Wreck-It Ralph
Efter nästan ett års evig hype och flera månaders väntan sedan den släpptes på andra sidan Atlanten så lyckades jag idag äntligen ta mig iväg för att kika på Disneys nya animerade film Wreck-It Ralph. Och den var verkligen precis allt jag någonsin önskat att den skulle vara.
Filmen börjar i ett underbart tempo där vi direkt får bekanta oss med livet för en tv-spelskaraktär i en arkadhall. De små referenserna till klassiska tv-spel är oändligt många och varje nörd på jordens yta kommer dra på smilbanden och klappa händerna med omåttlig frenesi när filmen så sakteliga fortlöper. Karaktärsdesignen är fullständigt bedårande, underbar och lättälskad, och passar såväl spelnörden som vanligt folk.
Känslan av att vara i en magisk spelvärld finns där från stund ett, och när den för mig okände kompositören Henry Jackman presenterar ett soundtrack som både osar Disney-magi och klassiskt tv-spelssound i nytappning förstärks denna känsla ytterligare. Titelspåret är en kort liten skapelse, men står sig i min bok som 2012 års bästa musikspår till en film - The Hobbit inräknad.
Visserligen går filmen ned sig lite i tempo och intensitet i mittpartiet, men mot slutet hittar man på klassiskt Disney-manér rätt igen, och när eftertexterna rullar finns det nog inte en människa i världen som kan vara missnöjd. Vi har fått spendera runt två timmar i en underbar värld, med underbara karaktärer till tonerna av underbar musik. Som en inbiten gamer sedan barnsben var denna film verkligen allt jag någonsin kunde hoppas att den skulle vara, men Wreck-It Ralph passar även den som inte har något som helst intresse för spel. Det är en film som passar alla, och ska jag vara helt ärlig vet jag inte hur någon ska kunna ogilla denna film. Det går bara inte. Den är så bra!
Kommentarer
Trackback