Överlevde julen i år igen...
Så var då dagen äntligen (nästan) över. Den traditionsenliga dagen som i regel känns lite sämre och lite mer meningslös varje år som går. Det går inte längre att komma ifrån att det bra med julen överskuggas av totalmörker och vidrig kyla. Det är tur att min släkt, som jag alltid firar jul med, är full av kompletta galningar som tillsammans bildar den mest fantastiska samlingen människor som någonsin vistats i samma rum samtidigt.
I vanliga fall brukar jag ju skriva en liten recension om årets julvärd och SVTs jul över huvud taget, men i år blir det nog ganska svårt. Sarah Dawn Finer lockade nämligen såpass lite att jag allt som allt nog bara såg henne i lite drygt 15 sekunder. Detta var dock nog för att se att årets studio var en miljard gånger bättre än förra årets, trots att bakgrunden bestod av någon digital brasa som laggade extremt. Det stora plusset, som verkligen är ett otroligt stort plus, var givetvis Arne Weise-bilderna som cirkulerade ovanför ett litet ljus. En sådan kreation har jag även själv för att hylla tidernas största hjälte Arne Weise, även om han aldrig kan hyllas nog.
I övrigt så bjöd Kalle Ankas jul inte på någonting utöver det vanliga (surprise?!), förutom Disneys idiotiska censurering, med vilken man skapade ett problem och en debatt som egentligen inte fanns. Otroligt dumt. Det gladde mig även att vi som årets nyhet slapp se Brave och istället fick se Wreck it Ralph, en film jag som TV-spelsfantast och filmälskare längtar oerhört till. Skulle vilja sätta spanska stöveln på den korkskallen som bestämde att vi i Sverige ska få se den fyra månader efter USA-premiären. Skönt i alla fall att man slapp se alla djur i hela Sjumilaskogen lämnas att dö i ett hål, vilket var fallet förra året.
Nästa år hoppas i alla fall jag på Rikard Palm som julvärd. Hans förmåga att hamna i olustiga men hysteriskt roliga situationer skulle kunna göra det till den bästa julen någonsin. Jag vågar påstå att Rikard Palm kommer stå överst på min önskelista till nästa år. Hoppas jag får det jag vill!
God Jul på eder!
I vanliga fall brukar jag ju skriva en liten recension om årets julvärd och SVTs jul över huvud taget, men i år blir det nog ganska svårt. Sarah Dawn Finer lockade nämligen såpass lite att jag allt som allt nog bara såg henne i lite drygt 15 sekunder. Detta var dock nog för att se att årets studio var en miljard gånger bättre än förra årets, trots att bakgrunden bestod av någon digital brasa som laggade extremt. Det stora plusset, som verkligen är ett otroligt stort plus, var givetvis Arne Weise-bilderna som cirkulerade ovanför ett litet ljus. En sådan kreation har jag även själv för att hylla tidernas största hjälte Arne Weise, även om han aldrig kan hyllas nog.
I övrigt så bjöd Kalle Ankas jul inte på någonting utöver det vanliga (surprise?!), förutom Disneys idiotiska censurering, med vilken man skapade ett problem och en debatt som egentligen inte fanns. Otroligt dumt. Det gladde mig även att vi som årets nyhet slapp se Brave och istället fick se Wreck it Ralph, en film jag som TV-spelsfantast och filmälskare längtar oerhört till. Skulle vilja sätta spanska stöveln på den korkskallen som bestämde att vi i Sverige ska få se den fyra månader efter USA-premiären. Skönt i alla fall att man slapp se alla djur i hela Sjumilaskogen lämnas att dö i ett hål, vilket var fallet förra året.
Nästa år hoppas i alla fall jag på Rikard Palm som julvärd. Hans förmåga att hamna i olustiga men hysteriskt roliga situationer skulle kunna göra det till den bästa julen någonsin. Jag vågar påstå att Rikard Palm kommer stå överst på min önskelista till nästa år. Hoppas jag får det jag vill!
God Jul på eder!
Kommentarer
Trackback
