ettpaeron

För ungefär två år sedan var jag och Mulla ute på en klassisk backpacker-resa. Första anhalten på vårt nästan sju månader långa äventyr var Vietnam, ett land känt för att ha blivit napalmbombat av amerikaner och för att deras valuta är värd nästan ingenting alls. Och just denna svaga valuta, som gör att 4 svenska kronor går att växla till ungefär 10.000 vietnamesiska dong, skulle komma att spela en stor roll i Mullas fantastiska fylla. Kanske främst på grund av att allting på grund av detta blir ohyggligt billigt i Vietnam.

Vi befann oss vid tillfället för denna fylla i staden Nha Trang, en ganska mysig liten ort med en trevlig strand och vänliga människor. Vi hade bara befunnit oss i Vietnam i lite drygt en vecka, och Mulla hade dagen till ära för första gången fått känna på hur livet är som miljonär. Han hade nämligen tagit ut hela en miljon dong, vilket alltså motsvarar ungefär 400 kronor. Med dessa skulle han få en fylla utan dess like. Vi begav våra alkoholsugna sinnen till en lämplig bar där vi påbörjade vad som skulle sluta i ett fantastiskt minne. Direkt när vi entrade baren möttes vi av den svindlande nyheten att en drink kostade 15.000 dong, som för den snabbtänkte innebär 6 kronor. I Sverige skulle man ju tvingas betala runt en hundring, så för stunden befann vi oss i himmelriket. Detta skulle dock snart ändras.

Kvällen fortlöpte, och vi blev bara fullare och fullare. Flertalet av stadens barer och klubbar besöktes, och nya vänner skaffades var vi än vände oss. Mulla började dock bli lite för full, så när klockan närmade sig 02:00 och jag märkte att han på ett dansgolv dansade som någon utan balanssinne för att imponera på en tjej som var direkt motbjudande så kände jag att det var dags att bege oss hemåt. Sagt och gjort. Jag drog ut Mulla från den överbefolkade klubben, varpå vi började den drygt tvåhundra meter långa vandringen till hotellet. Eller tja, jag vandrade och mulla hängde på mig kan man väl säga. Efter en evighet var vi till slut tillbaka på hotellet, där vi möttes av en nattvakt som aldrig sett på maken till fyllon tidigare.

Vårt ytterst lyxiga hotellrum hade tre stycken dubbelsängar och detta skulle visa sig vara mycket fördelaktigt. Jag placerade Mulla i någon typ av halvdant framstupa sidoläge i sängen närmast badrummet, innan jag ställde en spyhink vid hans huvud. Därefter försökte jag bege mig till John Blunds förlovade land, men detta misslyckades ganska fatalt eftersom Mulla mycket snart började kaskadspy som aldrig förr. Jag gjorde mitt främsta för att somna trots detta osexiga läte, men när jag plötsligt hörde en duns kunde jag inte längre ignorera Mullas konstiga läten, utan nyfikenheten hade mig i ett järngrepp. Jag klev då upp för att titta hur det egentligen var med Mulla, och det skulle bli en syn jag aldrig kommer att glömma.

Mulla hade nämligen först legat och spytt i spyhinken jag så vänligt hade ställt framför honom. Dunsen jag sedan hörde fick sin förklaring när jag såg Mulla där han låg på golvet. När han ramlade ned på golvet lyckades han även på något märkligt sätt få in sitt huvud i spyhinken, så när jag kom fram till Mulla låg han på golvet med en hinkhjälm på huvudet och spyor över hela huvudet. Jag stirrade mig nästan blind på spektaklet, samtidigt som Mulla reste sitt huvud någon decimeter och kaskadspydde återigen, denna gång mot sängkanten. Efter att denna syn mött mig gav jag upp. Detta var så äckligt att Mulla Omar minsann fick sköta det själv.

Dagen efter kom monsunen, och vi kunde egentligen inte gå ut på hela dagen. Det var kanske lika bra det, för Mulla spenderade ändå större delen av det närmaste dygnet på toaletten där han kräktes ytterligare. När han slutligen hade piggnat till lite kikade han igenom sina finanser, och det var nu den fantastiska fyllan övergick till att bli en mytomspunnen legend. Mulla hade supit bort 700.000 dong, vilket vi snart räknade ut motsvarade 46, 6 drinkar. 46, 6 drinkar hade han på något sätt gjort av med, antingen genom att dricka, bjuda eller vaska. På ett dygn hade Mulla fått känna på hur det känns att vara miljonär, stupfull med en spyhink på huvudet och sedan ångestfylld på grund av sitt enorma pengaslösande. Frågan såhär i efterhand är bara hur mycket av det han kommer ihåg själv. Själv minns jag allting, och det är jag mycket, mycket glad för.