ettpaeron

De dåliga dagarna på filminspelningen av Psalm 21 avlöste varandra under praktikens två första veckor. Den största delen av tiden gick ut på att bli utnyttjad av de produktionsassistenter som inte hade någon lust att sköta sitt eget jobb. Deras arbetsuppgifter bestod under större delen av dagarna åt att göra mackor och servera mat, men eftersom de alla var mäktigt odugliga skedde detta väldigt sällan. Således var det vi praktikanter som fick överge våra verkliga arbetsuppgifter, som främst skulle bestå av att filma en behind the scenes-film, och bre mackor dagarna i ända.

Turnén drog vidare till en ny inspelningsplats varje dag under de första två veckorna, där vi bland annat besökte ett flertal kyrkor. Där kunde man med lite tur lägga sig på en bänk och sova en blund, allt medan filmandet pågick några meter bort. Efter två riktigt hemska veckor blev det hela dock hemskare än vad man någonsin hade kunnat tro på förhand. Då skulle nämligen hela inspelningen flytta till en liten stuga utanför Tierp, långt åt helvete ut i skogen.

Detta var dåliga nyheter av oändligt många anledningar. Det absolut sämsta var givetvis det faktum att vi tvingades bo i Tierp i två veckor. Under dessa veckor behövde vi inte längre göra mackor, utan vi fick istället vår livslust berövad oss genom att våra sysslor nu blev ännu värre. Låt mig punkta upp några saker vi gjorde i denna dystra stund i mitt liv.

1. Eftersom marken kring inspelningsplatsen förvandlades till en lervälling fick vi i uppdrag att hugga granris som vi kunde lägga på leran, för att på så vis hindra folk från att sjunka ned i den och dö. Det tog dock sällan lång tid innan gransriset var nedtrampat en meter ned i lera, så fick fick hugga nytt varje dag. En dag var vi så uttråkade av detta att vi gick ut i skogen och tränade på att kasta yxa i två timmar. Vi blev aldrig bra på det...

2. Vi tvingades laga mat eftersom mannen som äger huset vi spelade in i, som insisterat på att han skulle laga maten, visade sig vara både slö och urusel på matlagning. Detta trots att han sa sig vara krögare. Han var en ganska lustig individ, för varje dag när vi spelade in la han sig och sov i stugan. Hans snarkningar var såpass höga att de drev han som spelade in ljudet till vansinne, och de riskerade att förstöra hela filmen.

3. Sista dagen på inspelningen var det dags att köra iväg alla sopor som vi samlat på oss under två veckor. Detta bör rimligtvis göras på en soptipp, men eftersom den kroniska tröttheten spridit sig bland alla i filmcrew så skedde det inte. Istället slängde någon driftig själ det 40-tal sopsäckar vi hade i en hög, hällde på lite bensin och tände på. Vi praktikanter fick sedan agera eldvakt/sopbrännare i närmare åtta timmar den dagen. Vi andades antagligen in större delen av alla giftiga ämnen man kan tänka sig, men vi höll i alla fall värmen i närheten av elden. Vi överlevde nog tack vare tanken på att det var det sista vi tvingades göra innan vi skulle hem.

4. Tyvärr var det dock inte det sista vi någonsin gjorde på filminspelningen av Psalm 21. Det fanns även ett dass som skulle tömmas. Trots att vi alla tre bajsat i minimala mängder under dessa två inspelningsveckor föll av någon anledning lotten på oss att tömma exkrementlådan. En stor svart sopsäck fylld med all världens äckelheter fick vi bära ut i skogen och gräva ned. Det var kanske den absolut sämsta stunden i mitt liv.

En filminspelning kan verkligen vara en vidrig plats att besöka. Inspelandet av Psalm 21 kommer nog gå till historien som det värsta jag gjort i hela mitt liv, vilket är en åsikt jag vet att jag delar med många andra. Men, överlever man det överlever man nog det mesta. Och trots underligt bemötande från diverse människor vill jag ändå avsluta denna bloggserie med en hyllning till filmens regissör. Maken till vänlig och omtänksam människa har jag då aldrig sett, trots att han levde under konstant stress och press. Han var en hjälte!