ettpaeron

Jag har alltid gillat att träna, men på senare tid har jag blivit fullständigt besatt. 101 träningspass har jag hunnit med de senaste 3 månaderna, vilket givetvis kräver att jag får i mig en hel del näring. För alla som tränar är protein en mycket viktig byggsten, och således har även jag införskaffat proteinpulver. Det smakar visserligen för det mesta som någonting man helst inte stoppar i munnen, men just därför känns det som att det gör nytta. Lite som medicin.

En gång gick dock någonting fruktansvärt fel. Jag hade nyss fått hem en ny burk proteinpulver men började ana oråd när pulvret för första gången inte var vitt utan brunt. "Chokladsmak!" var min första tanke, varpå jag slickade mig själv förnöjt om läpparna, men jag kände en viss oro över att pulvrets doft inte på något sätt påminde mig om choklad.

Nåja, locket av. Dags att provsmaka tänkte jag, så jag blandade två skopor med lite vatten, skakade som en besatt och förde flaskan till min mun. Chocken var total. Trots att jag skakat flaskan bättre än någon med parkinsons i en jordbävning så vägrade pulvret blanda sig.

Det var först då jag noterade etiketten på burken. Risprotein. Inte bara protein. Vad är då risprotein kanske ni undrar? Ja, inte fan vet jag om sanningen ska fram. Det är protein gjort på ris, så långt vet jag. Problemet med det är att man omöjligt kan dricka det. Trots att du blandar det med vatten så är det som att dricka sågspån och damm. Hostattacker är oundvikliga, och smaken är så infernaliskt vidrig så att det måste räknas som biologisk krigföring att skicka detta till sin fiende. Risprotein är verkligen hemskt. Det finns inte en människa i världen som kan ha ett så stort behov av protein så att risprotein blir ett alternativ. Det kan jag garantera. Fy fan för risprotein. Fy fa-an...