ettpaeron

I går natt var jag som vanligt på gymmet för att förebygga min kropps totala förfall och extrem muskelförtvining. Absolut ingenting exceptionellt hände till en början, då jag till och med var ensam på gymmet. Mitt i mitt frustande vid bänkpressen anade jag dock någonting i periferin. En afrobeklädd kvinna med en ålder som var helt omöjlig att uppskatta entrade gymmets sunkiga lokaler. Hon kunde verkligen ha varit allt mellan 16 och 50 år gammal, och hennes kläder påminde om en rappande clowns, där de pösiga vindbyxorna prasslade för varje steg hon tog. Detta prassel förstärktes av det faktum att hon inte hade några träningsskor, utan hennes förmodade clownpjuck fick istället prydas av två läckra skoskydd.

Till en början suckade jag missbelåtet över det faktum att jag inte längre var ensam på gymmet, men denna känsla av missnöje skulle snart försvinna all världens väg. Afroclownen skulle nämligen visa sig träna på det mest obegripliga av sätt. Det första hon gjorde var att mödosamt lyfta upp de två lättaste hantlarna hon kunde hitta (tror det är 0,5 kg), varpå hon i ultrarapid började bicepscurla med största koncentration. Detta kombinerades då och då med några tafatta utfallssteg helt utan mening. Det såg ut lite som om en mimartist skulle försöka illustrera riktigt tung träning. Detta idiotiska tillvägagångssätt fortlöpte i ungefär 30 sekunder innan afroclownen tydligen bestämde att det var dags för nästa övning.

Latsdrag stod nu på schemat, och aldrig någonsin har latsdrag varit mer intressanta än när de utfördes av denna kvinna. Helt utan att bry sig om den rådande vikten så tog hon plats vid maskinen. Jag väntade mig nu att hon skulle notera att det nog var lite för tungt, men icke. Istället för att justera antalet kilo hon skulle tvingas kämpa med så intog hon istället en helt sanslöst underlig träningsposition. Det hela kan bäst beskrivas som den position man själv skulle ta om man tvingades bajsa sittandes mot en trädstam. Benen var brett isär och hon knäböjde så att hon nästan satt i 90 grader. När hon ansåg att hennes monumentalt osexiga position var perfekt började hon sedan att dra med all sin kraft. Det gick sådär, trots att hon försökte använda hela sin kroppstyngd. Efter två gränslöst misslyckade latsdrag gav hon upp.

Jag hade vid det här laget helt avstannat min egen träning och smygkikade istället bäst jag kunde på afrokvinnan. Jag var mycket spänd på vilken övning som hon skulle försöka sig på härnäst, men ingenting hade kunnat förbereda mig på vad som nu hände. Efter de tre minuter kvinnan nu befunnit sig på gymmet var det tydligen dags att gå. Hon klädde på sig jackan i ett oerhört otippat jättetempo innan hon småsprang mot utgången. Vad hon hade så bråttom till skulle jag bra gärna vilja veta, men ont om tid hade hon definitivt. Faktiskt så hade hon tydligen hamnat i sådan tidsnöd att hon inte ens hade tid att ta av sig skoskydden när hon försvann ut i den mörka natten. Kvar stod jag, precis som vanligt med en enda tanke i mitt huvud. Vad fa-an var det där?!