ettpaeron

Visserligen är händelsen inte längre högaktuell, men jag kan trots detta inte undgå att skriva några rader om den fanstastiske Kitimbwa Sabunis senaste fadäs. Kitimbwa har på några av nätets lite skuggigare delar börjat kallas för Sveriges mest lättkränkta man, och det är en beskrivning som man faktiskt kan förstå om man lägger samman de pusselbitar som Kitimbwa bjuder oss på.

Efter att ha kritiserat exempelvis Tintin i Kongo, den lille kinesen på Kinapuffarna samt glassen Nogger Black så vänder sig nu Sabuni mot Pridefestivalen. En av festivaltågets vita deltagare hade målat sig svart i ansiktet och skämtsamt kallat sig själv för somalisk pirat. Detta triggade genast igång Kitimbwa Sabunis omåttliga vrede, varpå han gjorde det han verkar vara bäst på. Han anmälde Pridefestivalen för hets mot folkgrupp.

Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag älskar det faktum att Kitimbwa Sabuni är helt övertygad om att alla vita människor gör allt som står i deras makt för att gömma rasistiska budskap i minsta lilla detalj, men samtidigt så måste jag nu ställa mig frågan var gränsen egentligen ska dras. Att skämta om att folk är vita går hur bra som helst. Det går till och med att göra en hel Hollywood-film där två svarta man klär ut sig till vita kvinnor, men så fort det blir det motsatta så är det plötsligt en miljard gånger värre och ett direkt påhopp mot alla som är lite mörkare än snö.

Jag kan bara anta att det har att göra med att man aldrig ska "slå nedåt", men samtidigt så är det ju inte ens ett slag längre. Att måla sig svart för att som en kul grej delta i ett paradtåg görs för att det är... en kul grej. Inte för att man ska håna alla människor av en viss etnicitet, men det verkar Kitimbwa inte bry sig om.

Ska denna direkt löjeväckande övertygelse om att alla vita människor viger sina liv åt att gömma rasistiska budskap i allt så undrar man ju hur långt det hela kan gå. Jag undrar om inte vita tjejer måste börja bli mer försiktiga när de applicerar ögonskugga. Och som någon sade - Hur lång tid dröjer det innan någon går bananas över att svarta tavlan i skolan har blivit utbytt mot den mycket bättre whiteboarden?

 

Klart är i alla fall att om det är någon som orkar bry sig om så minimalistiska och meningslösa saker så är det Kitimbwa Sabuni. Han står där, ensam mot alla vita människor i hela världen, och utkämpar ett ändlöst krig mot en fiende som han skapat själv och som ingen annan kan se. Han är en onödighetens hjälte. En kung för alla svarta människor. Han är helt enkelt vad Astrid Lindgren hade kunnat beskriva som en negerkung. Kommer jag bli anmäld nu?