ettpaeron

Mina kompisar är efterblivna. Det låter som en sådan där vanlig grej man lite skämtsamt säger om sina vänner, men i det här fallet är det inte så. Mina vänner är nämligen otvivelaktigt efterblivna på riktigt. Jag skojar inte, åtminstone två av mina vänner har utan minsta tvekan lägre IQ än de flesta encelliga organismerna. Låt mig illustrera varför genom att nämna ett exempel från idag.

Jag vaknade upp denna fredag med känslan av att en riktig skitdag väntade, och mycket riktigt började den även på detta sätt. När klockan närmade sig 16.30 bestämde jag mig därför för att försöka sova bort så mycket som möjligt av denna hemska dag. För att minska eventuella störningsmoment så sänkte jag volymen på tvn och satte telefonen på ljudlös, innan jag vid 17.00 tiden besökte John Blunds underbara värld.

Två timmar senare vaknar jag upp, härligt utsövd, om än fortfarande med känslan av att dagen är skit. Eftersom jag vid tillfället inte var medveten om att två timmar hade gått, så sträckte jag mig efter min mobil för att kunna avläsa det aktuella klockslaget. Jag blev totalt chockad av det jag såg. Inte för att klockan var 19.00, utan av den enkla anledningen att jag hade 60 missade samtal.

Jag funderade för en stund på om jag kan ha hamnat i koma och således "sovit" bort flera veckor, för att på så vis samla på mig ett livstidsförråd av obesvarade samtal. Men datumet var detsamma som när jag lade mig. Således for tankarna vidare till att det måste ha skett någonting hemskt med någon annan av mina vänner, eftersom två kamrater i panik försökt få tag på mig. Under tiden jag tänker detta så ringer det igen. Jag svarar, och följande dialog utspelar sig:

- Tjena, vad fan är det som händer egentligen?
- Vad gör du?
- Jag har sovit, vad är grejen?
- Vad fan du kan ju inte sova, vi ska ju komma hem till dig och titta på Gladiatorerna.

Jag funderar för en stund på om jag verkligen hört det jag hört. Sa han verkligen att de skulle komma hem till mig för att titta på Gladiatorerna, ett tv-program som var populärt när man var nio år gammal och som sedan dess förfallit till en ofantligt låg nivå? Jag hade svårt att få det hela att gå ihop, så jag tvingade mig själv att fråga.

- Så du menar att ni ringt till mig 60 gånger på två timmar för att säga att ni kommer hit för att titta på Gladiatorerna?
- Ja, så vakna nu. Vi kommer snart.

Jag satt kvar med telefonen i handen i säkert en minut efter att samtalet avslutats. Fy fan vad mina vänner är korkade ibland. Vem i hela helvete ringer någon 60 gånger för att berätta någonting så oerhört meningslöst och ointressant? Jag får nog inte ens 60 samtal på ett helt år från alla övriga kontakter i min telefon tillsammans.

Mina vänner är verkligen ohyggligt dumma. Men de håller i alla fall vad de lovat, för innan klockan 20.00 var de nämligen hemma hos mig, redo att titta på Gladiatorerna. Synd bara att programmet var sämst...