ettpaeron

Jag och mitt trevliga sällskap hade varit ute och haft en trevlig kväll, precis sådär som bästa vänner som inte misshandlar varandra brukar ha. Vi var nu på väg hem till vårat fina bostadsområde när någon av oss plötsligt fick oerhörda cravings efter kött. McDonalds i Slussen hägrade vid horisonten, så vi lättade ankar och begav oss mot denna mytomspunna plats.

Väl på plats så hade klockan nog börjat närma sig 02.00 på natten, vilket innebar att det var oerhört mycket folk i lokalerna. Trots detta lyckades vi utan problem få ett bord, men tyvärr satt vi precis mitt emot dörren, vilket skulle visa sig vara ett mycket stort misstag från vår sida. Precis när vi slagit oss ned vid bordet kom det nämligen in två fruktansvärt fjortisaktiga fjortisar. De lät mer än samtliga restaurangens besökare tillsammans och levde uppenbarligen helt i sin egen värld. Båda två var märkbart berusade. Det var Dessie och någon kompis.

Hela mitt sällskap bad en tyst bön över att ni inte skulle få syn på oss, men Gud hörde ej vår bön, ty Dessie med släp stormade fram till vårt bort som om vi bjöd på gratis alkohol och idominsalva. Knappt hade vi hunnit sucka över vår monumentala otur innan blogg-Dessie hade börjat skryta om sin blogg på det minst ödmjuka sättet jag någonsin har hört.

- Har ni läst min blogg eller? Jag är typ kändis, har ungefär 15.000 läsare om dagen.

Mitt spidey sense gav nu extrema utslag både på spidey sense-skalan och richterskalan, då jag direkt anade oråd. Tyvärr hann jag inte varna min kompis Andreas, som inte var helt införstådd med faran som väntade.

- Nej, borde vi det? svarade han frågande.

- Haha, hur kan ni inte ha läst min blogg. Jag har typ den största bloggen i Sverige, svarade den otroligt anti-ödmjuka Dessie och formade sina vita läppar till ett falskt leende.

Utan att ens tänka tanken på att fråga oss om plats började de två fjortisarna nu direkt att inkräkta på vårt territorium, då de försökte sätta sig vid det bord vi tidigare var så nöjda med att vi hade fått tag på. Trots våra upprepade förfrågningar om att fjortisarna borde hitta ett eget bord så vägrade de lyssna. Dessie fortsatte bara att mala på om sin blogg och om hur fantastisk hon var och att vi minsann inte kan vara så allmänbildade som inte kände igen henne. Hon lyckades alltså både fysiskt och psykiskt förstöra vår dittills mycket trevliga stund.

Trots upprepade försök att tala vett med henne, och ännu fler upprepade försök till att få henne att gå så var det som att våra ord bara studsade omkring i ett oändligt vakuum i Dessies huvud. Hon fattade ingenting. Därför valde jag till slut att ta i med hårdhandskarna.

Högt och tydligt, eftersom jag var mer än bombsäker på att Dessie ändå inte skulle höra vad jag sa eftersom hon själv var så upptagen med att måla en bild av dig själv som en gudinna, så utmanade jag mina vänner på ett vad. Den som kunde dra sitt finger mot blogg-Dessies kind så att det blev ett vitt märke på kinden och ett brunt märke på fingret, denne skulle jag sedan fria till i tunnelbanan. Min gode vän Andreas nappade direkt.

Samtidigt som vi bestämde oss för att gå därifrån höjde han sitt majestätiska finger mot skyn. För den utomstående kan det ha sett ut som att han hade fått en mycket bra idé, men egentligen hade han ju något mycket mer lömskt i åtanke. Det dröjde inte länge innan hans finger nuddade fjortisbloggarens kind, och snart stod det klart att ett fem centimeter långt och ljust streck hade uppenbarat sig på Dessies kind. Det påminde lite om ett morrhår.

Dessie gick givetvis helt wild och började ropa att hon skulle polisanmäla oss, medan vi i en total skrattattack försvann ner i tunnelbanan. Väl där gick jag ned på knä och friade till min kompis Andreas. Han sade tyvärr generat nej, men vi kan än idag skratta gott åt händelsen.