ettpaeron

Under mitt tidigare nämnda biobesök på den ohyggligt usla Hamiltion-filmen så stötte jag på ett mycket intressant dilemma. Mina goda vänner kom och hämtade mig med bil i det piskande regnet, och när jag steg in i denna fyrhjuliga motormaskin tog det endast några sekunder innan damen i sällskapet frågade om namnet på min parfym. Jag hade givetvis ingen aning, vilket hon tyckte var synd eftersom hon sa att den luktade gott.

Det som följde nu blev mycket underligt. Hela bilen väntade i en förväntansfull tystnad. Jag skulle tydligen tacka för att min parfym luktade gott, trots att jag förklarat sekunderna tidigare att jag absolut inte hade någonting med inhandlandet av parfymen att göra. Borde jag ens ha tackat? Det hon egentligen menade var ju alltså att jag inte luktar speciellt gott, men om jag täcker mig i ett fett lager med fransk parfym så luktar jag magnifikt!

För alla andra i bilen var det tydligen självklart att jag skulle tacka, medan jag inte hade en tanke på det. I min värld hade hon ju snarare förolämpat mig genom att föredra parfymen framför min naturligt manliga doft. Hur hade ni löst detta etikett-problem?

Jag kan givetvis bara svara för mig, men jag svarade motvilligt tack till slut, efter att ha förklarat min ståndpunkt. Allt för att inte verka vara för mycket av en enstöring (vilket givetvis var helt meningslöst eftersom alla i bilen kände mig sedan tidigare). Ett dilemma visade det sig vara hur som helst...