ettpaeron

Även fast jag är en grinig och hatisk gammal gubbe så finns det faktiskt saker jag älskar. Det gäller givetvis främst sådant som inte kan bringa samma olycka som 99% av all kärlek gör, utan sådant som bara kan generera i ofantlig lycka och härliga stunder. Det kan vara allt från någonting oändligt stort till någonting ofattbart litet. Något som snarast tillhör den andra kategorin, men som ändå vunnit min eviga kärlek, är Tom och Jerry-kex.

Jag minns än idag lyckan när någon fyllde år på dagis och vi barn fick två Tom och Jerry-kex var. Under den korta stund som det fanns så lite som en smula av kexet i kontakt med min tunga så befann jag mig i himmelriket. Denna kärlek till detta underbara lilla kex har sedan följt med mig genom åren. Den har alltid funnits där, och bara växt sig starkare och starkare till den punkt där min relation till Tom och Jerry-kexen numer är orubblig. Jag älskar Tom och Jerry-kex. Av hela mitt sotsvarta hjärta.

Det finns ingen gastronomisk upplevelse i hela världen som kan mäta sig med att låta ett av dessa himmelska kex smälta på tungan. Den där känslan av att låta vaniljsmaken dansa över tungan likt en liten armé av perfektion kan aldrig överträffas. Det smakar som födans motsvarighet till rent guld, fast bättre. Det är ett briljant litet kex som förtjänar så mycket mer uppståndelse än vad det hittills lyckats generera på egen hand. Det passar till allt och alla, och innehåller dessutom precis vad en växande pojke som jag själv behöver. Näring i sin renaste form, och sjuhelvetes gott dessutom, vilket är en sällsynt kombination.

Tom och Jerry-kex är helt enkelt bäst. Det bästa som går att äta, och det bästa som går att finna. Jag vill egentligen bara tacka kexens konung för att det givit mig så mycket mer än vad jag någonsin kan ge tillbaka. Det här blogginlägget är aldrig nog för att återgälda den oerhörda livsförbättring som Tom och Jerry-kexen inneburit för mig. Tack för allt, kompis. Hoppas jag får känna dig dansa på min tunga många gånger under 2013!