudet. Det känns sådär att se någon, spelar ingen roll vem, avfärda så mycket så likgiltigt.
Jag vet inte om du varit helt seriös i de senaste inläggen eller om du överdriver för effektens skull. Hur som helst är det väl okej att vara en "förnufsmänniska", men man behöver fan inte vara det in absurdum. "Ryck upp dig" är väl en av de absolut sugigaste tipsen man kan ge till någon som verkar nere då det också är extremt avfärdande, men för helvete.. ryck upp dig.
De senaste två inläggen har väl på det stora hela varit de enda seriösa inläggen jag någonsin skrivit. Och tack för "ryck upp dig"-tipset, även fast det absolut inte hjälper. Det vore att lura sig själv att livet är bättre än det är.
Självfallet hjälper inte en "ryck upp dig"-kommentar från en helt random person via internet, speciellt inte om du nu är så pass övertygad om att du har rätt. Får bara hoppas att du finner något tillräckligt meningsfullt om du nu inte redan har det, som då gör att du själv ändrar åsikt.
Kommer nog inte hända. Är det någonting livet lärt mig så är det att det konstant försämras...
Är du självmord benägen? Jag får den uppfattningen! Det känns nästan som att du fått ditt hjärta krossat och lider av hjärtsorg.
Hjärtsorgen var för länge sedan. Sedan jag kom till insikt om det ovan finns enbart hat och bitterhet kvar...
Självmordsbenägen? Både ja och nej. Tyvärr är det inte lätt att dö utan att förstöra för många andra.
Jag tror dig inte tyvärr. Jag tror det enbart är en skyddsmekanism du kör med, för att inte låta någon få ta del av vad som egentligen pågår djupt inombords.
Varför så självdestruktiv? Eller är det ett rop på hjälp?
Ett rop på hjälp är det definitivt inte. Jag har sedan länge accepterat det faktum att hjälp inte finns att få.
Viktor, jag känner igen mig i det du skriver, nåt så otroligt mycket. Skulle du någonsin vilja snacka (om precis vad som helst) så har du lilla mig att vända dig till.
Efter lite efterforskning så tror jag inte det, så hur ska jag då kunna snacka med dig...?
Nej du känner inte mig men allt går om man vill, snacka/skriva det väljer du själv.
Haha klockren Viktor, alltså det sista svaret till "Sanna"!
Varför?
:(
Hur menar du?
Sluta tänk sådär, vad känner du inombords? Vill du inte leva längre eller vill du leva men har kanske svårt för den biten?
Varför känner du så?
Jag gråter lite för dig inombords. Hur kan man må så dåligt? :(
Men det är ju något som måste triggat igång detta tankesätt du har?
Tell me.. :)
Specifikt vad?
Jag tycker att du ska söka hjälp.. På riktigt! Det är ju verkligen något som inte stämmer :(
Har precis hittat till din blogg och slogs direkt av hur lika en del av dina formuleringar är till mitt sätt att uttrycka mig (när jag talar, inte i skrift). Ditt tankesätt verkar även det vara väldigt likt mitt eget, åtminstone som det var för två år sedan. Jag tror att du enkelt skulle kunna må bättre om du bara valde att se det positiva i livet istället för det negativa. Övertygelsen om att man själv har rätt och är upplyst till skillnad från de flesta andra kan vara väldigt giftig för ens välbefinnande, och det vet jag av egen erfarenhet. Jag tycker att du i inlägget ovan hade behövt definiera ordet kärlek så som du uppfattar det, eftersom jag på intet sätt blev övertygad av något av dina argument utöver att döden är det enda som sätter stopp för "kärleken" (för den som dör). Förmodligen tolkar vi ordet på olika sätt, och en definition skulle förtydliga din utgångspunkt en aning.
I övrigt borde du lägga om ditt sätt att se på världen om du vill må bättre. Det tvivlar jag dock starkt på att du (egentligen) vill. I alla fall om du är så lik mig som du verkar vara... Ibland är det kanske viktigare att ha (/få) rätt. Eller?
You just need a hug.
Har inte ens minne av att jag skrev det där, känner mig lite som Almqvist när han så fint nekade allting trots att det fanns bevis. När det väl kom ut mindes han tydligen inte.
OnT: Jag vet faktiskt inte. Var väl bara nattfilosofi... Minus filosofin.
