Nattliga joggingturer bjuder på WTF-moments #3
I fredags natt var jag återigen ute på mitt dagliga/nattliga träningspass, som under den senaste tiden utövats senare och senare. Klockan 02:00 bestämde jag mig för att det var dags att bege mig ut, och denna natts WTF-moment lät inte vänta på sig speciellt länge.
Jag påbörjade min vanliga joggingtur mot gymmet när jag precis bredvid Zinkensdamms IP blev omkörd av en polisbil. Jag tänkte inte mycket mer på det eftersom jag vet att en polisbil brukar patrullera i Tantolunden under nätterna, även fast jag blev en aning nervös när konstapeln i passagerarsätet stirrade storögt på mig. Hur som helst så passerade i alla fall piketbussen och jag fortsatte mer ostört min löprunda. Speciellt långt hann jag dock inte innan det var dags för vårt nästa möte.
Ungefär 400 meter senare har nämligen polisen avslutat sin lilla sväng i Tantolunden och således körde de återigen upp bakom mig. Denna gång väntade jag mig precis som vanligt att de ska passera, men till min omåttliga förvåning hände inte detta. Istället körde bilen upp bredvid mig och rullade så sakteliga fram jämsides med mig där jag sprang som en tok. Efter nästan 200 meter hörde jag hur rutan började vevas ned och jag blev för ett ögonblick lite halvt nervös.
"Nu syr han in mig", tänkte jag, och vågade inte ens vrida mitt huvud mot konstaplarna som antagligen stirrade sig blinda på den idiotiske löparkungen. En stadig stämma bröt nu den obekväma tystnaden.
- Det är nästan psykfallsvarning på det här, utbrast konstapeln i passagerarsätet.
- Va?! Vad menar du, svarade jag och pressade fram ett mycket tillgjort leende.
- Klockan är ju kvart över två på natten...
- Jamen visst, det är ju den perfekta tiden att träna, påpekade jag glatt!
Konstapeln blev tyst för en stund. Han vred sakta sitt huvud in mot sin kollega, som för att överlägga om jag var ett geni eller en komplett galning. Några sekunder senare har han uppenbarligen gjort sitt val.
- Ja, kanske det. Du håller ju bra tempo i alla fall, sa han och sneglade mot bilens hastighetsmätare.
Jag blev ganska förvirrad av att han plötsligt gått från att värdera mig som psykfall till att tycka att jag verkar vara en ganska vettig snubbe, bara för att jag höll ett bra tempo. Jag blev till och med så förvirrad att jag i min totala förvåning glömde att svara. Konstapeln tog dock detta på rätt sätt och insåg att grabben nog ska få träna i fred.
- Ha en trevlig natt!
- Detsamma, replikerade jag, varpå polisbilen försvann lika snabbt som den kom.
Jag fortsätter att klafsa fram genom vattenpölarna som formats under fredagens regn, samtidigt som jag bara kan tänka en enda tanke. WTF hände just?!
Jag påbörjade min vanliga joggingtur mot gymmet när jag precis bredvid Zinkensdamms IP blev omkörd av en polisbil. Jag tänkte inte mycket mer på det eftersom jag vet att en polisbil brukar patrullera i Tantolunden under nätterna, även fast jag blev en aning nervös när konstapeln i passagerarsätet stirrade storögt på mig. Hur som helst så passerade i alla fall piketbussen och jag fortsatte mer ostört min löprunda. Speciellt långt hann jag dock inte innan det var dags för vårt nästa möte.
Ungefär 400 meter senare har nämligen polisen avslutat sin lilla sväng i Tantolunden och således körde de återigen upp bakom mig. Denna gång väntade jag mig precis som vanligt att de ska passera, men till min omåttliga förvåning hände inte detta. Istället körde bilen upp bredvid mig och rullade så sakteliga fram jämsides med mig där jag sprang som en tok. Efter nästan 200 meter hörde jag hur rutan började vevas ned och jag blev för ett ögonblick lite halvt nervös.
"Nu syr han in mig", tänkte jag, och vågade inte ens vrida mitt huvud mot konstaplarna som antagligen stirrade sig blinda på den idiotiske löparkungen. En stadig stämma bröt nu den obekväma tystnaden.
- Det är nästan psykfallsvarning på det här, utbrast konstapeln i passagerarsätet.
- Va?! Vad menar du, svarade jag och pressade fram ett mycket tillgjort leende.
- Klockan är ju kvart över två på natten...
- Jamen visst, det är ju den perfekta tiden att träna, påpekade jag glatt!
Konstapeln blev tyst för en stund. Han vred sakta sitt huvud in mot sin kollega, som för att överlägga om jag var ett geni eller en komplett galning. Några sekunder senare har han uppenbarligen gjort sitt val.
- Ja, kanske det. Du håller ju bra tempo i alla fall, sa han och sneglade mot bilens hastighetsmätare.
Jag blev ganska förvirrad av att han plötsligt gått från att värdera mig som psykfall till att tycka att jag verkar vara en ganska vettig snubbe, bara för att jag höll ett bra tempo. Jag blev till och med så förvirrad att jag i min totala förvåning glömde att svara. Konstapeln tog dock detta på rätt sätt och insåg att grabben nog ska få träna i fred.
- Ha en trevlig natt!
- Detsamma, replikerade jag, varpå polisbilen försvann lika snabbt som den kom.
Jag fortsätter att klafsa fram genom vattenpölarna som formats under fredagens regn, samtidigt som jag bara kan tänka en enda tanke. WTF hände just?!
Kommentarer
Postat av: fredrica
Jadu Vickevire. Jag väntar på en dejtinbjudan med spänning..
Postat av: sara
en blogg med sånna jävla långa inlägg är det absolut INGEN som läser...
Svar:
Viktor Den Store
Postat av: Nina
Till Sara:
Eftersom alla andra bloggar bara lägger upp bilder på kläder och vill berätta vad duktiga dem är som har tränat lite och diskat eller vad fan dem nu gör, så tycker jag det är riktigt intressant att läsa en blogg som denna.
Trackback
