ettpaeron

Okej, vi kör igen. Allt börjar med en irriterande tillbakablick till den otroligt usla förra veckan, som för att man ska sänka alla tittares förväntningar. Vi bör vänta oss samma extremlåga nivå även denna gång. Nåväl, därefter presenteras programledarna, vilket självklart är samma par som senast. Gina skriker att de är i Göteborg, och får ett obegripligt jättejubel tillbaka av publiken som denna gång tilldelats orange ballonger.

Gina och Danny drar några sketet värdelösa skämt innan dagens lineup presenteras. Joacim Cans är med, varför förstår ingen för den killen kan ju sjunga på riktigt. Sean Banan är även han med, så alla människor som bryr sig om sin fysiska och psykiska hälsa bör nu ha stängt av, redan efter fyra minuter.

Om någon mot förmodan är kvar så stänger nog dessa stackare av nu i alla fall, för nu står det några förvirrade gamla tanter och slaktar allt vad musik heter. När man väl tror att det ska vara slut så kommer de lastgamla musikdräparna in på scen och sjunger dåligt. Gina är för övrigt klädd som om hon vore en karaktär i Matrix. Åh, Matrix... Den skulle man titta på istället.

Bidrag nummer ett är någon junior vid namn Anton Ewald, han har om möjligt ännu mer ostyrt hår än vad jag har. Låten börjar passande med att den mäktigt unga Anton kommer vandrande genom samma sorts rök som brukades flitigt i småstjärnorna. Själva musiken är en ansamling av alla oljud man någonsin har hört. Det är bedrövligt på alla tänkbara sätt, och slår väl antagligen an tonen för resten av kvällen. Fan vad den här låten känns lång...

Melodi nummer två är även det en låt framförd av en junis, jag tror hon heter Felicia. Ingela "Pling" Forsman har varit med och skrivit texten, vilket givetvis innebär att låten kommer vara katastrofalt mycket som avföring i ljudform. Det knäpps lite med fingrarna i början, jag misstänker att det är låtens höjdpunkt. Ja, det och faktumet att tjejen har en överkörd kråka på ena axeln. Låten tar aldrig riktigt fart utan är lite som ett gigantiskt sömnpiller som verkar i tre minuter. Fy fa-an så trist. Nästa låt tack, kan vi inte bara få detta överstökat?

Det tredje bidraget är Joacim Cans. Han är väl typ göteborgare, är det inte fusk att lira på hemmaplan? Han har fått på sig en basker så han plötsligt ser ut att vara mycket äldre och gubbigare än han verkligen är. Ska det bli gubbrock tro? Nej, det kan jag inte kalla det. Bottennapp är väl det ord man tänker på snarare. Det här var förbannat dåligt. NEXT SONG PLEASE!

Åh nej, nu är det Pernilla Wahlgren med lika irriterande grupp. De kallar sig för Swedish House Wives, och låten är skriven av - japp du gissade rätt - G-son himself. Jag förväntar mig att önska min egen död när den här låten drar igång. Jag hade rätt, det här var fan det sämsta jag hört, och det tar bara fem sekunder innan man fattat det. Det här var verkligen så urbota dåligt så den säkert kommer gå vidare. Jag trycker på muteknappen på tvn ett tag, det här står man inte ut med. Döden hade varit att komma lindrigt undan.

Nu ska någon jävla norrbagge upp på scen också. Jag ser så otroligt lite fram emot det så jag för ett ögonblick nästan föll ur stolen. Vad fan säger hon? Nåja, nu börjar till slut melodi nummer fem. Erik Segerstedt lirar lite aukustisk gura, det är faktiskt inte sämst genom alla tider. Jag står ut med att lyssna. Fast inte speciellt länge, det blir ganska tråkigt efter ungefär 30 sekunder. Efter 45 sekunder är det verkligen skittråkigt, men trots detta är den här låten bäst hittills. Sean Banan närmar sig, jag börjar bli illamående av blotta tanken...

Nu kommer Louise Hoffsten. Suck och stön, det har bara gått 35 minuter på den här jävla skiten. Text och musik har skrivits av någon tokig jävla tjej som klistrat fast massa glitter i pannan. Ser man på, Lollo kan lira munspel! Jag vet ärligt inte vad jag ska säga om den här låten, den är bara så intetsägande så jag inte får fram några ord.

Melodi nummer sju är Rikard Wolff, han ser helt galen ut. Han snackar lite goja innan det är dags för själva musiken. Men för fan Rikard detta är inte bra. Jag hör knappt vad han sjunger, men det ger jag blanka fan i, det här är ändå höjden av tråkighet. Dagens deppigaste stund är när man lyssnar på Rikard Wolff försöka sjunga någonting om sommaren som ingen bryr sig om. Varför måste alla låtar vara så himla långa? Ta slut någon gång!

Ögonblicket jag fruktar är här. Sean Banan är på ingång, detta kan bara bli sämst av allt det sämsta i en värld där allt är sämre än sämst. Låten heter Copacabanana och är det absolut värsta jag hört i hela mitt liv tror jag. Att något såhär förbannat mäktigt stinkuselt ens kan skapas är helt obegripligt. Varför får denna människa ens existera? Inte ens Sean Banans mamma kan tycka att detta är bra. Fy i helvete, jag orkar inte mer. Jag orkar inte ens referera eventuella mellanakter etc, för Sean Banan har just dödat all min vilja att existera. Tack för det Sean, det gör dig officiellt till världens sämsta varelse. Brinn i helvetets lågor!

PS. Jag hoppas att ingen går vidare idag. Det vore det enda rättvisa...