ettpaeron

Det är fantastiskt hur ett tv-program kan röra upp känslor. Visst är det mesta som visas på tv ren skit som man otvivelaktigt skulle klara sig bättre utan, men så finns där också program som på riktigt kan påverka hela livet. Det brittiska motormagasinet Top Gear har spelat den rollen i mitt liv.

Trots att jag egentligen inte är ett endaste dugg intresserad av bilar så är Top Gear helt briljant. Det handlar visserligen inte så mycket om bilar, utan det är snarare ett humorprogram som ibland nosar på total galenskap. Men det är just det som gör Top Gear så bra. Det är underhållning på mycket hög nivå. Som högst blir nivån när Top Gear gör sina specialavsnitt, där de på ett eller annat vis med motordrivna fordon gör galna saker någonstans i världen. Och det var just ett sådant avsnitt som gjorde extra stort avtryck i mitt liv.

Jag och min kompis Mulla satt då och då och filade lite på en eventuell resrutt för vår stundande backpacker-resa, när vi i en stunds tristess valde att titta på Top Gears Vietnam-special. Sedan var vi fast. Vi bestämde i samma stund som vi såg de tre brittiska tokstollarna åka moppe från södra till norra vietnam att vi skulle börja vår resa just där, i det helgalna Ho Chi Minh City, och det ångrade vi inte en sekund.

För många människor, inklusive mig, var Vietnam ett krig snarare än ett land. Det är synd, för Vietnam är verkligen underbart. Trots all skit människorna gått igenom så möts man enbart av vänlighet. Men det bästa jag upplevde i Vietnam var inte människornas vänlighet eller den vackra naturen, utan snarare hur otroligt annorlunda livet kan vara. Under våra 40 dagar i Vietnam regnade det i åtminstone 30. Och när jag menar regnade så menar jag verkligen regnade. Det var som om man blivit bombad med ett hav. På en dryg timme kunde man utan problem få vatten upp över fotknölarna när man gick på gatan. På två-tre timmar kunde man ha vatten till knäna.

Tänk dig att åka moppe till jobbet när det är såhär översvämmat...

Jag köpte en regnponcho i orten Nha Trang. Det är mitt livs bästa och viktigaste köp.

Men det gjorde inte så mycket att solen uteblev och att vi inte fick uppleva de fantastiska vietnamesiska stränderna. För på ett annat sätt fick vi istället uppleva det riktiga Vietnam, då monsunen är något som återkommer varje år. På så vis fick vi uppleva ett underbart vackert land, men även hur livet är för människorna som bor där. I slutändan handlar resor om att skapa minnen för livet, och vem minns egentligen alla dagar man spenderat på stranden? Dagen då jag och Mulla vadade fram i knähögt vatten för att ta oss till en översvämmad restaurang, som trots det höga vattenståndet hade öppet, kommer jag aldrig glömma. Det är sådana stunder som resande handlar om.

Hoi An under kvällstid var obeskrivligt vackert.