ettpaeron

Shorttrack. Det är namnet på världens kanske mest idiotiska sport. Fyra, eller ibland fem, män i tighta kläder samlas på en alldeles för liten isrink och skridskoåker runt, runt tills de blir helt snurriga. Den som är snabbast i mål vinner. Så långt låter ju sporten inte alldeles för korkad, men när man ser det förstår man hur dumt det verkligen är. Det är alldeles för trångt, vilket leder till att folk ramlar till höger och vänster, och den som verkligen är snabbast kan lika gärna komma sist, och den som ligger sist hela loppet kan lika gärna vinna.

Det man nu undrar är ju vem som sysslar med en så urbota dum sport? Ja, en av utövarna heter Steven Bradbury och kommer från Australien. Han utnyttjade vad som antagligen var Australiens enda isrink till att träna på denna idiotiska sport, men ändå blev han aldrig speciellt bra. Han kom till OS, men väl där hade han sällan mycket att säga till om. Som om inte hans otillräckliga talang var nog så drabbades han även konstant av enorm otur. Han höll flera gånger på att dö när han utövade sin älskade skitsport, då han både lyckades bryta nacken och skära upp halva benet på en motståndares skridskoskena.

Efter oändligt många livsfarliga skador så bestämde han sig till slut för att göra en sista tävling - OS 2002 i Salt Lake City. Och här skulle turen till slut vända. Bradbury kände mycket väl till sin otillräckliga förmåga, så han bestämde sig för att helt enkelt lägga sig sist i varje lopp och hoppas på ett mirakel. Och mirakel var precis vad han fick. Inte en gång. Inte två gånger, utan hela tre gånger.

I kvartsfinalen låg Bradbury hopplöst sist, men i sista kurvan ramlade en av startfältets fyra åkare, vilket gjorde att Bradbury kom in som trea. Tyvärr skulle bara de två bästa gå vidare, men eftersom den ena åkaren blev fälld så diskvalificerades även en annan, och så plötsligt var Bradbury tvåa. I semifinalen var Bradbury om möjligt ännu längre från täten, men turen var framme igen. Två personer framför honom tokrasade, och på något helt fantastiskt osannolikt vis så var Bradbury klar för OS-final.

Mer nederlagstippad kan man ju knappast bli än vad Bradbury nu var. Inte någon i hela världen förväntade sig annat än att den usla australiensaren skulle komma överlägset sist, och precis så såg det ut att bli. Bradbury låg tio meter efter när de korta asiaterna i täten närmade sig sista kurvan, men turen hade som sagt vänt. Alla de korkskallar som utövade denna korkade sport och som låg före Bradbury krokade i varandra och föll handlöst. Bakom kom Bradbury och kunde enkelt bara glida in i mål och säkra Australiens enda guld i de olympiska vinterspelen någonsin. Mannen som hemma i Australien kallats för världens mest otursförföljda man hade mer tur än någon annan någonsin har haft. Snacka om att turen vände. Det bästa med det hela? Att Bradbury jublade så härligt när han vunnit, trots att han nog egentligen varit sämst i hela tävlingen. Kan en sport bli dummare?