ettpaeron

Den senaste tiden har jag stött på så mycket underliga människor på mina nattliga träningspass så jag ärligt börjat fundera på om jag ser i syne. Vissa saker är så underliga att de inte finns någon logisk förklaring till det. Sannolikheten att man ska se någonting så massivt underligt känns förvinnande liten, men trots detta bjöd gårdagen på ytterligare ett riktigt WTF-moment.

 

Likt alla andra dagar så tog jag en helt vanlig löptur till utegymet för att bygga på mina patetiskt små och svaga muskler. Själva löprundan bjöd inte på någonting intressant utöver ett par harar, men precis när jag kom fram till gymmet började det spåra ur lite smått. Ett 50-tal meter från den plats där jag alltså kommer att vara fysiskt superaktiv i ungefär 90 minuter sitter nämligen en gammal dam på en bänk. Först tänker jag inte mycket på det, men allt eftersom jag påbörjar mina fysiska övningar inser jag att hon sitter och pratar väldigt högt med sig själv. Det hela är tillräckligt lockande för att jag ska börja spionera lite smått på damen mellan mina övningar. Mycket riktigt pratar hon faktiskt med sig själv. Vad som är ännu konstigare är att hon även lindat in sig i en röd matta.

 

Jag börjar fundera på om hon är hög som ett hus eller bara helt borta i skallen av någon annan anledning, men vågar inte undersöka saken närmare. Till min stora glädje avslöjar hon dock efter närmare en timme att alternativ två ligger nära till hands. I sin telefon sätter hon nämligen på någon typ av gospel-musik samtidigt som hon slänger av sig mattan, ställer sig upp, sträcker armarna mot skyn och börjar snurra runt. Till en början ser det ut som en dans, men snart blir det mer än tydligt att besattheten tar tag i henne och tempot på piruetterna ökar till en sådan hastighet att hon nästan inte kan hålla balansen. Precis när jag tror att hon antingen ska ramla eller förvandlas till något övernaturligt väsen börjar hon även skrika.

 

-TAAAAAAACK! TAAAAAAAAAACK! TAAAAAAAAACK!

 

Jag förstår ingenting. Tanten har alltså ställt sig upp, riktat sig mot en eventuell Gud och tackar för någonting. Hon skriker högt och tydligt, och varje ord framförs med en tonartshöjning som slutar i en imponerande hög falsett. Det ser helt sjukt ut.

 

Snart verkar dock hennes euforiska tacksägelse till Gud vara över, och hon lindar återigen in sig i mattan och stänger av musiken. Vid det här laget är det dags för mig att påbörja löprundan hemåt, men först möts jag av vad som skulle bli en vacker syn. En man med en sopsäck kommer nämligen gående. Jag märker att han får syn på tanten eftersom hans tidigare så bestämda steg nu visar prov på en viss tvekan. Han känner sig inte helt nöjd med att vara tvungen att gå nära en gammal tant invirad i en matta. Människans rädsla för allt hon inte förstår verkar träffa mannen som en käftsmäll. Men snart trotsar han sin rädsla och vandrar vidare mot tanten.

 

Precis när han passerar reser hon på sig och säger någonting till honom. Jag är för långt ifrån för att utgöra vad hon sa, men mannen stannar och tittar en stund på tanten. De verkar under en kort period samtala, och sedan händer det underbara. De möts i en härlig kram. Usch så fint det är, där de står, båda två nu inlindade i mattan. Efter en stund släpper de taget om varandra och mannen vandrar sakta vidare med sin sopsäck. Jag begav mig nu hemåt med ett lende på läpparna. Vilket fantastiskt WTF-moment!