ettpaeron

Ute på Waldemarsudde står Hjalmar och viftar med en kudde. Han har hundbajs under sina skor, och på den vita skjortan har det droppat rikligt med snor. Vad han ska med kudden till, det vet inte nån, men kanske ska han kväva sin granne med den, för Hjalmar är sån. Han har faktiskt mördat förr, då han dödade sin fru med handtaget från en ytterdörr. Polisen anade att det var han, men Hjalmar undgick fängelse eftersom han ut i skogen försvann. Där levde han sedan på bark och koda, sovandes i en gammal och alldeles för liten låda. Regn kunde dock ställa till stora besvär och det gjorde ofta att Hjalmar levde i misär. Exempelvis så blev lådan han sov i ofta väldigt våt, för naturens krafter kunde han inte göra någonting åt.

Hjalmar svor var dag åt vädergudarnas elaka sinne, samtidigt som han hade sin varma säng där hemma i färskt minne. Det var inte sällan Hjalmar önskade att han bara skulle få åka hem till sitt mysiga lilla hus, men polisens sökande efter en mördare gjorde att denna plan aldrig fick se dagens ljus. Ja, livet i en skog är sannerligen inte alltid lätt, men Hjalmar höll ändå humöret uppe på bästa sätt.

Som bevis på att Hjalmar ibland fann glädje kan jag faktiskt berätta, en historia om Hjalmars liv efter att han mördat sin numera före detta. Det var i tisdags som Hjalmar senast var väldigt glad, för då hade han nyss besegrat en grävling på fyra i rad. Grävlingen var Hjalles allra bästa kamrat, även om han ibland brukade bitas och ofta uppfattades som väldigt lat. Latheten kunde driva Hjalmar till vansinne, så det var rena turen att han hade väldigt dåligt minne. Detta gjorde ju nämligen att han glömde grävlingens lathet väldigt fort, och även allt ont som grävlingsvännen någonsin gjort.

Efter tisdagens fyra i rad-vinst gick dock något i vänskapen fruktansvärt fel. Det urartade i ett bråk, ett bråk på grund av ett litet oskyldigt spel. Grävlingen påstod att Hjalmar använt sig av fusk, medan Hjalmar försökte skylla på regn och rusk. Grävlingen var ändå säker på sin sak och kallade Hjalmar för "helt jävla bäng", och snart blev bråket till ett regelrätt handgemäng. Hjalmar fick bitmärken över hela bålen, samtidigt som han försökte klösa sin granne över huvudsvålen.

Allt fick dock ett mycket abrupt slut när Hjalmar med sin kudde täckte grävlingens trut. Med kudden kvävde han sin tidigare granne och vän, och inom en minut hade Hjalmar alltså mördat igen. En förbipasserande bärplockare såg allt som hände, och med raska steg han till polisen vände. Hjalmar är nu misstänkt för både mord och djurplågeri, och polisen är på väg ut i skogen för att se till att Hjalmar aldrig mer blir fri. Trots detta ångrar inte Hjalmar att han mördat de båda, för han bor hellre i fängelset än i en jävla låda. Eller som Hjalmar börjat intala sig själv: "Nu är jag trött på att bo i en jävla skog, av att bo i en låda har jag fått mer än nog. Nu ska jag istället flytta in i en cell, där kan jag åtminstone vara torr och varm varje kväll. Hellre bor jag i ett fängelse än på Waldemarsudde. I alla fall om jag får behålla min kudde."