Hat - Det mest underskattade som finns
Hat är nämligen inte alls nödvändigtvis någonting dåligt. På många sätt kan det vara en av livets bästa uppfinningar, och kanske det mest underskattade som finns. Det är väldigt lätt att jämföra kärlek och hat eftersom de är varandras motsats, men det är även väldigt lätt att totalt strunta i att fundera över hur man värderar de olika känslorna. Det blir så eftersom hela samhället säger åt en att hat är det dåliga och kärlek är det bra. Men jag håller inte med längre.
Kärlek är i mitt tycke det mest överskattade som finns. Det får folk att strunta i sina egna brister och sluta sträva efter förbättring. Hat däremot kan under kontrollerade former både ge oanad styrka och agera som fantastisk motivation. Kärlek stannar av utvecklingen medan hat för mänskligheten framåt. Hat är strävan efter att utrota allt dåligt och behålla det bra. Kärlek är strävan efter att acceptera allting för vad det är, oavsett dess eventuella uselhet. I en match mellan de två vinner hat på knockout redan i första ronden.
Mitt liv har så länge jag kan minnas varit välfyllt med både hat och ilska. I början försökte jag gömma dessa känslor inom mig, utan att någonsin släppa ut det. Jag begravde det så djupt in i min hjärna som jag kunde och vägrade släppa ut hat eller ilska mot någon annan än mig själv. Men det senaste hatfyllda året har fått mig att inse att det är dags att byta spår. Hat är det enda som kommer kunna föra mig framåt. Hat är det enda som jag kan förstå. Och hat är det enda och bästa substitutet till det gränslöst överskattade begreppet kärlek.
I takt med att jag insett kärlekens fatala brister har hatet helt tagit över. Det är numer, tillsammans med likgiltighet, det enda jag har kvar. Och det ska ingen få ta ifrån mig.
Oj, hur mår du egentligen? Du vet att solljus och dagsaktivitet är rätt viktigt för att må bra? För att få d-vitamin och frigöra viktiga hormoner som gör en glad och lycklig? Känns inte som en så bra idé att sova på dagen och träna på natten....
hmm väldigt tänkvärt, och riktigt, men det beror ju även lite på vad man hatar/älskar. Att hata t.ex. snälla människor är ju lite onödigt. Att hata pedofiler däremot är ju "bra"...
Jo, det var ju inte själva träningen som var det destruktiva, utan snarare tidpunkten för den. Men jaja, hoppas du mår bättre snart. Jag tycker inte alls du verkar så hatisk. Mer bitter. Hade du verkligen hatat t.ex. Dessie så hade du inte formulerat dig så pass snällt som du ändå gör. Och min kommentar här ovan hade du lätt kunnat svara mer hatiskt på.
Jag tror att de flesta som läser dina kommentarer och blogginlägg uppfattar dig som ganska trevlig, snabbtänkt och charmig. Mer än en gång har ju tjejer skrivit att de vill gifta sig (!) med dig efter att du ironiserat över något med den bittra underton du använder...
Du vill kanske vara mer hatisk än du faktiskt är? Eftersom hat är lätt att gömma sig bakom. Om livet jävlas med en så är det lättare att spotta livet i ansiktet och svära åt det än att gråta.
Haha, ja, kanske sant. Du får i alla fall mig att le när jag läser dina formuleringar och tankar, så något gott kommer det ur hatet ändå. Du borde skriva recensioner i någon tidning! Lite som Quetzala Blanco skriver för Nöjesguiden.
